• Vivvih

    Är du sockerberoende/sockerkänslig?

    Jag förlorade min Pappa för snart fem år sedan. Efter det gick jag in i en depression, har gått igenom mängder med samtal och KBT-terapi. Ätit antidepp-medicin i nästan två år men har nu slutat med dem... 

    Under denna resa så har jag lärt mig mycket om mig själv och hur jag fungerar och jag har även utvecklat ett sockerberoende/sockerkänslighet. 
    För att jag ska fungera och må bra så behöver jag äta bra, träna, sova ordentligt och viktigast av allt- INTE ÄTA SKIT. Ändå gör jag det... 

    Jag vet exakt vad jag behöver för att må bra. Jag klarar av att leva efter det tills jag blir trött, ledsen, sjuk.. Då tar jag till dålig mat, mår dåligt, och är tillbaka på ruta ett. 

    Detta är enormt jobbigt! Att hela tiden göra om samma sak om och om igen,, Varför lär man sig inte??

    Jag undrar om det finns nån där ute som har det som jag? Som kanske har nått tips på hur jag ska klara av att hålla i det jag behöver även fast livet tar emot på ett eller annat sätt?? 

  • Svar på tråden Är du sockerberoende/sockerkänslig?
  • cirkusmusen

    JAA!! jag med!!! Jag slutar verkligen att fungera om jag äter socker.  Har också en depression i baksätet. 

  • FlitigaLis

    OH yen. Häromdagen fick jag sån fruktansvärd migrän det enda som hjälpte var socker! Har också varit deprimerad men var sockerberoende innan

  • Computerworld

    Alla verkar vara så fascinerade i den här tråden över att det är onyttigt med raffinerade sockerprodukter. Självklart är det skadligt med något som aktiverar så mycket insulin och inte ger några näringsämnen (vitaminer, mineraler). Det påverkar i högsta grad våra signalsubstanser och hormoner. Du är vad du äter!

  • Vivvih
    Computerworld skrev 2014-08-03 00:42:22 följande:

    Alla verkar vara så fascinerade i den här tråden över att det är onyttigt med raffinerade sockerprodukter. Självklart är det skadligt med något som aktiverar så mycket insulin och inte ger några näringsämnen (vitaminer, mineraler). Det påverkar i högsta grad våra signalsubstanser och hormoner. Du är vad du äter!


    Jag vet så väl att det inte är nyttigt att äta socker, och att det påverkar kroppen på olika sätt. För mig är det inte bara godis, kakor, bullar.. det självklara, det som alla tänker på när man säger socker, som får mig att må dåligt. Jag påverkas även av pasta, mjukt bröd, klyftpotatis.. Alltså snabba kolhydrater..
    De påverkar mitt mående negativt. 

    Allt det VET jag och försöker leva efter. Du är vad du äter är ett bra uttryck men inte superlätt att leva efter alla gånger. Är man "känslig/beroende" ställs man för prövningar varje dag tycker jag... För det finns överallt, i allt... 

    Idag ska jag på kalas. Hemska upplevelse. Att bli bjuden på fika och tacka nej. Känns som att det är förbjudet att tacka nej till fika på ett kalas, att värden tar illa upp. Tackar man nej till en bulle får man alltid frågan igen, igen och igen.. Till slut kanske man tar den där jävla bullen för att göra dem nöjda.. 
    Känner nån igen sig?? 
  • maggank

    Är också sockerberoende. Såväl min sambo. Tur är väl det, för vi kämpar mot det tillsammans. Matmissbruk är också med i bilden. De senaste sex veckorna har vi hamnat i en riktig sockerfälla som vi kämpar oss ur. Men efter ett storbråk här om dagen slutade det med att vi tryckte i oss glass och godis som "tröst".

    Det är fan inte lätt alltså och imorgon börjar vi båda jobba. I mitt fall innebär det en hel massa frestelser (jobbar på förskola). Det serveras måltider ett flertal gånger per dag, vilket innebär att jag måste säga nej väldigt många gånger.

    Nu har vi bestämt oss för att vara sjukt konsekventa i alla fall! Säga nej till allt! Anna Hallén skriver nämligen i en av sina böcker att det är mycket lättare att hantera sitt sockerberoende om man konsekvent alltid säger nej till vissa saker. Vi märkte att så fort vi började tumma på reglerna så slutade det med att vi föll tillbaka i sockerträsket. Snabbt som attan går det!

    Så nu blir det blankt och konsekvent nej framöver så att man kan få komma ur detta helvete så småningom.

