Nej, varken hon eller hennes make har körkort eller bil. Hon tänkte när hon flyttade, att dottern skulle börja på dagis där borta. Utan att fråga oss först. Det är därför hon har försökt säga upp dagisplatsen bakom vår rygg, och blev hysterisk när hon inte kunde göra det. Och nu är det vårt fel att hon inte kan ha dottern boende hos sig.
Grejen är ju den att vi inte KAN pendla dit två veckor i månaden. Annars hade vi ju självklart hjälpt mamman med det, om det inte hade varit några problem för vår del. Men det blir flera tusen i månaden i resekostnader, och 2 timmars restid per dag.
Men varför ska barnet behöva lida för att mamman väljer att flytta? Hatar du barn? Eller har du bara aldrig träffat något så du har ingen aning om hur de fungerar?
Mamman hade en idé om att flytta till drömvillan med hela lyckliga familjen och glömde den lilla detaljen att ena barnet har en pappa som gärna vill ha sin dotter hos sig varannan vecka som de båda är vana vid. HUR kan du få det till något som barnet och pappan ska straffas för?
Visst är det syns om barnet som tappar en del av kontakten med sin mamma, men hade mamman fått som hon ville skulle hon i stället tappat kontakten med sin pappa, sitt dagis, sina pedagoger och alla kompisarna.
HUR kan du tycka att det vore bättre?
Barnet har inte bytt förskola. Mamman försökte säga upp platsen men misslyckades så hon går fortfarande kvar på den gamla. Kommunen har sagt nej till två platser.
Jag har läst igenom dina inlägg och du har rätt. Du har aldrig sagt att det är bättre att hon tappar kontakten med pappan, förskolan, pedagogerna och kompisarna.
Däremot har du sagt flera gånger att det vore bättre för henne att vara hemma med mamman, vilket ger exakt samma resultat.
Jag formulerar om min fråga. Varför tycker du att det vore bättre att hon flyttar till en okänd del av stan och går hemma med sin mamma i stället för att få leka med kompisarna på dagarna och träffa pappa varannan vecka?
Jag är uppriktigt nyfiken.
Ingen har sagt att flickan aldrig mer ska träffa mamman, bara att det är bättre att hon får gå kvar på sitt dagis vilket innebär att bo mest hos sin pappa, därför att det är den minsta förändringen. Du argumenterar för att det ska vara bättre att hon rycks upp från sin invanda miljö bara för att mamman vill flytta, och beskyller dessutom pappan för umgängessabotage för att han ser till sitt barns bästa!
Jag avskyr vuxna som skiter i sina barn, oavsett om det är mamma eller pappa. Man överger inte sin femåring, och man försöker inte heller ta henne ifrån den andra föräldern och alla hon känner!
Nej man ska inte förhindra umgänge, men det är knappast pappan som vill minska mammans umgänge med barnet utan tvärtom. Det är mamman som anser pappan kan nöja sig med varannan helg. De har varannanveckas boende, vilket är en överenskommelse mamman valde att bryta genom att hämta barnet på dagis på pappans vecka utan att kontakta honom först.
Att inte köra barnet fram och tillbaka till en annan stad varje dag under sin egen vecka för att det ska umgås med andra föräldern räknas inte som att man förhindrar umgänge. Det är inget som kommer att påverka vid en eventuell framtida vårdnadstvist. Har man varannan vecka är det det som gäller och man behöver inte ge den andra föräldern umgänge utöver det.
Att däremot bryta mot överenskommelsen och hämta barnet på dagis under den andra förälderns vecka, att försöka säga upp dagisplatsen utan att komma överens om det, att flytta även om man vet att det kommer att försvåra 50/50-boende, det är saker som kan påverka negativt på ens chanser vid en framtida vårnadstvist.
Men då så. Barnet är rotat på den ort där pappan bor och tryggt på sitt dagis där. Att riva upp det därifrån är inte barnets bästa. Den bedömningen gör vanligtvis även myndigheterna. Därav kan man inte flytta med barnet utan den andres underskrift eller byta dagis. Föräldrarna har hälften av boendet var. Ingen domstol lär kräva att pappan kör fram och tillbaka med barnet varje dag till mammans stad på hans vecka med barnet.
Dessutom har du fel i att det som redan hänt inte spelar någon roll. Vid en vårdnadstvist kan handlingar från föräldrarna som inte anses vara i barnets bästa eller som bryter mot överenskommelser mycket väl ha stor betydelse. Även om det är bakåt i tiden.
