Anonym (ofdrykkja) skrev 2014-08-11 20:08:44 följande:
Du är snäll, men du har inte sett min mörka sida :)
Men vi får se hur det blir, men känner inte så stort hopp för vården, det har liksom inte fungerat dom senaste 10 åren och då har jag fått ganska mycket hjälp. Mest är det bara ingenting i fin förpackning alltså rent verkningslöst eller så är man neddrogad bara. Har spenderat mycket tid på olika avdelningar helt neddrogad. Sen har jag säkert spenderat månader totalt i spännbälte. Men jag är inte bättre idag. Jag vet inte, jag är bara negativ. Det har varit en tufft år med många dödsfall. Vi får se.
Men vet faktiskt inte riktigt om jag verkligen vill byta miljö. Dom jag umgås med idag är min nya familj, vill inte bara lämna dom sådär. Flera av dom har gjort otroligt mycket för mig. En av mina bästa vänner är en äldre man med alkoholproblem, svensson skulle nog kalla honom för en typisk fyllegubbe. Förra året när jag hade rätt stora problem med mina tänder och inte hade några pengar ens att dra ut dom och soc vägrade hjälpa så var det han som skramlade ihop pengarna åt mig på egen hand så jag kunde gå till tandläkaren, fast han själv har det extremt tufft. Jag kan som inte bara dumpa såna människor. Oavsett vad dom är och oavsett hur vi påverkar varandra så har vi bara varandra.
Låter som om du haft ett tufft och utsatt liv. Och jag förstår hur du tvekar om hur du inte vill dumpa dina vänner. Den äldre mannen som hjälpte dig på så vis med dina tänder var ju ovärderligt. Nu vet jag ju ingenting om dig, men jag hoppas du inte blir utnyttjad. Jag vill inte döma eller peka finger, men jag vet själv hur det kan, alltså kan, gå till. Speciellt när man är desperat och kroppen skriker efter sin "drug of choice".
Nog om det. Att vistas i den miljön gör det omöjligt för dig att skapa dig ett drogfritt liv. Det förstår nog dom också och skulle inte döma dig om du en gång för alla klev ut ur det och in i det nya och främmande, vägen till en möjlighet till ett tillfrisknande. Vem vet, du kanske inspirerar dom att göra detsamma. Och det finns hjälp. Även om det inte funkat förut så är det bara du som kan bestämma om du vill satsa på nytt och försöka igen. För många tar det otaliga försök, man måste ramla och snubbla, göra sig illa, men aldrig ge upp. Upp på hästen igen bara, om man säger så. Det handlar om dig, ditt liv. Så som du skriver så verkar du ju inte trivas nu heller.
Även i "det riktiga livet" så särar man på sig, bryter upp, flyttar, ändrar miljö. Behöver inte betyda att man sviker varandra. Ibland väljer man olika vägar helt enkelt. En står kvar och stampar på samma fläck medans den andra vill förändra nåt och söker sig vidare. Eller så vill båda vandra vidare, men åt olika håll.
Jag har själv lämnat alla mina "homies" bakom mig. Aldrig blickat tillbaks. Hade inte vart där jag är idag om jag inte klippt alla band. Och ärligt talat, utan drogerna så finns det ändå inget gemensamt. Dvs dom fortsätter och jag är ren.
Du kan i alla fall inte fixa det här själv utan du behöver hjälp. Har du nån diagnos/sjukdom utöver det hela som gör att dom drogar ner dig och spänner fast dig? För det låter ju inte som någon vanlig avgiftning. Då tycker jag det är ännu viktigare att du får hjälp och inte självmedicinerar. Du är värd ett värdigt och tryggare liv, det är alla. Och jag hoppas du får känna dig trygg du med. Snart. När du är redo.
Ta väl vara på dig.
