BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
snö 81 skrev 2015-01-23 05:58:14 följande:
Att det finns så många dåliga chefer, det är ju makalöst!!
Inlägg från: Nixe
|
-
Mm, hennes ursäkt idag var att det var kaos förra veckan (jo tack det var mina kära kollegor som gick runt och grät på avdelningen för att de försökte rädda vad cheferna ställt till med så vi vet!) och att hon råkat tappa bort handläggarens nummer... Heja liksom!
-
Mm, pratade med henne idag och hon skulle ringa upp (men då blir det ju till deras jäkla kundtjänst och inte till själva handläggaren som gjorde bedömningen så det är nog helt dödfött. Sen sa hon själv att hon ändå inte trodde jag skulle få godkänt så med den inställningen känner jag plötsligt för att anstränga mig minimalt på jobbet sista tiden. Synd bara att det inte går för då skulle små bebisar och deras föräldrar hamna i kläm. Har slitit som en galning idag med allt som ska göras för att en bebis mådde väldigt dåligt, är så trött så man bara vill gråta på bussen hem. Tur man kan hålla igång hela arbetspasset på ren envishet iaf.Mimipig skrev 2015-01-23 08:42:54 följande:
Det är ju bara fel. Ta ett djupt andetag och ta mod till dig och ta ett möte med chefen där du ställer henne mot väggen och förklarar läget. Det är ju hennes fel, så hur tänker hon lösa det? Ska företaget pröjsa ditt ekonomiska bortfall? Eller hur tänker hon. Det vore inte mer än rätt.
-
Hur ör det för er andra med magklappande förresten? Är ni bekväma med det och frågar folk i et omgivning först? I mitt fall har mina kollegor (som jag förvisso gillar men jag är inte så fysisk av mig annars med dom) gått halvt bananas med klappande och ibland gnuggande. De som frågar lite fint har jag absolut inget emot men det är lite jobbigt med folk jag knappt kan namnet på som jag arbetat två pass med som bara grabbar tag i en när man inte ens är beredd :-/ Trodde inte riktigt på att det skulle vara så men nu har till och med totala främlingar börjar klappa på mig (senast i toakön på en restaurang). Har alltid inbillat mig att man ska hantera det så himla bra och säga ifrån men med de främmande blir man liksom helt tagen på sängen varje gång och med kollegorna är det ju så känsligt, de älskar ju bebisar med tanke på vårt jobb och menar bara väl, men ändå. Detta ihop med alla kommentarer som "oj vilken KAGGE!" "Det var värt vad du sväller!" och "oj så stor du blivit, jättestor!" Gör att jag börjar ogilla det här med att vara gravid :( några är gulliga och säger istället att jag har en jättefin mage osv och då blir jag ju glad (för jag känner mig verkligen inte alls fin just nu, börjar ana bristningar på magen nu också som är lite av en skräck för mig) men detta kontanta stirrande, bedömande och uppskattande om hur min magenväxer gör att jag ledsnat. Min stackars familj får ta skiten för det för när jag tjatats på i flera dagar i sträck på jobbet blir jag direkt ilsken när min egen mamma ber om "att få se magen nurå!" När jag är och hälsar på. fräste ifrån sist och märkte att hon blev ledsen och då känner man sig ju hemsk. Jag har verkligen inget emot att visa min mage och så men det måste liksom få vara på mitt eget initiativ känner jag, jag vill inte stå och visa upp mig som beordrad liksom. Är jag världens hemskaste som känner så här? :( min familj blir ju ledsna för att de tycker att de sol är familjen ju är "annorlunda/en annan sak" och att DOM minsann måste få titta osv för de längtar ju med mera med mera men det känns på ngt sätt som att all min frustration över de andra som jag inte vågar konfrontera pyser ut på min familj istället. Har någon tips? Kan tyvärr inte sätta stopp på jobbet utan att stämningen skulle bli otroligt krystad och har ju bara några veckor kvar men hur blir jag av med irritationen och oviljan att visa magen för mina egna syskon och föräldrar?
-
Oj vad långt det blev, sorry för det!
-
Eller det konstanta konstaterandet om att "men nu har magen allt växt!". Jaha, tur att någon sa ngt för själv märker man ju ingenting ^^. När jag fått den kommentaren tio ggr innan lunch känner jag mig himla tråkig som bara får ur mig ett "mmm" men jag avskyr tjat.Kpax skrev 2015-01-25 01:19:43 följande:
Nej, de verkar inte inse att i princip ALLA använder samma hälsningsfras. Det blir ju lite tjatigt även om jag inte tar illa upp :)
-
Fick bristningar på brösten väldigt tidigt, v 15 tror jag (och då hade de nog snarare krympt än växt ngt...så jag har tolkat det som att det mer är hormoner än utspänd hud som styr för mig tyvärr). Nu har jag bristningar kring bägge bröstvårtor och däromkring, ingen annanstans men jag har börjat ana ngt kring naveln :( hade hellre fått dom längre ner men nu är huden så spänd just kring naveln (har tappat känseln där till och med) så det är väl där dom kommer börja. Lär bli ledsen när det väl händer men vad ska man göra.tovemaja skrev 2015-01-25 19:27:28 följande:
Buhuuuu! Upptäckte just bristningar på brösten, ganska många, under vårtan liksom. Inga på magen än men det är väl bara en tidsfråga nu då?! Jag som gillar mina boobs!! Jaja... Bara att acceptera!