En enkel lösning. Mamman stannar kvar på samma ort som pappan, och barnet får fortsätta vv.
Väljer mamman att flytta så väljer hon också bort att ha sitt barn vv. Då kan man fråga sig hur mycket hon egentligen tänker på barnets bästa.
Konstigt nog så ses det som självklart att pappan stilla tigande ska nöja sig med vh, och samtidigt få en betydligt sämre relation med barnet. Eller bara svälja att han får långt att köra, vilket troligen inverkar på både ekonomi och jobb.
Barnet i sin tur ska dras upp från sin invanda miljö och följa med mamman, bara för att hon är just MAMMA.
Hon har flyttat, ja.
Men hade hon tänkt på dotterns bästa, så hade hon inte flyttat. Du sitter själv och förespråkar att pappan med vett och vilje ska ge upp sin tid med dottern, för barnets bästa.
Barnets bästa är att stanna kvar där hon är rotad, hos pappan. Väljer sen mamman bort vv, så är det synd om dottern, men inte mycket att göra åt det.
Varje förälder är skyldig att sköta sina veckor. Det finns INGEN anledning för pappan att köra på mammans veckor, speciellt inte som det är hon som flyttat.
Har nu mamman valt att flytta så pass långt att hon inte klarar av vv, så ligger ansvaret på henne. Det är mao HON och ingen annan som brister i sitt föräldraansvar.
HON kunde valt att inte flytta så långt. HON kunde satt sitt barn i främsta rummet.
Om man skulle anamma ditt tankesätt, så kunde mamman bära sig åt hur som helst, och pappan skulle springa som en fåne för att täcka över hennes bristande föräldraskap.
Att ni aldrig slutar tjafsa
Vi kan ta fullt ansvar för dottern om mamman går med på att hon bor här alla vardagar. För vi tänker inte lägga 2 timmar per dag, och 800 kr i månaden, på att skjutsa.
Vill mamman däremot ha henne varannan vecka är det helt okej för oss, men då får hon lösa pendlingsfrågan på egen hand.
Klart ungen är värd att jagas upp 4 på morgonen för att köras hit och dit och få rekorddagar på fritids.
800 är dessutom inte speciellt lite pengar heller att bara kasta rakt ut på ingenting. Ska det dras på barnets presenter och klappar. Grattis du får bilåkning i julklapp och födelsedagspresent.
Jag köper inte ditt resonemang att fylla upp för den andre föräldern. Brister den föräldern som mamman gjort här och flyttat, då har hon aktivt tagit avstånd från sin dotter och får antingen tänka om, eller så får dottern leva med hennes beslut.
Du jämför päron med elefanter.
Här finns en pappa som bor i samma stad som alltid, där barnet är rotat. Det ligger i barnets intresse att bo heltid hos honom eftersom mamman i detta fallet har brustit i omdöme.
Pappan verkar fullt villig att ta barnet på heltid. Att det ska lämnas vind för våg finns bara i din fantasi.
Väldigt vad du går ut hårt med att barnens plats är hos mamman, oavsett hur situationen ser ut. Pappor verkar inte ha speciellt hög status i dina ögon, bättre en sämre mamma än en bra pappa.
Mamman flyttar, mamman kan inte skjutsa dottern till skolan på pappas ort och kan därmed inte få vv att fungera, då ska mamman ha boendet och pappan enbart umgänge..............??
Jo, jag säger då det!
Vart inkompetensen ligger kan diskuteras......................
Du sitter i inlägg efter inlägg, barnets bästa, barnets bästa, yada yada..........
Pappan i ts vill sitt barns bästa, men du har tydligen en annan åsikt om det.
Mamman får väl helt enkelt flytta tillbaks igen, om hon vill ha vv.
Precis som du skriver så har mamman brister. Enligt vad vi kan se i tråden så står pappan för stabilitet och trygghet och han erbjuder barnet heltidsbonde när mamman flyttar iväg.
Varför tycker du att barnet till varje pris ska bo hos mamman när hon visar upprepat att hon brister i att sätta barnets välmående först?
Det är antagligen bättre för barnet att bo kvar hos pappan och ha umgänge varannan helg med mamman= trygghet, slippa flacka runt, byta dagis o.dyl. samt ha umgänge och kontakt även med mamman.