Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

Som förälder har man en skyldighet att se till sitt barns bästa. Men inte alla medel är tillåtna. Man ska ha en jävligt god anledning att förhindra barnets umgänge med den andra föräldern. Misstankar om att den andra föräldern umgås med barnet för att exempelvis gynnas i en eventuell framtida vårdnadstvist är INTE en tillräckligt god anledning för att förhindra umgänget. Såklart.

Och ja, mamman beter sig mindre lämpligt. Med dottern ska väl för bövelen inte straffas för det. Vilket faktiskt händer om man inte tar under beaktande alla möjligheter som finns till att fortsätta med varannan vecka-boende.

Mamman vill nu att dottern bor hos henne halva tiden, för hon behöver halvt underhållsstöd från FK (ja, de går redan på knäna ekonomiskt, efter att ha bott i huset i en månad..).  Hon sa att hon hade fått ett nytt jobb med nya arbetstider, så hon skulle kunna lämna på dagis trots allt.

Skitbra, tyckte jag och sambon! Då kanske allt i alla fall kan återgå till det normala. Några dagar senare hörde hon dock av sig igen och sa att det trots allt blir för långt för henne att pendla, och hon undrade om inte vi kunde skjutsa på hennes veckor.

Men det har vi sagt ett direkt nej till. Förutom att det är dyrt och sliter på bilen, och tar en massa extra tid, så är det så att jag också behöver bilen ibland. Vi kan inte hålla på att pussla med bussresor bara för att hon inte orkar lämna dottern.

Dottern har förresten blivit skriven hos oss nu!

De hyr huset av en privatperson som haft det ute för försäljning men inte lyckats bli av med det. Däremot får ju hennes make ut 20 000 efter skatt, så jag funderar på detsamma. Men jag vet inte, underhållsstöd kanske baseras på den biologiska förälderns inkomst? 

Så om hon som ensamstående på existensminimum hade fått ca 600 kr (som är maxbeloppet), vad hamnar man i så fall på om hushållet gemensamt drar in 25 000 (före alla bidrag), och hon står för 5000 kr av dessa?

Det känns ju inte som att man borde få särskilt mycket?

Du hänger inte riktigt med. Mamman ska inte flytta. Hon har redan flyttat.

Okej om man vill straffa mamman men jag tycker inte att det är schysst att straffa dottern för mammans handlingar.

Fokus borde istället ligga på dottern och hennes bästa nu och framåt. Om hon skulle må bäst av fortsatt delat boende så borde föräldrarna sträva efter det. Om dottern däremot numer skulle må bäst av att ha sitt boende hos endast en av föräldrarna borde föräldrarna istället sträva efter det.

Eller?

Det spelar ingen roll vad som hänt. Man bör fokusera på barnets bästa i nuet och framtiden och ingenting annat.

Men vad är då det bästa för dottern i nuläget? Att stanna kvar heltid hos pappan där hon är rotad? Att fortsätta ha delat boende trots att mamman har flyttat? Det är såklart svårt att uttala sig i ett enskilt fall men rent generellt anses det bättre för barn att ha delat boende i så stor utsträckning som det bara är möjligt. Att ha en lika god relation till båda föräldrarna anses smälla högre än att "vara rotad" exempelvis. Dessutom är det ju inte så i det här fallet att dottern ens helt skulle ryckas ur sin rotade tillvaro utan det skulle bara handla om en ny miljö varannan vecka.

Att delat boende i det här fallet faller beror nog endast på att mamman inte har möjligheten och pappan inte har viljan att skjutsa dottern under mammaveckorna. Det är såklart inget man kan kräva utav någon av dem (det är allmänt svårt att kräva något av föräldrar) men att påstå att det inte vore för flickans bästa är fel.

Och om man skulle anamma ditt tankesätt om att föräldrar straffar ur sig ur sitt föräldraskap utan några nya chanser genom att exempelvis flytta skulle det finnas jävligt många fler barn med bara en förälder (oftast endast mamma). Inte eftersträvansvärt. Och definitivt inte barnorienterat.

Nä, förstår att ni inte tycker att din sambos dotter är värd 10 timmar och 200 kronor i veckan. Din sambo är inte värre än många andra föräldrar. Men du verkar fatta min poäng i alla fall och det glädjer mig.

Men ska heltidsensamstående tänka likadant? Lämna sitt barn vind för våg varannan dag eller varannan vecka? Och låta barnet leva med det?

Ja, mamman må ha brustit i sitt omdöme men det innebär inte att hon inte kan fungera som en tillräckligt god mor åt sitt barn (inte säkert men förmodligen klarar hon av det). Barn mår generellt bättre av en dålig förälder än ingen alls. Det innebär att ts bonusdotter förmodligen skulle må bättre av sin halvbra mor än ingen alls.

Det är bara skitsnack att påstå att det skulle vara för ts bonusdotters bästa att slippa sin mor.

Du bygger halmgubbar i inlägg efter inlägg din inkompetenta debattör.

Hitta citat som stödjer dina påståenden om eller håll dig till ämnet.

Jag argumenterar för att man bör fokusera på barnets bästa i varje bedömning. Vad som är barnets bästa varierar beroende på barnet och omständigheterna. Generellt sett är det dock i barnets bästa att få växa upp hos sina föräldrar så långt det är möjligt. Det innebär även att få ha sitt boende delat om föräldrarna separerat. Och slutligen om barnet inte har möjligheten att växa upp hos båda föräldrarna åtminstone få möjligheten till nära kontakt med den ena eller båda föräldrarna.

Varsegod och framställ dina motargument.