BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Ja det där skulle jag tolka som positivt :) trodde du använde testen för att få till ett syskon men det var alltså som skydd då? Ett jäkla sölande minns jag att det var med de där testen iaf.. skönt att slippa det;)

Jag har blivit mer och mer orolig för att jag ska ha blivit gravid igen. Känns som att det BORDE vara omöjligt med tanke på att jag inte fått tillbaka mensen än, helammat och att vi bara haft sex en enda gång och då var det avbrutet. Men jag har mått så jäkla knepigt nu ett tag, ständigt hungrig, på dåligt humör, mensvärk.. tror jag inbillar mig också kanske för att jag tänker på det så mycket. Bästa vore förstås att ta ett test så slipper jag oroa mig men här går det ju inte köpa något utan att ryktena börjar gå:/

Jag har använt testlagrets tester sen jag slutade med ppiller för 8 år sedan, är nog stammis där haha;) Jag har beställt ett test nu iaf. Känns fånigt att beställa ETT test och speciellt med tanke på att det med 99,9% inte är något men då slipper jag fundera iaf. Det är väl bara hormonerna som spelar mig ett spratt.

Ännu en snuttnatt här med tusen uppvak:( känner mig grymt trött idag och att då dessutom veta att sambon far om en halvtimme och jag har heeela eftermiddagen och kvällen med tre barn att se fram emot.. ingen höjdare!

En rolig nyhet kan jag dock dela med mig av, fick ett samtal för en timme sedan och blev erbjuden en fast tjänst på 100%! Jag har varit på hemtjänsten ett tag nu och hann konvertera in lagom till jag gick hem på sjukskrivning. Så jag har ju vetat att jag har jobb att gå tillbaka till men inte VART inom kommunen jag hamnar. Nu har jag som sagt fått en fast tjänst så det känns sååå skönt att veta vart jag hamnar sen:) kommer söka ner mig till 80% så länge barnen är små dock:)

Likadant här.. man kämpar lite extra på morgonen för att hålla barnen någorlunda tysta så han får en chans att sova lite så när han väl far är man redan utslut! Sen har man hela kvällen på det, NOLL avlastning. Ska ju egentligen inte klaga, finns ju de som är ensamstående på heltid och fixar det.. men tungt är det.

Tycker det är värst fram till 19. Efter det har Selina somnat i min famn och de andra två har fått fika och kommit i pyjamas, sen lägger de sig själv. Då är det lite mer lugn och ro:)

Selina är extreeemt mammig! Ligga på golvet går väl an en liten stund, eller sitta i gåstolen eller babysittern.. men det ska vara en väldigt liten stund och helst ska hon se mig hela tiden. En del dagar funkar det inte alls, då är det bara min famn som gäller. Mysigt på sätt och vis men nu har vi ju liksom varit ihopklistrade i 6 månader så jag börjar faktiskt längta efter lite "egentid" (behöver jag skämmas för att jag känner så?:/ )

Jag börjar tycka det är rätt frustrerande med maten också. Jag är förstås jätteglad för att amningen fungerat så bra men det vore skönt om hon inte är SÅ beroende av mig. Skulle något hända och jag måste iväg utan henne så kommer hon förstås må dåligt och vara ledsen för att jag är borta men det är ju trots allt inget hon dör av.. utan mat däremot kan hon ju inte vara. Ersättning vägrar hon, bröstmjölk vägrar hon (om det inte kommer direkt från bröstet naturligtvis), gröt och puréer kräks hon av.. det stressar mig lite att hon är så beroende av mig:/

Ja det är ju precis så det är! En del säger "det är väl bara att fara (och klippa sig tex). Hon kommer inte dö av att skrika en stund". Nej klart hon inte dör av att skrika en stund men hur jävla mycket kommer jag njuta av den där "egentiden" om jag vet att hon gråter tills hon spyr för att hon saknar mig? Och att hon bara skriker när jag är hemma och i närheten men skulle vara nöjdare om jag är borta stämmer inte heller. De gånger jag varit lite för länge på affären är hon helt hysterisk när jag kommer hem, trots att det ändå är pappa hon är med.

Jättekul som sagt att hon gillar mig så mycket men jag är ju så rädd att något ska hända mig och jag MÅSTE lämna henne.

Tänkte fråga er här om lite åsikter..

Jag har som sagt börjat grubbla mycket på hur det skulle gå för Selina om något händer mig, just med tanke på hur beroende hon är av mig och hur segt det går för oss att börja med mat.

Anledningen till dessa grubblerier är att jag haft konstig hjärtklappning sedan i torsdags som inte ger med sig. Visst har man väl haft hjärtklappning förut nån gång när man stressat mycket eller så men då har det varit nån enstaka gång som hjärtat hoppat till. Sedan i torsdags har det varit flera gånger i timmen, ibland så ofta som varannan minut. Känns som att hjärtat hoppar över ett slag för att sedan tvärslå jättehårt. Jag vill så gärna vifta bort det som ingenting men det ligger och oroar mig. "Tänk OM något är fel på hjärtat och jag helt plötsligt faller ihop", liksom. Det är ju lite jobbigt att veta då att Selina inte äter annat än bröstmjölk :/

Hur som helst, är jag fånig om jag kontaktar vården imorgon? Då har jag haft det i 4 dygn. Eller framstår man som korkad och hypokondriker då?:/

Jo det kan det absolut vara. Tycker det är konstigt bara att jag faktiskt inte stressar så mycket nu och magen mår (peppar peppar) otroligt bra, och magen brukar paja rätt snabbt när jag sover dåligt eller stressar mycket. Jag tror det hade varit lättare att vifta bort det om jag inte haft barnen. Är en stress att gå och tänka på hur det går om något händer när jag är själv hemma med dem. Tror egentligen inte det är någonting farligt men känns samtidigt inte bra att ha haft hjärtklappning såhär länge. Jag har ändå lyckats stressa fram magsår ett par gånger så stress är ett välbekant problem;) men varför sån här hjärtklappning NU, när magen mår bra och jag INTE är stressad?

Det är lite så jag känner också, att även om jag inte själv är så orolig för min hälsa så har jag ett ansvar gentemot mina barn att hålla mig frisk. Tänk vilken mardröm om hjärtat skulle lägga av när jag är ensam hemma med tre barn :/ jag har ingen dödslängtan direkt men är heller inte orolig och rädd för att bli sjuk eller dö.. men är däremot livrädd för att dö från mina barn!

Jag ringde 1177 igår som tyckte att jag skulle kontakta vc så det gjorde jag imorse och har nyss varit dit. Tog ett ekg och lyssnade lite på hjärtat och lungorna och tog lite blodprover. Naturligtvis kände jag inte av hjärtklappningen ett dugg under ekg-undersökningen (ungefär som när man åker in för täta sammandragningar men när man väl ligger där med ctg så händer inget alls).

Vilken köpte ni? Vi har funderat på att köpa en ny till Selina (när det är dags att byta från babyskyddet) men vet inte riktigt vilken vi ska välja. Vi har kvar den som storasyster hade och den är väldigt fräsch men den är tillverkad i april 2010 så den har ju redan 5,5 år på nacken och ska då Selina ha den i typ 4 år till så känns det som att det blir lite på gränsen (har läst 7,5-10 år på bilstolar).