BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
![](https://www.familjeliv.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif)
I dag var vi på rul. Jag kan knappt sluta tänka på att där ligger en liten flicka i min mage!! (Jag har ju trott att det har varit en Alien så länge Allt såg bra ut och nu börjar det verkligen bli mer verkligt. Nu har vi ett hjärtultraljud kvar sen kan vi nog äntligen andas ut och börja njuta på riktigt!
Här är en till som vaknat upp med ryggont mellan skulderbladen... Usch! "Får" man gå till naprapat i detta "välsignade" (mutter mutter) tillstånd? Det kan väl inte vara nån fara?
Igår började lilltjejen äntligen kicka lite försiktigt (20+3) :)
Var på bm-kontroll idag.
Kändes inte så bra, men nya bm känns mycket bättre än den jag bad få utbytt. Dock har jag ju inte träffat denna bm innan och då kändes det lite olustigt att få en barnmorskestudent som skulle hålla i besöket. Hade en del saker att ta upp som jag nu struntade i, kring mitt mående för det kändes inte bra och jag har tyvärr inga goda erfarenheter i bagaget av vården. Förutom bemötandet kring mina blödningar i den här graviditeten och då av gynakuten och alla berörda läkare.
Studenten var även väldigt grön och behövde mycket stöttning av bm i vad hon skulle göra och fråga. Jättetrevlig men det kändes helt enkelt inte alls bra, för jag vill bygga lite förtroende för den jag ska gå hos framöver.
Mitt Hb är fortfarande skit trots dubbel dos järntabletter och ligger på 103, vilket beror på mina blödningar -trodde dom.
Har även samlat på mig en hel del vätska i kroppen och har ont i mina ben trots stödstrumpor och åderbråcken jag fick förra grav gör rejält ont -liksom foglossningarna. Syntes på vågen att jag har vätska för jag har gått upp 8 kg sedan hälsosamtalet i v7.
Hjärtljuden var bra och hon snurrade och vred på sig inne i magen så tog en stund att hitta dom. Men 145 låg dom på.
Mitt sf-mått är dock högre än översta kurvan, de räknar ju hela fullgångna veckor så mitt mått är 25 cm för v.22.
De ville ha samtycke för att komma åt mina övriga journaler exvis vårdcentral etc. men jag sa nej. Där blev det diskussion men svarade bara att pga tidigare erfarenheter kring min bindvävssjukdom så har jag lågt förtroende för sjukvården. Hon tjatade en stund men jag sa nej. Räcker med gynjournalen och sa att jag faktiskt tog illa vid mig när förra bm redan på hälsosamtalet diskuterade mina tidigare förlossningar/missfall/gynbesök utan att kollat med mig vad jag tyckte var ok.
Fick dock tid till läkare pga sjukskrivningen för blödningarna 24/11 och ny bmtid 8/12.
Trots att mötet egentligen gick bra så känns det inte bra och nu känner jag mig mest ledsen. Trött, ont och ledsen. (men just det problemet som poppar upp med känslan att inte vara trodd osv kom tillbaka. Men så fick jag slåss i många år mot sjukvården innan man faktiskt upptäckte min ovanliga bindvävssjukdom, jag var 28 då jag fick diagnosen och sjukdomen är man ju född med.) Sånt vill jag inte älta med en massa extra folk som det blev idag. Dessutom så av mina fyra barn så har ju inte bm + förlossning riktigt varit top noch, utan de har missat ganska viktiga saker, vilket faktiskt höll på att kosta första barnet livet redan på förlossningen)
De pratade också om föräldrautbildning, som numera är öppna föreläsningar och inte föräldragrupper som det var då jag gick med första barnet. Sa att njae tror inte jag behöver gå det och frågade sambon hur han såg på det hela eftersom det är hans första barn. Nej sa han, undrar jag något så kan jag få svaret hemma sa han. Då tjatade dom om det. Grejen är ju att de pratar inte om kejsarsnitt och det måste jag ha, så vad har vi för nytta att gå och lyssna på en föreläsning om vaginal förlossning och smärtlindring. Jag har fött 4 barn under narkos pga min sjukdom samt har ett gäng operationer utöver det, så där finns inga frågetecken om smärtlindring.
Känner mig bitchig och otacksam idag och besöken hos bm som jag från början ändå såg fram emot känns som ett nederlag och kontrollerande tvång och inte den glädje jag hoppats på.
Ser att många pratar flaskor här inne, när det gäller att få barn (eller mitt barn iaf) att ta flaska så känner jag mig som en expert :) eftersom vår son föddes hjärtsjuk så låg vi inne på sjukhus de första månaderna av hans liv. Han kunde inte amma eftersom hag inte fick lägga honom intill kroppen. Där hade de en minimimängd han skulle få i sig annars skulle de sätta sond, så vi kämpade kan jag säga! Lättast för honom att ta var mams antikolikflaska vi hade storlek två på nappen ganska så direkt eftersom ettan är så trög för att det skall likna motståndet i bröstet så man kan växla om man vill. Men eftersom det inte var aktuellt så körde vi på med storlek två för att underlätta ätandet.
I början hade han svårt att ta flaskan och då fick han den minsta mam-nappen i munnen medan vi sprutade in maten i mungipan, efter nån dag hade han fattat grejen.
Somnar bebisen vid flaskan lätt så är det toppen att massera i handflatan ganska hårt, eller vid käkbenet för att trigga sugreflexen.
De flesta bebisar blir förstoppade av ersättning så det kan vara bra att förbereda innan med en rumptermometer, windi-pysventil, Semper magdroppar, värmedynor mm. Googla förstoppning-ersättning så märker ni :)
När jag inte orkade pumpa brösten längre gick vi över tull nan, men där finns det ju En uppsjö av märken, vi valde nan för att det var det de hade på de flesta seveb/eleven, bensinmackar etc. Man ville ju inte det skulle krisa om man missat packa något! Samma med mam-flaskorna, de finns ju på många ställen, till skillnad från tex dr Brown, en sån flaska vill man inte råka glömma hemma ;)
På sjukhuset använde de flaskvärmare, något vi trodde vi skulle klara oss utan hemma, men jäklar vad smidigt det är jämfört med termos/micro! Bästa 200kr vi investerade i :)
Alltså dessa krämpor... Är det inte det ena så är det det andra plötsligt kan jag inte gå en vanlig tiominuterssträcka utan att magen krampar (känns det som iaf) och det känns nästan som att barnet/livmodern känns tydligare. Som en hård boll. Går över när jag stannar men det tar ju sån tid att gå och ibland har jag inget annat val än att pausa helt flera gånger. Någon som känner igen detta?