Vad känner adoptivföräldrar inför kritiken mot adoption?
Det tycks finnas en del kritik mot adoptionsindustrin som väl kort kan sammanfattas i att det alltid går etiskt till vid adoptioner. Ex att mammor pressas att lämnas ifrån sig sina barn, barn kidnappas (varav en del hamnar på barnhem som föräldralösa), pappor tillfrågas inte om de kan ta hand om barnet mm.
Tänker ni någonsin på dessa saker? Funderar ni någonsin på barnets biologiska föräldrar och deras historia? Tror ni att det finns adoptivbarn i Sverige som hade kunnat bo med sina biologiska föräldrar?