Mamman flyttar och vill ta sitt och exets barn med sig

Jag vet inte om jag skulle våga lita på mamman i det här läget. Hon har förmodligen insett att hon inte har en chans att vinna om pappan tar det till domstol och försöker då en fuling, börjar med två förskoleplatser och lovar pappans skola nästa år men när valet närmar sig i bår kommer det att heta att barnet har så mycket bättre kompisar och bättre skola på mammans ort.

Om jag vore pappan så skulle jag köra stenhårt på barnets trygghet och vägra två förskoleplatser. Allvarligt talat, tror någon att det är barnets bästa att byta förskola varje vecka?

Du tycker alltså att det är bra för barn att gå på två förskolor? Skulle du själv vilja arbeta på olika ställen varannan vecka?

Det stör mig rätt mycket att föräldrar anser sig ha en massa rättigheter att flytta hur de vill medan barnen bara har skyldigheter att ställa upp på allt som föräldrarna hittar på.

Men måste mamman verkligen flytta? Eftersom det är inom samma kommun så är det knappast tvunget för jobb. Självklart har mamman rätt att flytta vart hon vill men det blir barnet som får betala priset för flytten.

Föräldrarna är separerade sen några år tillbaka. Barnet har bott 50/50 hos dem sedan separationen men är skriven hos mamman. Barnet går på dagis på orten och ska snart börja förskoleklass.

Mamman har beslutat att flytta till en ny stad inom samma kommun, men tillräckligt långt bort för att ett växelvis boende inte är möjligt längre (pappan kan inte åka så långt dagligen för att lämna och hämta på dagis/fritids). Hon tycker att pappan ska ta barnet varannan helg när hon har flyttat.

Hon har redan skrivit kontrakt på bostad och flyttar om några månader.

Pappan vill givetvis inte ge upp det växelvisa boendet. Han vill i så fall ha barnet boende hos sig om mamman flyttar.

Vad har han för rättigheter i denna fråga?

Barnet är uppvuxen på denna ort, har bott i pappans lägenhet hela livet, träffar sin farmor nästan dagligen eftersom farmodern bor väldigt nära. Har ett till halvsyskon på pappans sida som h*n inte kommer få träffa nästan alls om h*n flyttar.

Har mamman större rätt än pappan få boendet?

TS, det här är superviktigt!! Det är bråttom om pappan vill att barnet ska bli skriven hos honom!

Tyvärr tror många föräldrar att den andra föräldern är snäll och förnuftig och resonerbar. Men sen lär de sig den hårda vägen att den andra föräldern spelar ett fult spel i smyg.

Det är dags för din sambo att ta situationen på allvar och inse att om han vill att dottern ska gå i skolan på hans ort de närmaste 13 åren så MÅSTE han agera nu. Går han den diplomatiska vägen via familjerätten så blir han överkörd och får nöja sig med varannan helg fram tills att dottern är vuxen.

Hans val, men dottern är den som får lida pga hans flathet.

Domstolen brukar döma boendet till den förälder som stannar kvar på orten. Detta för att barnet ska få stanna kvar i sin trygghet med förskola/skola, personal, kompisar, fritidsintressen, osv.

I mina ögon vore det bästa för barnet att mamman bodde kvar på orten så att barnet kunde fortsätta bo vv. Eftersom mamman valt bort det alternativet så får det bli det näst bästa alternativet, att barnet bor kvar på orten med sin pappa och träffar sin mamma varannan helg.

Om bägge föräldrar vill ha barnet så är föregående lösning ganska självklar.

Som sagt, beundransvärt att han försöker undvika en konflikt, men nu hoppas jag ni inser att hon bara är ute efter att få som hon vill. Gör inga överenskommelser som innebär något annat än att ni har barnet hos er minst hälften av tiden och samma dagis som tidigare. Gå absolut inte med på att barnet skrivs på en ny ort. Inte heller att barnet ska vara hos henne på dagarna istället för dagis. Hon kommer försöka manipulera tills hon får som hon vill och ni står där med varannanhelg-umgänge.

Du missade poängen. Om det hade handlat om en "normal" mamma som tänkte på sitt barns bästa och inte hade andra baktankar med att ha barnet hos sig hade jag hållt med dig. Men nu handlar det om en mamma som försöker manipulera till sig att kunna flytta med barnet mot pappans vilja.

Genom att ha barnet hemma hos sig och samtidigt säga upp dagisplatsen ökar hon sina chanser att när det är dags för dagis eller skola igen blir det på hennes ort, inte på pappans ort där det bott hela sitt liv och haft sitt dagis tidigare. Vill TS och hennes sambo ha någon chans att få ha kvar halva boendet ska de inte gå med på att säga upp dagisplatsen. Vill hon ha barnet hemma hos sig under sina veckor är det naturligtvis helt upp till henne.

Dottern är fem år och har sina kompisar på förskolan, på vilket sätt kan det vara i hennes intresse att inte längre få träffa kompisarna?

Mamman vill rycka upp dottern från hennes invanda miljö och ta med henne till en annan del av kommunen där hon inte känner någon och inte får träffa sin pappa mer än varannan helg. På vilket sätt gynnar det barnet?