• Anonym (bonusmamman)

    Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

    Det finns andra omständigheter i den här situationen som gör att det är olämpligt att dottern flyttar till sin mamma på heltid. En sak är att deras nya boende är alldeles för dyrt för deras ekonomi, så vi tror inte att de kommer ha råd att bo där särskilt länge, och att de kommer bli tvungna att flytta igen.

    Och hur kan vi veta det undrar ni? Ja, mamman berättade att hela makens inkomst måste gå till hyran, medan hon är sjukskriven på halvtid och utöver det har ett lågavlönat jobb. Sen får de barnbidrag och underhåll. Bostadsbidrag kan de inte få, för boendet är alldeles för dyrt, och maken har för bra lön. Så det är inte stora marginaler de lever på..

    Utöver detta har de miljonskulder hos kronofogden och ska få skuldsanering nu. Det innebär att de ska leva på existensminimum i 2 år. Jag vet inte hur de tänker att en hyra på 20 000 kan godkännas inom existensminimum-normen? Vi gissar att de kommer ha råd att bo där max ett halvår.. Och om något går snett (maken blir sjukskriven eller arbetslös) är de körda rakt av.

    Blir de sen vräkta har de ingenstans att ta vägen eftersom de på grund av skulderna inte får någon ny lägenhet. Detta hus hyr de av en privatperson.

    Rent generellt anser min sambo att dottern skulle ha det lika bra hos mamma som hos pappa, men just denna sak är ett för stort orosmoment.
    Plus att han så klart inte vill vara helgpappa, och helst vill han inte vara heltidspappa heller. Han tyckte det var perfekt som det var, och att flickan behöver ha båda sina föräldrar lika mycket.

    Men ja, om vi tvingas till ett val skulle vi så klart välja att ha dottern på heltid.

  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (vän till jurister) skrev 2014-09-11 00:33:01 följande:

    En fråga till TS. Hur "fint" bor du och din sambo? Finns det en risk att mamman kommer bo bättre, mindre kriminellt rykte mässigt och så, så behöver ni inte ens kolla på något advokat nummer, för det vore lönlöst.


    Självklart har de det finare i sin 7-miljoner-villa (som de hyr för 20 000 i månaden). Men vi har i alla fall råd att bo kvar, oavsett vad som skulle hända Och vi har det som behövs, hon har ett eget rum och vi har en stor trädgård. Man kan bo sämre.
  • Anonym (bonusmamman)

    Bara nyfiken, hur har vi rent konkret försökt hindra umgänge?

  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (fidolina) skrev 2014-09-11 17:21:15 följande:
    Det är inte olagligt att försöka få boendet. OM man på lagligt vis lyckas få boendet så är det ju för att det i så fall anses vara för barnets bästa.

    Så det finns INGENTING fel i att mamman försöker bli den bästa mamman någonsin. Så länge hon håller sig inom lagens råmärken det vill säga. Och att hindra hennes försök ÄR sabotage.
    Fast man får inte ta ut mammaledighet när man inte har barnet boende hos sig. Så på pappans veckor kan hon inte ta föräldradagar för att vara barnvakt. Det går emot försäkringskassans regler. 

    Det var en skenmanöver från hennes sida, för nu gråter hon blod över att hon inte kan ha barnet hos sig. För vi vägrar ju lämna och hämta barnet på hennes veckor, vilket gör att hon inte kan jobba. Hade hon faktiskt tänkt att vara föräldraledig så hade hon kunnat ha dottern varannan vecka, men uppenbarligen var det bara något hon sa.

    Hennes son (sambons fd bonusson) är också arg på honom nu. För tydligen är det min sambos skyldighet att skjutsa dottern tur och retur två gånger per dag (sammanlagt 2 timmar per dag), på mammans veckor. För han har ju bil och körkort, så det är inte mer än rätt att han ska ställa upp på det. Fattar inte hur de kan tycka att det är min sambo som är egoistisk? Att mamman inte skulle kunna pendla till dagis borde hon ha kollat upp innan hon flyttade?

