Åkte in vid fem, var öppen 2-3cm, fick morfin och något att sova på, så jag har faktiskt kunnat halvsova mellan värkarna. Sjukt skönt!!
Nu är jag uppkopplad på ctg igen, och ska väl snart bli undersökt. Värkarna kommer var femte minut och är rätt tuffa.
Åh vad avundsjuk jag blir på alla som får ut sina bebisar. Jag har börjat acceptera att min aldrig kommer att komma ut. Jag har knappt sammandragningar nu, bara väldigt bökande rörelser som knölar sönder mina inälvor. Och en fot eller två inkilad under revbenen.
Värkarna började ju på morgonen. Jag skrev inget mer här sen för kring fyratiden blev det plötsligt ganska bråttom, värkarna kom tätt och gjorde ohanterligt ont, så vi fick ganska snabbt fixa fram bilen och åka iväg.
Kom in och efter att ha väntat på sambon (ville inte att dom skulle avgöra om jag fick stanna utan honom till mitt försvar) som parkerade bilen så kollade dom mig och var 5 cm öppen så fick komma in vid 17.
Sen tyckte jag allt gick rätt snabbt men det är ju i jämförelse med min tidigare förlossning. Var ju tvungen att ligga på en sån där brits för att dom skulle ta CTG vilket jag tycker är hemskt med värkar (att behöva ligga still på rygg som en skalbagge). Bebisens hjärtljud vad svårt att hitta och där hann jag bli orolig men tydligen var den bara väldigt långt nere, så dom tog vattnet och satte på bebisens huvud istället. Fick lustgas men värkarna drog igång ganska snabbt och rejält så att det blev riktigt jobbigt ändå.
Efter en liten stund bestämde vi för att ta epidural. Med facit skulle vi gjort det tidigare. Man måste ju ligga i en ställning som är väldigt obekväm med värkar för att ta epiduralen och när jag låg så upplevde jag att det inte var någon paus mellan värkarna. Läkaren behövde svara i telefon flera gånger (jag hörde att det var akuta samtal om någon patient så det var inte hans flickvän som ville småsnacka eller nått) och hade svårt att sätta epiduralen. Så blev tvungen att ligga helt still så länge, med värkstorm, enligt journalen över en timme. Under tiden fick dom för sig att jag kanske skulle börja krysta och tvingade mig att byta ställning utan att ha fått EDAn och där någonstans tappade jag självkontrollen av värkarna och började bara skrika i panik. Sen hade dom ju fel så jag fick lägga mig för att få EDA igen och då fick jag den till slut och då blev det ju snabbt väldigt skönt och lugnt en liten stund.
Gick väl nån timme innan krystvärkarna kom igång. Kommer inte ihåg att det gjorde riktigt så förbannat ont att krysta ut ungen förra gången men å andra sidan var jag ju mycket mer borta och utmattad då så jag märkte det kanske inte. Fick ut henne efter att ha fått en del skäll om hur mycket jag vrålade hela tiden iaf. Sen fick vi upp en stor tjej och hon var röd och arg och det är ju skönt att se och höra så man vet dom mår bra.
Sen började dom trycka på magen och dra i navelsträngen för att få ut moderkakan. Plötsligt hör man "plopp" och BM typ "ojdå ". Då hade navelsträngen gått av och det började förstås komma en massa blod. Dom såg lite bleka ut men sen kom läkaren iaf, hon sa först att hon tyvärr måste ta mig för kirurgi för att det blödde för mycket, men jag tolkade "kirurgi" som att dom skulle skära upp mig ändå så kändes ju jävligt onödigt efter allt jobb så jag tiggde och bad om att ifall det fanns någon annan lösning. Då sa hon att hon kan köra upp handen och dra ut den på rummet och jag fick lustgas. Det var inte särskilt skönt, men ärligt inte i närheten av lika smärtsamt som att föda barnet så. Fast sen efteråt förklarade dom att det var det hon skulle ha gjort under narkos ändå och att dom inte behövt skära upp mig.
Mådde ändå mycket bättre efteråt än sist och förlorade bara lite drygt en liter blod. Kunde också kissa och bajsa själv vilket inte gick sist så det var väldigt skönt att slippa en massa strul med det, och bara några små bristningar som inte behövde sys.
Att inte få vråla som man vill, tror jag är olika från person till person också hur man reagerar. Jag vrålade och skrek som en jävla dåre med dottern, jag bad nog bm dra någonstans ett antal gånger. Men från att krystvärkarna började tills dottern var ute var mindre än 40 minuter. Jag fick liksom ingen kraft när jag inte vrålade.
Shit vilken mensvärk jag har ikväll... ajajaj!! Tänk om dom kunde göra nytta denna gången. Lever på hoppet :)
Hehe ja skulle säga de två sista månaderna istället för dagarna...
Jag är rädd att det kommer sluta på 30 vilket är konstigt med tanke på att jag är vid +20 nu. Men med övertid och gå upp 2,5 kg i veckan verkar inte omöjligt just nu.
Ja, det är som att ju närmare det blir desto värre känns det. Det KAN ske när som helst, men kom igen då!! :)
Nä jag hade tyvärr bara inskrivning idag.
Men imorgon ska jag va på plats 07:10 & sen bordet jag rullas ner runt 10:00. Vi har plats nr.2.
Men kan säga att just nu kryper jag nästan ur skinnet! Sambon fick ju för sig att dra på Djurgårdens "play in" match så jag sitter här ganska sorgsen eftersom jag inte kunde säga etta renligt godnatt och hejdå till ungarna nu när jag la dom.
Vi valde att inte berätta om att det sker imorgon eftersom vi vill att dottern ska kunna koncentrera sig på skolan och att dom inte går förväntansfulla ifall något skulle hända. Jg vet att jag låter sjukligt negativ, men vill spara barnen från oro.
Nä nu ska jag snart hoppa in i duschen och försöka raka benen. Fiffin får dom stå ut med!