Hello, world - this is me!
Döden, döden, döden, döden. Så var det sagt.
Jag har levt ett väldigt intensivt liv, och nu är jag helt ok med att dö. Om jag dör imorgon (skulle väl vara om jag trillar av båtfan) så är jag helt med på det. Det är lugnt. Men tills dess ska jag leva...
Smälter gör jag också....
Har du sett någon dö?
Är du lycklig?
Puffar på nattkvisten....
Vad för frågor kam jag ställa tex?
Det finns ingen så vackert som döden. Jag och säkerligen flera andra tänker på döden varje dag, och har gjort så under många år. Man gör döden till en del av sig själv, för vi alla ska ju dö. Kroppen lägger av, och det är inga mer läkarbesök, ständiga besvär med olika sjukdomar. Visst är det en helt annan sak att dö av ett skott i huvudet eller cancer, ena är plötslig..det andra sätter skräck i en. Men likväl.
Har ingen fråga egentligen. Vill bara att folk ska förstå att döden inte är så farlig. Dö med ett rent samvete!
Är du rädd för hur du kommer må innan döden? Det är ju det de flesta verkar rädd för. Smärta osv.
Har du även förlikat dig med dina vänner och släktingars död? Om någon du känner skulle dö, skulle du reagera mindre nu än tidigare i livet?
Vad tror du händer när vi dör? Får vi träffa nära och kära igen? Jag är inte rädd för döden men det gör mig otroligt ledsen när jag tänker att jag aldrig kommer få se min bror eller mamma igen när dom dör. Usch, jobbig tanke det där! :)