Jag vet inte om jag klarar det...

Är i ungefär samma ålder som du och fick mitt första barn för ca 2 månader sen.
Först vill jag säga att du kommer klara av det, jag vet det! 
Men du ska veta att jag var också jätterädd, i stort sett ända fram till förlossningen och jag var rädd för det mesta som hade med förlossningen att göra.
Men rädslan liksom bara försvann i samma stund som jag satte foten innanför dörrarna på sjukhuset.

Jag tycker du ska prata med din barnmorska, man kan få träffa någon och prata och vad jag hört så brukar det hjälpa en del.
Det som hjälpte mig lite var att först i början bara försöka slå bort tankarna på förlossningen för det är fortfarande ganska långt kvar. Jag vet att det är supersvårt, men försök för din egen skull. Jag läste lite i boken jag fick av barnmorskan om förlossning längre in i graviditeten, men samtidigt satt jag inte och läste allt jag kom över.
Sen tänkte jag att jag skulle ta förlossningen som den kom, jag planerade inte särskilt mycket, skrev inget förlossningsbrev och så vidare. Däremot så tänkte jag det värsta möjliga, att det skulle göra så ont att jag hellre ville dö, och jag fick faktiskt en positiv upplevelse.

Jag födde utan smärtlindring och visst tyckte jag att det gjorde ont men samtidigt var det överkomligt och inte alls så illa som jag trott. Jag sprack heller inte så mycket så det kan jag inte uttala mig om, men de lilla jag fick sy var också överkomligt och det gick fort.

Ett tips är också att du försöker fråga det du undrar över, istället för att föreställa dig saker som kanske inte alls är som i verkligheten. Kom ihåg att ingen fråga är för dum eller pinsam för att ställas!

Stort lycka till och jag hoppas du snart kan njuta av din graviditet för det är en fantastisk händelse i livet!
Styrkekramar till dig!