snö 81 skrev 2014-12-19 10:42:47 följande:
Det verkar lite som att alla är förlossningsrädda nu för tiden, är väl kanske därför snittstatistiken ökar så mycket.
Jag var fruktansvärt rädd att bebisen skulle dö i magen när jag väntade dottern, jag var rädd för själva graviditeten, men förlossningen var jag inte alls rädd för. Hur kunde jag vara rädd för något jag aldrig varit med om tidigare.
Nu känner jag mig i så fall mer rädd eftersom jag vet vad jag har framför mig, hur ont det gör och sådär. Men samtidigt skulle jag bli hemskt besviken om jag var tvungen att smittas av någon anledning.
Jo väldigt många verkar vara rädda nu för tiden, jag förstår inte alls deras rädsla, vi har sån galet bra sjukvård i Sverige!
Jag var precis som dig när jag väntade sonen, inte det minsta rädd jag såg fram emot det faktiskt!
Snitt behöver inte vara bättre än att föda vaginalt, vilket många verkar tro. Jag blev akutsnittad på grund av att min son hade syrebrist, han hade navelsträngen fyra varv runt halsen och lyckats knyta en knut på den. Jag hade värkar i tio timmar innan jag rullades ner till operationssalen.
Mitt snitt var knappast smärtfritt. Jag var sängliggande i två dygn efter då jag förlorat så mycket blod och när jag väl fick hjälp att ta mig upp så förlorade jag ännu mer blod och höll på att svimma. Sen så tog läkningen rätt så lång tid och det var hemskt besvärligt.
Maken fick hämta mat åt mig medan jag låg i sängen och hade ont i hela kroppen för att jag inte kunde ta mig ur den, då berättade han om andra par som han hade sett komma från förlossningen och de mammorna var redan uppe och gick, medan jag enbart kunde lämna rummet i rullstol. Vi blev kvar i fem dygn på BB.
Det jag försöker förmedla är att det finns skräckhistorier om båda sätten, men folk verkar tro att snitt är mycket smidigare. Jag hoppas verkligen att jag får föda naturligt den här gången, värkarna var smärtsamma men otroligt häftiga! Att få barn är det häftigaste jag har varit med om.
Man blir så otroligt stark under en förlossning! Se fram emot den, var inte rädda, ni får ju träffa era små bebisar efter allt svettande och alla tårar!