    Och Fidolina, du kanske har missat att mamman åkte och tog barnet från dagis på pappans hämt-dag? Bara för att hon var arg. Är inte det umgängessabotage?
    Vi har aldrig gjort, och kommer aldrig göra, något sånt.
  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (fidolina) skrev 2014-09-11 21:11:38 följande:
    Jag hänger inte med riktigt. Kan hon inte lämna barnet på förskolan under sin vecka? Har hon inte körkort och bil?

    I så fall var det ju inte så smart att flytta. Om hon inte är föräldraledig såklart. Men det lär hon ju inte ha råd med för evigt.

    Det ser onekligen ut som hon kommer bli varannan helg-förälder och din sambo heltidsförälder.
    Nej, varken hon eller hennes make har körkort eller bil. Hon tänkte när hon flyttade, att dottern skulle börja på dagis där borta. Utan att fråga oss först. Det är därför hon har försökt säga upp dagisplatsen bakom vår rygg, och blev hysterisk när hon inte kunde göra det. Och nu är det vårt fel att hon inte kan ha dottern boende hos sig. 
  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (fidolina) skrev 2014-09-11 22:12:46 följande:
    Vet du vad, det finns faktiskt en lösning på problemet. För barnet kan ju fortsätta bo varannan vecka om hon kan byta förskola. Din sambo har ju bil och körkort och kan hämta och lämna henne på den nya förskolan.
    Grejen är ju den att vi inte KAN pendla dit två veckor i månaden. Annars hade vi ju självklart hjälpt mamman med det, om det inte hade varit några problem för vår del. Men det blir flera tusen i månaden i resekostnader, och 2 timmars restid per dag.
  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (fidolina) skrev 2014-09-11 22:22:46 följande:
    Jag hade det själv så ett tag i samband med en flytt. Den gamla förskolan låg lååångt borta från det nya hemmet. Det var onekligen jobbigt att pendla men jag gjorde det för att jag inte hade ett val.

    Har pappan ett val? Är han beredd att offra dotterns välbefinnande?

    (Nu menar jag inte att han ska gå med på ett förskolebyte. MEN jag tycker att han ändå fundera på det riktigt ordentligt. Han må vara sur på dotterns mamma och hennes mindre väl genomtänkta handlingar men han bör aldrig straffa dottern för det.)
    Nu är det ju inte vi som har flyttat ifrån förskolan, så det borde väl inte ligga på vårt ansvar att sköta pendlingen?

    En sådan pendling skulle funka ett tag (någon månad?), men inte i längden. Det är inte lämpligt att väcka dottern 6 på morgonen, och komma hem från förskolan 6-7 på kvällen. Tycker inte vi. Och det tycker inte mamman heller, ändå flyttar hon? Jag förstår inte hur hon tänker.

    Vad händer om bilen pajar en dag? Ska mamman vara hemma från jobbet då för att vi inte kan få iväg hennes barn till dagis? Eller ska vi vara hemma från jobbet för att vi inte kan ta oss till dotterns dagis? 

    Vi har inget pendelkort att åka på vid oförutsedda händelser, vilket hon har då hon inte har någon bil och måste använda kollektivtrafiken ofta.
  • Anonym (bonusmamman)

    Men för övrigt verkar de ha kommit överens om nu att flickan ska bo hos oss vardagar, och tre helger i månaden hos mamma. Det var exet själv som gav förslaget i ett sms.


    Men tja, jag blir inte förvånad om hon ändrar sig när vi väl hämtar dottern på "hennes" vecka..

  • Anonym (bonusmamman)

    Mamman vill nu att dottern bor hos henne halva tiden, för hon behöver halvt underhållsstöd från FK (ja, de går redan på knäna ekonomiskt, efter att ha bott i huset i en månad..). Obestämd Hon sa att hon hade fått ett nytt jobb med nya arbetstider, så hon skulle kunna lämna på dagis trots allt.

