Trollunge85 skrev 2015-03-30 18:04:47 följande:
Nu kommer jag gnälla av mig lite. Jag tror att jag ger upp! Det kommer ingen bebis. Bf+7. Slemproppen innebar inte att det startade. Att magen kom igång igår kväll gav inget heller. Molvärk och sammandragningar betyder ingenting. Så kom det någon huggande smärta i nedre delen av magen när jag vilade i eftermiddags. Ja! Tänkte jag för annars har allt stannat av när jag vilat. Men nej, det innebar bara att det försvann när jag reste mig upp. Jag tror att inget av det jag fått kan klassas som värkar utan det är bara förvärkar och vanliga sammandragningar. Men ändå byggs ett litet hopp upp varje gång minsta lilla smärtantydan dyker upp eller minsta lilla annat tecken för att sedan raseras totalt vilket gör mig mer och mer uppgiven. Har nog googlat på hur värkar ska kännas och förlossningsstart hur mycket som helst de här dagarna trots att jag vet att jag kommer märka när det är dags och att alla tecken är olika för alla. Men suck!!!! Jag vill bara föda barn nu! Det är inte roligt längre!
När mina värkar väl började var det självklart att det var just värkar, var orolig innan att jag inte skulle veta om det var värkar eller inte. Jag brukar ha en hemsk mensvärk som sätter sig i ryggen, och precis så kändes första värkarna (som den värsta mensvärken jag någonsin haft, o sen blev det bara värre..). Jag skulle också kunna jämföra det med som när man gjort alldeles för många ryggups, så det bara bränner i svanken, men mycket mycket värre såklart ;) jag fick aldrig ont i magen, utan mina värkar satt hela förlossningen i ryggen och strålade ut mot höften. Bästa smärtlindringen (innan lustgas o EDA) var när gubben höll en värmeflaska/dyna mot svanken samtidigt som han pressade ihop höfterna, medans jag hängde över gåbordet o flåsade :) ett tips bara! :)