Lämna infertil sambo?

Ja, jag håller med om allt du skriver här!

Det allra värsta är - och det här är ett vanligt scenario! - när kvinnan driver fram en adoption eller spermie/embryodonation. Fastän mannen, i brist på egna barn, hellre hade levt i ett barnlöst äktenskap och haft alla fördelarna av det. Friheten, mindre hushållsarbete, bättre ekonomi, möjlighet att resa och gå ut på kvällen när man känner för det, ostört sex, ostörda sovmornar, frihet från konflikter med grannar, lärare, barnets kamrater och deras föräldrar o.s.v..

Det finns många barn som vittnar om, att deras sociala pappa haft ett illa dolt agg emot dem, som blossat upp i rena elakheter ibland när mamman inte varit med och sett det... En normalvettig man gör förstås inte så, men jag tror att många kvinnor i sin desperata längtan att bli mammor bortser ifrån riskerna...

Tråkigt att han inte har spermier. Men det är inte the end of the world. Det finns spermadonatorer. Tycker ni båda ska ta en seriös funderare över det.

Från där jag är, är tankar som "det skulle inte vara ett eget barn", bli en "riktig pappa" bara lite omoget och ogenomtänkt.
Fick ni barn genom donatorspermier skulle det bli hans biologiska barn (dock inte genetiska) och vi som har donatorsbarn vet att det finns ingenting som inte är "eget" eller "på riktigt".

Visst kan man ha många frågor och tankar inför detta. Men när man har sitt barn existerar det inte längre, tro mig.

Exakt... Fast alla accepterar inte de termerna heller, utan sätter likhetstecken mellan "biologisk" och "genetisk". Det är mest folk som redan är inne i donationssvängen, som skiljer på det. Vissa skruvar det ett varv till och låter en fattig kvinna i Indien bära barnet. Då får detta barn, enligt detta synsätt, TRE mammor... den genetiska, den biologiska och den sociala.  Hemskt hur det har blivit! 

Så man kan inte skilja en genetisk från en biologisk pappa?

Jag köper inte det riktigt.

Tycker inte det är konstigt att kalla en man biologisk pappa om hans kvinnliga partner föder barn som han blir pappa till, även om det inte är hans gener. Precis på motsvarande sätt som kvinnan blir biologisk mor vid äggdonation. Kanske bara är mitt jämlikhetstänk.

Fast en mamma som inte är delar gener med sitt barn är biologisk. Varför är det bara så i så fall?

Ja, jag tror tyvärr att det har blivit en PK-grej av detta i Västvärlden, som så mycket annat. Eftersom de homosexuella (och även ensamstående, även om man inte ömmar lika mycket för dom) skaffar barn på olika, alternativa sätt - så ska alla låtsas att generna, blodet och ursprunget inte har någon betydelse... Fastän det finns många studier som visar, att det är förödande för en människa att inte veta sitt ursprung. Det är liksom starka krafter man leker med...