Hur går det på bristningsfronten för er?
De på brösten har jag dock inte brytt mig så mkt om konstigt nog. -
Haha, blev ju lite emotsägande där, menade att jag tydligen inte slipper undan bristningarna alls oavsett varför de uppstår :p Har dock ingen hormonrand och naveln är bara platt, har alla andra rand?Nixe skrev 2015-01-25 20:51:34 följande:
Fick bristningar på brösten väldigt tidigt, v 15 tror jag (och då hade de nog snarare krympt än växt ngt...så jag har tolkat det som att det mer är hormoner än utspänd hud som styr för mig tyvärr). Nu har jag bristningar kring bägge bröstvårtor och däromkring, ingen annanstans men jag har börjat ana ngt kring naveln :( hade hellre fått dom längre ner men nu är huden så spänd just kring naveln (har tappat känseln där till och med) så det är väl där dom kommer börja. Lär bli ledsen när det väl händer men vad ska man göra.
De på brösten har jag dock inte brytt mig så mkt om konstigt nog.
-
För min del blev det en evighetslång dag mentalt på jobbet. Min tur att bryta ihop den här gången och nu känner jag mig så otroligt jäkla sämst för idag var inte ens en så hemsk dag som jag annars klarat bra tidigare :( avskyr när andra ser mig ledsen...mina snälla kollegor tyckte inte jag borde komma tillbaka imorn utan stanna hemma men jag har inte råd med hur många karensdagar som helst på en månad känner jag. haft sammandragningar och obehag i magen hela dagen, de är nog rädda för att behöva skriva in min bebis på avdelningen inom kort :-/ vad hände med energin, är helt tankspridd och lättstressad helt plötsligt. deppig dag..Trollunge85 skrev 2015-01-26 13:13:48 följande:
Idag blev det en halvdag bara på jobbet. Har en förkylning som satt sig på halsen så jag kan i princip inte prata. Så jag hoppas på att vila i eftermiddag tillsammans med mycket te ska ge tillbaka rösten till imorgon. Blir en konstig övning med studenterna annars om jag inte kan besvara deras frågor. Men kanske leder det till att de tänker mer själva då. Hoppas kan man alltid
-
Jobbar tvåskift så jag har egentligen sex arbetspass denna veckan (bara ledig lördag). Känns inte alls bra just nu. Har somnat i soffan sen jag kom hem och vaknade nu så det blir middag och sen i säng för att gå upp fem igen imorn. Ett bad hade varit skönt men jag får nog planera in det till imorn, men det är nog en rätt bra idé för ryggen verkar ha tackat för sig efter dagens härliga arbete. Känner igen det där med fasaden, idag sprack min lite vilket för mig är lika jobbigt som själva måendet i sig. Ska enligt planen jobba tre veckor till vilket ju inte är lång tid men just nu känns det som livstid. Åh, spavistelse lät ju himla härligt! Hoppas ni för det himla skönt på den :)Trollunge85 skrev 2015-01-26 18:00:40 följande:
Du behöver göra något annat och fokusera på dig själv ett tag känns det som. Inte så lätt när man känner att man måste jobba och precis som du säger så blir det kostsamt med många karensdagar. Jobbar du mån-fre eller har du annat schema? Lite jobbigt att veckan precis börjat men kan du inte planera in något speciellt bara för dig någon kväll? Typ ett långt bad (om ni har badkar, har inget själv så det är sånt jag drömmer om) eller en mysig middag med din man.
Jag tycker själv att det är jobbigt att gå till jobbet nu för tiden men det beror väldigt mycket på att jag känner att jag måste sätta upp en fasad där jag verkar må bra trots att jag inte alltid gör det. Men nu har jag börjat med gravidyoga på lördagarna som ger mig en stund för mig själv (med övriga deltagare och instruktör då) och till alla hjärtans dag har vi bokat in en spavistelse så att jag och mannen kan få lite tid tillsammans innan barnet kommer och utan alla måsten såsom tvätt och städning. Det får mig iaf att se fram emot något lite närmre i tiden som gör jobbandet lite mer uthärdligt och ger mig lite mer ork. Och så kanske jag kan få ta det där badet jag längtat efter i flera månader.
-
Välkommen :) själv ska jag snittas den 18:e så det är ju nära! Var i landet bor du?mikaelasanna skrev 2015-01-28 17:49:06 följande:
Har följt er ett tag nu men inte blivit av att jag skrivit. Vi väntar vårt första barn, har fått tid för planerat ks den 16 mars så nu längtar vi efter den lille killen. Har en dag kvar på jobbet nu sen ska det bli skönt att få gå hemma och förbereda för lillen :)