  • Vivvih
    maggank skrev 2014-08-03 16:14:18 följande:

    Är också sockerberoende. Såväl min sambo. Tur är väl det, för vi kämpar mot det tillsammans. Matmissbruk är också med i bilden. De senaste sex veckorna har vi hamnat i en riktig sockerfälla som vi kämpar oss ur. Men efter ett storbråk här om dagen slutade det med att vi tryckte i oss glass och godis som "tröst".

    Det är fan inte lätt alltså och imorgon börjar vi båda jobba. I mitt fall innebär det en hel massa frestelser (jobbar på förskola). Det serveras måltider ett flertal gånger per dag, vilket innebär att jag måste säga nej väldigt många gånger.

    Nu har vi bestämt oss för att vara sjukt konsekventa i alla fall! Säga nej till allt! Anna Hallén skriver nämligen i en av sina böcker att det är mycket lättare att hantera sitt sockerberoende om man konsekvent alltid säger nej till vissa saker. Vi märkte att så fort vi började tumma på reglerna så slutade det med att vi föll tillbaka i sockerträsket. Snabbt som attan går det!

    Så nu blir det blankt och konsekvent nej framöver så att man kan få komma ur detta helvete så småningom.


    Det är ju ofta då som man tar till sötsakerna, när man behöver "tröst". Vad skönt (om man kan säga så?) att ni är två och kan hjälpas åt.. Jag får också mycket stöttning av min sambo.. 

    Jag tror också på att det är bra att säga nej till allt. Jag kan inte bara ta "en". För då vill jag ha mer.. Så det bästa är nog att vara utan helt.. Hur tråkigt det än är ibland.. Det funkar faktiskt bäst för mig när jag är konsekvent. Det är precis som för dig att när jag börjar tumma på reglerna, när jag börjar tänka att "en bulle går bra", som jag åker dit.. 

    Hur gör ni med maten? Undviker ni nått spec? Jag ska testa på GI ordentligt nu.. Se om det hjälper.. 

    Brukar du ha med dig nått eget att äta på jobbet? Kämpa på imorgon och var konsekvent som du bestämt! :)
  • maggank
    Vivvih skrev 2014-08-03 20:48:14 följande:
    Det är ju ofta då som man tar till sötsakerna, när man behöver "tröst". Vad skönt (om man kan säga så?) att ni är två och kan hjälpas åt.. Jag får också mycket stöttning av min sambo.. 

    Jag tror också på att det är bra att säga nej till allt. Jag kan inte bara ta "en". För då vill jag ha mer.. Så det bästa är nog att vara utan helt.. Hur tråkigt det än är ibland.. Det funkar faktiskt bäst för mig när jag är konsekvent. Det är precis som för dig att när jag börjar tumma på reglerna, när jag börjar tänka att "en bulle går bra", som jag åker dit.. 

    Hur gör ni med maten? Undviker ni nått spec? Jag ska testa på GI ordentligt nu.. Se om det hjälper.. 

    Brukar du ha med dig nått eget att äta på jobbet? Kämpa på imorgon och var konsekvent som du bestämt! :)

    Ja verkligen! Jag både tröstäter och äter när jag är uttråkad. Känslor jag inte kan hantera, försöker jag hantera genom maten. Vilket bara hjälper för stunden, såklart..


    Vad bra att du får stöttning från din sambo! Det är så viktigt för att man ska orka med. Det är svårt att försöka ta sig ur sockerberoendet och utan ens partners hjälp blir det ännu svårare.

    Vi undviker allt som är socker eller blir till socker i kroppen. Vi äter alltså LCHF, enklare begrepp. Jag har testat bli av med sockerberoendet genom annan kost också. Bland annat mer GI-likt och även bara "tallriksmodellen", men det har absolut inte fungerat. Bara lett till ännu mer sug efter det "förbjudna". LCHF är det enda som hjälper för mig/oss.


    Japp, jag har med mig matlåda :)

  • hemlig mamma

    Jag är nog också sockerberoende. Men jag slutar inte fungera om jag äter det. Jag har bara svårt att sluta äta, främst godis, men även kakor och sötsaker. Problemet är att jag går upp i vikt. I bland gör jag ansatser att sluta. Det går bra några dagar eller kanske ett par veckor. Sedan blir jag förkyld och tycker så synd om mig själv och börjar äta igen. Efter det är det hopplöst att sluta. Även när jag är väldigt trött tar jag till godis och inbillar mig att jag ska bli piggare. Men det hjälper ju nästan aldrig. 

Svar på tråden Är du sockerberoende/sockerkänslig?