    Skitbra, tyckte jag och sambon! Då kanske allt i alla fall kan återgå till det normala. Några dagar senare hörde hon dock av sig igen och sa att det trots allt blir för långt för henne att pendla, och hon undrade om inte vi kunde skjutsa på hennes veckor.

    Men det har vi sagt ett direkt nej till. Förutom att det är dyrt och sliter på bilen, och tar en massa extra tid, så är det så att jag också behöver bilen ibland. Vi kan inte hålla på att pussla med bussresor bara för att hon inte orkar lämna dottern.

    Dottern har förresten blivit skriven hos oss nu!

  • Anonym (bonusmamman)
    Ess skrev 2014-10-03 08:56:37 följande:
    Någon tänkte tydligen inte till riktigt innan hon flyttade!
    Har hon verkligen rätt till underhållsstöd från fk, med tanke på att hon tydligen haft råd att köpa hus?

    Bra att dottern är skriven hos er och att ni säger nej till att lösa mammans egenhändigt pådragna problem.
    De hyr huset av en privatperson som haft det ute för försäljning men inte lyckats bli av med det. Däremot får ju hennes make ut 20 000 efter skatt, så jag funderar på detsamma. Men jag vet inte, underhållsstöd kanske baseras på den biologiska förälderns inkomst? 
  • Anonym (bonusmamman)
    Ess skrev 2014-10-03 12:12:47 följande:
    Det måste va baserat på hennes inkomst, sen tas det hänsyn till att dom är två som delar på boendekostnaderna.
    Man bli aldrig direkt ansvarig för att försörja partnerns barn, mer än att barnet ska ha rätt till samma standard som familjens övriga barn när det vistas där.
    Så om hon som ensamstående på existensminimum hade fått ca 600 kr (som är maxbeloppet), vad hamnar man i så fall på om hushållet gemensamt drar in 25 000 (före alla bidrag), och hon står för 5000 kr av dessa?

    Det känns ju inte som att man borde få särskilt mycket?
  • Anonym (bonusmamman)

    Att ni aldrig slutar tjafsa

    Vi kan ta fullt ansvar för dottern om mamman går med på att hon bor här alla vardagar. För vi tänker inte lägga 2 timmar per dag, och 800 kr i månaden, på att skjutsa.

    Vill mamman däremot ha henne varannan vecka är det helt okej för oss, men då får hon lösa pendlingsfrågan på egen hand.

  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (fidolina) skrev 2014-10-03 23:02:09 följande:
    Nä, förstår att ni inte tycker att din sambos dotter är värd 10 timmar och 200 kronor i veckan. Din sambo är inte värre än många andra föräldrar. Men du verkar fatta min poäng i alla fall och det glädjer mig.
    Vet inte riktigt hur du resonerar nu..? Dotterns vardag blir inte bättre av att behöva gå upp 6 på morgonen, komma hem 6 på kvällen, och inte hinna träffa sin mamma mer än någon timme på kvällen innan det är dags att sova.

    Mamman däremot har ett deltidsjobb. Om hon orkade skulle hon kunna hämta och lämna, och då under normala dagis-tider.

    Och ja, det kostar att ha bil. Mer än bensinen. Vi är inte svinrika, och har dessutom reparationer som måste göras. Det blir slitage att köra de sträckorna dagligen. Vi kan aldrig garantera att bilen kommer starta på morgonen. Häromdagen var batteriet urladdat (av någon orsak som vi ännu inte har kunnat lista ut), och det var med nöd och näppe att vi kom iväg. Då hade vi tack och lov ingen tid att passa.

    Vissa morgnar eller eftermiddagar behöver JAG bilen, för att åka till en annan stad i motsatt riktning (på grund av läkarbesök). Så allt kan inte kretsa kring mamman. Vill hon ha barnet boende hos sig halvtid får hon ta eget ansvar och inte räkna med att alla andra löser problemen åt henne.
  • Anonym (bonusmamman)

    Dags för en uppdatering.. För ca 2 månader sedan fick mamman ett jobb där hon jobbar mestadels natt oregelbundna dagar, vilket har inneburit att dottern numera bor hos oss på heltid. Situationen är jobbig på så sätt att dottern sällan vet från gång till gång hur länge hon kommer att vara hos oss, och det vet inte vi heller förrän någon/några få dagar i förväg.

