BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Hej hej!

Ett tag sedan jag tittade in här! Stort grattis till alla som fått bebisar! Och stort lycka till alla ni som väntar!

Vår lilla tjej börjar förskolan snart och sedan är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Har jobbat en del under ca ett års tid hemifrån och ca en dag i veckan sedan mars så känns inte som jag varit borta...

Men vi bestämde oss för att börja med syskonförsök och med all press som jag känner inför det så tänkte vi starta lite tidigare än tänkt... 2,5 år mellan såg jag framför mig... Jag plussade tidigare i veckan och är helt chockad. Skäms nästan när jag vet hur svårt det kan vara för vissa... Så mycket tankar nu i och med att det kommer vara rätt tätt mellan barnen om nu allt går vägen. 26 månader cirka...

Vi kommer vänta länge med att gå ut med det... Är lite rädd för reaktioner från anhöriga om att det kommer vara tätt mellan barnen. Men har bestämt mig att inte bry mig. Vi har i princip ingen hjälp alls från främst min familj och min mans föräldrar är lite äldre men gör verkligen mer än de orkar. Vi har haft hjälp ett fåtal timmar under dessa 1,5år.

Men innerst inne är vi så glada och tacksam för att om nu allt går vägen få uppleva detta igen. Har ju (stundtals) en helt underbar snart 1,5 åring här hemma!

Dag två med dryckerna fick vi i henne (håll i er nu!).. hela 30ml! De två dagarna efter det har vi inte fått i henne något alls. Tipset om att frysa till glass har vi fått så har testat det.. men hon vägrar ändå! :(

Idag har hon ätit lite yoghurt bara.. inte ens en klämpåse med grötpure gick i, den brukar hon gilla annars.

På torsdag börjar jag jobba och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara det. All stress med Selina och storebror har fått min mage att ge upp igen. Selina har dessutom fått mer affektkramper igen och det känns sådär nu när vi har påbörjat inskolningen på dagis. Jag vet ju att det är ofarligt men det känns så tufft att inte kunna vara där för henne när hon är såhär :(

Det finns ju alltid de som har det värre så egentligen ska man väl inte klaga. Men det är frustrerande när barnen inte mår bra och man inte vet varför. Det tär så mycket på mig:(

Vi ska ringa barnläkare och dietist på måndag för dryckerna får vi inte i henne hur vi än gör. Jag kan tycka att det är dags att göra någon utredning nu, kolla gluten och mjölkprotein åtminstone. Något är ju konstigt när hon inte går upp i vikt.

Det händer att han inte alls har lust att somna och är ledsen, men då går vi bara in till honom och kramar/stryker på ryggen/stryker kinden och säger god natt. Ibland får man gå in en gång och ibland fyra. Vi har aldrig kört någon strikt "5-minutersmetod" utan vi går in när vi tycker att det behövs. Detta händer väldigt sällan kvällstid, han är ofta mer ledsen när han ska sova mitt på dagen och då rullar vi vagnen till han lugnar sig.

Kpax - när var det du var beräknad? :) visst var det ganska snart?

Måste bara säga att allt har gått över förväntan med två små, hade verkligen gruvat mig i onödan. (Så många som uttryckt det att jag kommer få det såå himla tufft med två små så tätt) Amningen har fungerat klockrent, båda barnen sover rätt hyfsat (lillan sover bättre än storebror tom), dagarna rullar på och jag trivs som tvåbarnsmamma - har inget dåligt samvete åt något håll. Känner att jag får ensamtid med storebror (inte upplevt minsta svartsjukan från hans håll) både under dagarna men sen även på kvällen när sambon kommer hem från jobbet. Förstår att det kommer komma perioder som är jobbigare, men försöker leva i nuet. Jag och sambon har haft en svacka nu sista veckorna men vi jobbar på vårat förhållande och börjar hitta tillbaka till varandra, man är ju inte mer än människa känner jag (Svackan beror inte på barnen utan på andra omständigheter). Har ingen längtan tillbaka till jobbet, att vara hemma är verkligen min grej ;) (kan bero på att vi har kaos på mitt jobb och jag vill absolut aldrig tillbaka - letar nytt nu under föräldraledigheten).

Alltså denna ålder! Alla ord som bara bubblar ut! All glädje! Underbart! MEN också detta testande av gränser och alla illskrik rakt ut!! Jösses! Börjar ana vad de närmsta åren har i beredskap åt mig!

Så lustigt att det är så olika! Trots att barnen är lika gamla. Folke är inte alls framåt fysiskt, skulle aldrig hoppa från kanter osv. Har precis börjat klättra upp och ner från pallar... Springer ju mycket och så. Men försiktig annars. Inga tvåordsmeningar men massa massa massa ord!

Jag är såå stolt över min lilla (stora!) kille. Nu har han två dagar på rad bajsat på toaletten! Tidigare har det blivit någon gång dådå på pottan, kiss kommer nästan dagligen men bajs bara någon enstaka gång i veckan. Igår var vi hos farmor o då fanns det inte tillgång till någon potta när jag märkte att han var bajsnödig, men toaletten funkade ju lika fint! Tror nästan han tyckte mer om toan än pottan? Nåja, nu måste jag införskaffa sån där barnsits till toan för att underlätta.