Avgiftning, sämsta mamman!

Du är så himla stark tjejen! 
Kämpa på, nu är det snart över! 
Nu är inte läge att ge upp, du har gjort så mycket av det redan resten klarar du! 
Tror på dig!

Ofdry­kkja, jag har läst dina kommentarer och förstod direkt att du är i den "världen" själv och jag tycker att det är så himla fint och omtänksamt av dig att hjälpa henne, du som har erfarenhet och själv vet hur det är. Fint med människor som du <3 

Vad skönt att du fått sova lite, ny dag och nya tag! Nu är det snart över och du kan känna dig stolt över dig själv som klarat det såhär långt! 

Fatta vad stark du är!

Jag förstår det, du kommer förstå din styrka när du är på andra sidan av detta <3 

Har du sett filmen Divergent? I några scener så är hjältinnan injicerad med ett hallucinogen som får henne att uppleva sina värsta mardrömmar och ska agera på olika sätt för att ta sig ifrån dem. Hennes taktik är att säga "This isn't real" och då hittar hon kraften att ta sig igenom det. 

Jag hoppas att jag inte blev för flummig där men det jag menar är att pirrandet, de konstiga känslorna, abstinensen din kropp känner, den är egentligen inte på riktigt! Du behöver inte Oxy EGENTLIGEN, din hjärna tror det och VILL ha det, och därför skickar den ut signaler som gör att du mår fysiskt dåligt utan. 

Du har kommit så långt nu, det värsta är över! Snart förstår din hjärna också att den hellre är utan så fokusera på att det är slutspurten och att från och med nu så kommer det bara bli bättre! <3 

Heja heja!

Wohoo!! 
Helt underbart! Bra jobbat! 

Kära du, du verkar vara en sån himla fin människa som trots din egen problematik hjälper andra som behöver stöd. Det MÅSTE finnas hjälp för dig någonstans! 
VI finns här om inget annat! 

Jag förstår om det känns som om du förbrukat alla dina chanser till ett 'normalt' liv och det kanske känns som att de som går metadon/subprogrammen har normalare liv än vad du har men de har förändrat sina liv under programmets gång.

 

Oavsett vad du lider av och hur du har det så är det inte försent att ändra på och vården- oavsett vad man kan tycka om den- har sett det mesta och känner till alla diagnoser och dess problematik och kan ge dig anpassad hjälp.

Du kan kanske få en terapeut för stödet eller en livscoach/sponsor? Och istället för met/sub så något annat som passar för din ångest och självskadebeteendet?
Har flera vänner som lider av panikångestattacker och självskadebeteende som mått dåligt men som fått hjälp av ångestdämpande och psykologer. Det är såklart inget som går över direkt och det kräver mycket arbete men det GÅR att ha ett fungerande liv med diagnoserna!
Det skadar åtminstone inte att ställa sig i kö för ett sådant program och testa på det. Det kan vara rätt lång kötid så skriv upp dig redan nu! (och när det blir din tur kan du ta ställning då)  

Och byt miljö, kanske dags att byta stad? Lära känna nya människor? :) 
Du är värd att kämpa för! Kom ihåg det!

Anonym (ofdry­kkja)
Jag önskar dig MER än ett "okej". 
Du är värd så mycket mer än det och jag hoppas att du fortsätter kämpa! 

Jag förstår hur du menar med dina vänner, hos dom får du ett igenkännande som du kanske inte hittar ute i resten av världen. Någon som varit med om samma som du. Men som 'Art' skriver, det är enda sättet att bli ren och komma vidare.

Att byta miljö och komma ifrån dom. Det innebär ju inte att du är borta från dom för alltid! Utan bara tills du kan hantera din vardag utan drogerna, då kan du komma tillbaka och hjälpa dom att ta sig ur sina missbruk! Var en inspiration för dom, om de är din familj och dina bästa vänner så kommer de glädjas åt att du lyckades, de kommer unna dig det. 

Stor kram!