Hittills har allt faktiskt känns jättebra, men nu är jag för första gången sen Bosse kom rätt nedstämd... Det är för att amningen inte längre funkar. Jag ville ju verkligen långtidsamma! Först fick jag kämpa för att få igång produktionen då han låg på neo och inte fick amma fritt (tog för mycket kraft för honom innan produktionen kom igång). Sen funkade det rätt smärtfritt i 3 månader, fick ibland böka lite men absolut hållbart. Mellan 3-5 månader fick jag böka mer, gå och amma, endast amma höger bröst då han inte riktigt ville greppa vänstra osv. Sen efter han blev 5 månader var det som att han för varje dag ville amma mindre o mindre, tills typ i veckan/förra veckan då jag fick sluta helt. Har försökt få han att ta tissen lite varje dag men det är typ 10-20 sek sen vägrar han. Ger jag han sen flaskan kan han suga i sig allt direkt. Och jag vet att jag har mjölk men han vill verkligen inte. Men jag vill... Känner sån sorg att behöva sluta amma redan. Jag hade somsagt planer på att amma 1-1,5 år iallafall. Innan förlossningen var jag livrädd att inte kunna amma, då både min mamma och syster hade problem med det. Men när jag väl fick igång mjölken var det som att jag tog för givet att vi skulle amma så länge JAG ville, inte en tanke på att HAN kunde bestämma sig för att sluta tidigare. Ååh... Oså försöker jag vara stark inför andra och bara rycka på axlarna när jag säger att jag slutat, fast jag typ grinar inombords. Orkar inte säga hur jobbigt jag tycker det är egentligen. Vet inte om jag värdesätter mig själv som mamma med hur amningen funkar? Eventuellt... Samtidigt försöker jag vara glad över att jag har en matglad kille, som mår bra och utvecklas. Och tänka att nästa barn kanske vill amma längre. Att det inte är sista gången jag ammar.