Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

Men tycker du att det är bättre att hon förlorar en förälder, eller att hon förlorar en förälder, alla kompisar, den invanda förskolan och det invanda området?

Mamman väljer att flytta utan att fundera igenom beslutet ordentligt.

Jag skulle jättegärna flytta närmare mina föräldrar så att jag kan få mer hjälp med barnen (ensamstående med två små barn, varav den yngsta på heltid), men då måste jag antingen flytta ifrån mitt ena barn eller ta honom från hans pappa och alla hans kompisar, och det finns inte på världskartan! Alltså stannar jag.

Det är ingen som uppmanat pappan att hindra mamman från att ha barnet, inte under hennes veckor. Det är tvärtom hon som vill hindra pappan att ha barnet under hans veckor och det är på inget sätt i barnets intresse att rivas upp från sin invanda miljö och sina vänner.

Hon har valt att flytta. Om det försvårar för henne att ha barnet hos sig är det ett val hon har gjort, men pappan och barnet och deras relation ska inte drabbas av det. Dessutom verkar det fullt möjligt att fortsätta ha varannan vecka, men mammans ambition är att hon ska ha barnet hos sig och pappan bara ha det varannan helg. Det är alltså hon som vill begränsa pappans umgänge, inte tvärtom.

Men om barnet är fem år så lär ju mamman knappast ha föräldradagar kvar nog att vara hemma på heltid varje vecka i över ett år tills sexårsverksamheten drar igång (eller skolan, då blir det ju två års hemmavarande). Med andra ord lär hon bara stanna hemma ett tag och då har hon barnet hos sig "mest" och kan kräva att hon skrivs där och sen har pappan varannan helg istället PRECIS så som det tydligt står att hon är ute efter.

Men om dygnsvilan är 50/50 måste de gå på andra saker, och då kan det spela in väldigt mycket.

Det är ju mamman snarare som är ute efter att sabotera dotterns möjligheter att tillbringa tid med sin pappa. Pappan vill ha 50/50 boende som de har haft hittills, mamman har flyttat och anser att pappan ska nöja sig med varannan helg. Anser du att alla pappor som inte lägger sig platt och lämnar över barnet på heltid till mamman om hon vill det är ute efter att sabotera? Är inte relationen med pappan lika viktig?

Vi får nog inse att vi har olika åsikter där. Jag anser att relationen med pappan är lika viktig som med mamman och att mammans försök att manipulera till sig boendet är i högsta grad relevant i sammanhanget.

Barnet har det bra på det dagis och skadas inte på något sätt av att vara där i en invand miljö med sina kompisar. Tvärtom. Det eventuellt positiva med att mamman skulle få mer tid med barnet anser jag inte väger upp att pappan och barnets relation skulle försvagas och deras tid tillsammans kraftigt minska.

Att dessutom riva upp barnet från dess kompisar skulle knappast leda till något positivt. Att hävda att 5-åringar inte har några starka kompisband och att de inte skulle må dåligt av att tas ifrån dem är bara tragiskt. Det är så fel som det kan bli. 

Men som sagt, vi har olika åsikter uppenbarligen.

Så mamman saboterar inte när hon inte följer bestämda schema?

Bara nyfiken, hur har vi rent konkret försökt hindra umgänge?

Så att mamman försöker flytta barnet utan pappans medgivande, säga upp dagisplats och att sedan vägra att lämna barnet på dagiset när det är pappans vecka. Det är helt i sin ordning enbart för att hon är mamma?

Fast man får inte ta ut mammaledighet när man inte har barnet boende hos sig. Så på pappans veckor kan hon inte ta föräldradagar för att vara barnvakt. Det går emot försäkringskassans regler. 

Det var en skenmanöver från hennes sida, för nu gråter hon blod över att hon inte kan ha barnet hos sig. För vi vägrar ju lämna och hämta barnet på hennes veckor, vilket gör att hon inte kan jobba. Hade hon faktiskt tänkt att vara föräldraledig så hade hon kunnat ha dottern varannan vecka, men uppenbarligen var det bara något hon sa.

Hennes son (sambons fd bonusson) är också arg på honom nu. För tydligen är det min sambos skyldighet att skjutsa dottern tur och retur två gånger per dag (sammanlagt 2 timmar per dag), på mammans veckor. För han har ju bil och körkort, så det är inte mer än rätt att han ska ställa upp på det. Fattar inte hur de kan tycka att det är min sambo som är egoistisk? Att mamman inte skulle kunna pendla till dagis borde hon ha kollat upp innan hon flyttade?

Och Fidolina, du kanske har missat att mamman åkte och tog barnet från dagis på pappans hämt-dag? Bara för att hon var arg. Är inte det umgängessabotage?

Vi har aldrig gjort, och kommer aldrig göra, något sånt.