    Dottern har på sistone fått ett fruktansvärt humör och en hemsk attityd - hon trotsar oss i allt, säger elaka och fula saker till oss m.m. Nu har hon varit hemma hos mamma EN dag för första gången på en dryg vecka och mamman ringer upp och skäller ut min pojkvän för att dottern har börjat bete sig illa. Det är tydligen vårt fel.. Sen säger hon att hon inte vill ha dottern hos sig mer alls under resten av sommaren..!

    Vi åkte och hämtade flickan i morse. Utanför huset stod mamman, bonuspappan och hennes storebror och såg allvarliga och dystra ut, som om det var ett avsked för all framtid. Sen när dottern hade satt sig i bilen började hon gråta och sa att hon aldrig mer ska få träffa sin mamma och sin bror igen.

    Hon hade med sig ett litet gosedjursmarsvin som de hade varit och köpt till henne igår, som hon skulle få ha med sig eftersom hon inte ska få "träffa" sina andra leksaker något mer. Dottern sa att mamman nog kommer dela upp hennes leksaker mellan hennes jämnåriga bonussyskon.

    Jag är helt chockad. Jag förstår inte hur man kan säga såna saker till sitt barn! Fy fan vad elakt.

    Förmodligen kommer mamman ändå att ändra sig om några veckor (eller dagar..?), men den där kommentaren om att hon inte vill träffa sitt barn mer, den kommer sitta i för all framtid.

  • Anonym (bonusmamman)
    evaanderzzon skrev 2015-06-19 20:28:50 följande:

    Det torde ju vara ert fel om det nu är ni som haft henne den senaste tiden.


    Jag kan säga som så att jag inte är förvånad. Dels är hon nu inne i "lilla tonåren", dvs 6-årsåldern, och dels har hela hennes liv vänts på ända. Vi behandlar henne på precis samma sätt som tidigare.

    Men att säga till sitt barn att man aldrig mer vill träffa det, är det okej menar du?
  • Anonym (bonusmamman)
    evaanderzzon skrev 2015-06-19 20:43:40 följande:

    Jag förstår hennes sorg och desperation.

    Synd att det går ut över barnet. Men när man är så nere och sårad, så är det svårt att tänka först och tala sedan.

    Jag ser er som rövhålen i denna sörja. Faktiskt.


    Skulle vara intressant att veta vad VI har gjort fel..?

    Mamman säger till sitt barn att hon är så bråkig att hon får åka till pappa och aldrig komma tillbaka. Du menar att det är okej att handla så bara för att man är i sorg?

    Mamman har dessutom själv valt att ta arbetstid på helger så att dottern inte kan vara där. Istället blir det någon dag här och var. Ingen stabilitet alls för flickan. Jag ser snarare dotterns beteende som ett uttryck för sorg.
  • Anonym (bonusmamman)
    Anonym (chockad) skrev 2015-06-19 22:56:31 följande:

    Jag har inte läst hela tråden, utan endast ts och din uppdatering. Men det här verkar ju inte riktigt klokt. Om mamman mått dåligt och inte kunnat ta hand om sina barn öht hade det varit en annan femma, men att hon tar hand om sina andra barn och utesluter ett är tragiskt.


    Jag kan inte heller förstå, men enligt min pojkvän som levt med henne i nästan 3 år så är dessa utbrott och förhastade beslut inget ovanligt förekommande. Förstår att du inte orkar läsa hela tråden, men det finns fler exempel på impulsiva tilltag från hennes sida, från när hela den här situationen drog igång.

    De hade flera samarbetssamtal hos familjerätten under vintern som gav bra resultat, men det kanske är dags för en ny vända (om nu mamman vill).
Svar på tråden Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig