Vi som fått missfall och vill följas åt till nästa plus!

Hej! Får jag vara med i den här tråden tror ni? Jag är 28 år och vi har försökt få barn i tre år. Är just nu hemma från jobbet efter att ha konstaterat MA i fredags eftermiddag. Jag skulle varit på första dagen i vecka 14 men fostret var bara någon slags rest som kunde uppskattats ha dött i vecka nio. Är helt knäckt. Fick gå igenom en miniförlossning i lördags komplett med regelbundna värkar och vattenavgång (sinnessjukt?) och nästan allt konstaterades vara ute igår på gyn. 

Det är vårt femte missfall. Vi har gjort utredning och det har uppdagats att jag har endometrios och hypotyreos och sambon har lite slöa spermier. Efter att det tog så lång tid att bli gravid mellan gångerna, bara för att hela tiden avslutas i tidiga missfall, så remitterades vi till Sahlgrenska för IVF. Vi gjorde IVF i augusti för första gången och det tog sig, grattis oss! Men blev överstimulerad, fick ligga på sjukhus, var sjukskriven från jobbet i tre veckor och har fått ta Fragminsprutor varje dag ända tills förra tisdagen. På torsdagen började jag blöda och jag kan inte beskriva hur det känns. Ni vet ju. Jag har varit orolig hela tiden för att något skulle gå fel, vi fick bara ut ett enda vettigt ägg av alla 28 som plockades ut vid IVF'en och det känns på ett vis som att det var vår enda chans. 

Vi skulle ha gjort KUB-testet idag och kunde ha berättat för släkt och vänner, men kvar nu är bara sorg och blödningar. 

I oron och processen har jag liksom försökt luta mig på statistik. Bara en av 100 får fler än tre missfall. Bara 10 procent har endometrios. Bara 1 av 100 blir så pass överstimulerade. Bara 1 av 100 får missfall efter att ha sett ett hjärta picka på ultraljud. De allra flesta får ut ägg att stoppa i frysen vid IVF-försök. De flesta.. 

Vi har åkt dit på alltihopa. All statistik har svikit oss. Det känns som att vi ÄR den där procenten. Den som får uppleva allt elände varje gång. Nu väntar vi på att Sahlgrenska ska bestämma sig för hur vi ska göra (fick ut så många omogna ägg så det krävs funderingar enligt dom) och så kanske vi kan prova igen efter januari. 

Men just nu känns det bara eländigt, som ni förstår. Blev gravid samtidigt som en vän spontant blev gravid utan att ha planerat det, vi skulle få barn med två veckors mellanrum. Nu går hon vidare med sin graviditet och jag får titta på. Hela jag känns som ett rop efter hjälp, även om jag vet att det blir bättre med tiden. 

Hej! Grattis till er som plussat! 

Min mens är två dagar sen nu, hade nån mörk flytning den 4e också. Trodde det va mensen som skulle börja men det har inte kommit igång än. 
För drygt en timma sen fick jag idén att ta ett äl-test som på några sekunder visade positivt och strecket var betydligt mycket starkare än kontrollstrecket. 
Har hört att äl-test kan ge utslag på graviditet men det känns som att det skulle vara för bra för att vara sant. 

Är det någon som varit med om liknande?