BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Faan rent ut sagt vad less jag är nu!! Som ett vandrande åskmoln, arg och ledsen på samma gång. Jag orkar inte mer!!! Har ont i varenda kroppsdel särskilt ryggen, har svårt att gå och framför allt resa mig med den. Folk vill jag inte veta av alls men så ska vi ha kalas i helgen för dottern, så man får verkligen bita ihop... Inga känningar överhuvudtaget och bara det får mig att grina och bli förbannad. Min man säger att jag får sluta tänka på att få ut den, och koncentrera mig på annat. Vart fick du luft ifrån känner jag bara då!?! Hur kan man inte tänka på att man vill att det ska sätta igång? När hela kroppen värker vad man än gör, och man bara vill att det slutar... Ibland tänker jag att jag har så ont ändå så jag kommer inte känna skillnad på värk och värk utan föda i hallen fyy vad deppig jag är stort grattis till alla er som fått era mirakel på utsidan <3

Men precis! Kroppen kan iallafall göra sig av med ungen så slipper man den lidelsen, alltså inte ungen men allt som den för med sig, tyngden och jättemagen blir man av med.

Jag hatar verkligen alla som hela tiden ska fråga om man känner nåt, om det är på g, om man kommer höra av sig osvosv. Vad tror dem? Ja det är på g därför är jag i affären just nu?! Åååh... Alla som ringer min man och frågar, för att han inte jobbar på några veckor nu, så känns det som jag får dåligt samvete för att han vart borta från jobbet snart en vecka och jag inte har kläckt än... Han är egen företagare så han är rätt eftertraktad, men alla vet varför han är borta nu. Ungefär allt stör jag mig på i nuläget, såpass att jag börjar grina i frustrationen.. Så Lilllouise vi kan ta varann i hand!

Bf 12/3.

Värkarna startade runt tiotiden ikväll. Var inne på fl vid kvart i 4. Då med 3 min mellan värkarna. Öppen 6 cm. Har fått spinalbedövning nu och dom tar hål på hinnorna om en stund. Snart är det min tur med bebismys<3

Haha min sambo vaknar aldrig om barnen skriker, även om de ligger bredvid. Därför har jag ALLTID tagit barnen på nätterna.. jag är så lättväckt så det är ingen mening för mig att ligga där och vänta på att han ska kliva upp för då är jag så klarvaken att jag ändå inte kan somna om sen.

Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag gnällt under alla år också. Sömnen, eller BRISTEN på sömn, är ju det värsta som finns.

Jag har BF imorgon och känner mig också totalt inställd på att få gå över. Känns helt fruktansvärt vissa stunder att bara ha drygt 36 timmar på mig innan jag passerat bf. Andra stunder tycker jag det känns helt okey ändå.

Kändes däremot INTE lika okey när jag nyss pratade med dottern om påsken och sa att innan påsk är bebisen (mest troligt) här och hon svarar "nähä du, bebisen får inte vara med! Den får komma EFTER påsk".

Tack för den din lilla sadist!

Jag själv får lön 27e tex, min dotter fyller 22e och hon har då alltid fått presenter. Får lära min far att vara lite mer försekommen med sina presenter och handla innan pengarna är slut! På tal om dumma karlar och min far så har mina föräldrar tajmat att åka till Tyskland idag till söndag, så de missar dotterns födelsedag samt att ta hand om dottern om jag ska föda... De ville att jag skulle passa deras katter (åka och mata och umgås med dem 3ggr/dag) denna helg, samt passa min yngre bror/ låta han bo hos mig (han har downs) som bor hemma. Min syrra ryckte in och tog på sig uppdragen innan jag hann explodera... Kan tillägga att mitt bf är 24, min dotter som fyller 22e var också beräknad till 24e...

Mimipig ja hur ska man inte bli stressad i din sits.. Och hur ska du slappna av/skingra tankarna, jag kan inte ens det ändå.. Gå på bio? Boka kompisträff med fika, sov.. Det är inte lätt!

Idiotkollega. Det var säkert bara nåt som flög ur en typiskt-dum-snubbe, men ändå. Hade retat mig med.

Jag blev lite bekymrad precis. Min man fick ett uppdrag i Skåne på söndag - vår bf - som JAG tyckte var för bra för att tacka nej till. Så JAG föreslog att han skulle undersöka möjligheterna att ta uppdraget under minimalt med tid och kolla flyg etc. Vi bor i Sthlm. Så nu har allt löst sig, så han kommer att vara borta 10 h under söndagen - bara dagtid - och det är mitt "fel". Statistiskt sett bör det ju vara lugnt, och OM bäbisen kommer innan så åker han ju inte, och om det sätter igång under tiden finns tidigare flyg från Skåne, vilket skulle innebära att han kan vara i Sthlm på ca 2 h som snabbast.

Men så jävla typiskt va, nu måste jag hitta ett sätt att slappna av i det här beslutet. Tips?

Jag tror jag fått framfall, det känns inte alls som det ska down there. Gör väl inte ont precis, men det känns fel och lite obekvämt. Som att livmodern sjunkit och ligger precis innanför slidmynningen. Jag hoppas det går till sig av sig självt :(

Okej. Jag gick knappt sönder alls, de var i valet och kvalet men bestämde att jag inte behövde sys. Jag tycker att det känns mer nu än för en vecka sedan (idag är det 11 dagar sedan förlossningen), men det kanske beror på att jag törs känna efter mer, och kniper...

Jag hoppas verkligen att det här ger sig av sig självt, men jag kommer vara noga med att bara promenera och knipa till efterkontrollen.