Adoptera sambons dotter?

Jag vet att det har hänt någon gång, när pappan inte har haft vårdnaden, att mammans nya man har fått adoptera mot hans vilja. För att det ansetts vara "till barnets bästa". Personligen anser jag att det är fel.

Adoption är en alltför allvarlig och genomgripande händelse, för att det ska kunna genomföras mot de riktiga föräldrarnas vilja/den riktiga förälderns vilja. Vårda barnet i vardagen kan ju någon annan ändå, men att skära av alla band inte bara till barnets riktiga förälder/föräldrar utan även till hela den släkten, är ett för omfattande ingrepp - och dessutom inte förenligt med barnkonventionen.

Tänk dessutom på att förhållanden ofta är flyktiga idag. Om 5-10 år kanske du är skild och lever med en annan man, men har du adopterat detta barn så har du kvar ansvaret tills det blir myndigt - och på ett sätt livet ut... Jag tror att det är lätt att ta sig vatten över huvudet, när man är kär och galen, och inte förstår att en partner idag inte är en partner i morgon.

Jeaninne

Äldre 4 Aug 22:54

#41

plastkotte skrev 2014-07-27 20:04:48 följande:

Hon måste godkänna adoptionen, och går hon med på det så avsäger hon sig all rätt till barnet helt och hållet nu och i framtiden. Det är ingenting hon kan ångra, vilket hon förmodligen kommer bli informerad om. Hon avsäger sig alltså rätten helt att ens träffa barnet, samt alla andra "rättigheter" man har som förälder. Även om man inte har vårdnaden om sitt barn så har man ändå endel rättigheter kvar. Och skulle hon tex må bättre om säg 10 år, så kan hon då fortfarande begära umgänge med barnet. I princip så skulle hon godkänna att hon inte ens har något barn på papper. Som du beskriver situationen så tvivlar jag på att hon kommer gå med på något sånt. Och godkänner hon inte adoptionen, så kommer det inte gå igenom. Tänk på att till och med föräldrar som mördar och sitter inne på långa straff, fortfarande har rätt att träffa sina barn. Så bara för att hon är psykiskt sjuk så innebär inte det att man kommer godkänna en adoption utan hennes medtycke.

Nej, man får hoppas att det inte godkänns. (Även om jag vet att sådant har hänt i Sverige.) Saker kan ju förändras, och att hon är sjuk idag innebär inte att hon kommer att vara sjuk om fem år. Men adoptionen gäller för alltid...

Jeaninne

Äldre 4 Aug 23:01

#42

Anonym (Money) skrev 2014-07-27 22:42:07 följande:

Man kan inte adoptera en myndig person.

Jo, det kan man faktiskt. T.ex. finns det dom som betalar en äldre, adlig person för att adoptera dem, för att de ska få det adliga efternamnet. (Titeln kan de dock aldrig få, eftersom den alltid följer blodslinjen.)

Jeaninne

Äldre 4 Aug 23:08

#43

Iustitiae skrev 2014-08-04 08:42:56 följande:

Fast adoptionen ska inte göras nu. Sedan har ju du ingen aning om hur dottern ser på mig/kommer se på mig sen.

Det är så jävla fantastiskt hur folk orkar bry sig om andra människors val. Vi har väl våra orsaker till varför vi i framtiden vill genomföra det här. Jag bad liksom inte om folks åsikter i den här frågan.

Dottern kommer också vara kring ca sju-åtta när detta isåfall påbörjas. och skulle självklart aldrig göra det mot hennes vilja. Men vi vet redan (med säkerhet) liksom vilken väg åt det brakar liksom, hennes biomamma har aldrig och kommer aldrig ta något ansvar. Det är mig hon kallar mamma och det är jag som nattar henne, jag som plåstrar henne om hon skrapar i knät, det är jag som går på föräldramöten, det är jag som sitter med henne på akuten när hon blir dålig (medans vi berättar för hennes biomamma att hennes dotter är allvarligt sjuk och vi ligger på sjukhus så säger hon "jaha, synd för henne då"), det är jag som hämtar från dagis, det är jag som köper nya kläder till henne, det är jag som älskar henne så mycket att jag skulle kunna dö för henne... Det är jag som gör allt det där. Blodsband eller inte så är inte den andra kvinnan hennes mamma. Hon har avsagt sig allt ansvar och säger att hon inte känner kärlek till barnet medans dotterns mormor vägrar släppa taget och trycker på sin dotter som egentligen varken vill eller orkar. Så med påtryckningar därifrån (och bara där) så vill hon både ha kakan och äta den. Och förstår givetvis inte att det är barnet som hamnar i kläm, eller om hon inte bryr sig, jag vet inte vilket.

Så jo, vi kommer av både känslomässiga och praktiska skäl försöka genomföra en adoption efter att jag och sambon gift oss (vilket som sagt kommer att dröja några år) oavsett vad vissa av er anser. Kommer inte svara på fler av dom här åsiktskommentarerna, jag letade svar på en fråga. Inte efter folks input på situationen.

Nyfiken fråga, men varför skjuter ni upp giftermålet så många år? Om ni nu är så säkra på varandra, att du till och med vet att du vill bli mamma till hans barn?

Jeaninne

Äldre 4 Aug 23:14

#44

Annan tanke: det här med arvet. Tänk på Ingvar Kamprad t.ex.. Han adopterade sin första hustrus dotter. Senare gifte han om sig och fick tre söner. Idag vill han inte att adoptivdottern ska ha del i företaget, och han har haft väldiga problem med att få ner hennes arv till en vettig summa, eftersom adoptivbarn har samma rätt till laglott som biologiska barn enligt svensk lagstiftning.

Nu är det väl inte troligt att TS kommer att äga ett nytt IKEA på sin dödsbädd! Men det är bra att försöka tänka sig in i olika framtidsscenarier, innan man fattar beslut som inte går att ångra. Om förhållandet tar slut så kan det mycket väl bli så att relationen till styvbarnet tunnas ut... Och får man egna barn, så känns det kanske inte alls bra att de måste dela på arvet den dag man går bort.

Adoptera sambons dotter?

INNEHÅLL