BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Haha, då stinker hela tvättstugan eftersom strumporna ligger och göttar sig i tvättkorgen. Vi har ju två tonåringar varannan vecka... ;)

kpax (och om någon annan ville veta också), du efterfrågade lite mer detaljer kring förlossningen? Here it goes!

Noa kom till världen den 7 augusti kl 01:50 med en väldans fart! Hela dagen den 6:e hade jag sporadiska värkar som visserligen var långa, ca 1 min, men långt mellan (mellan 10-20 min) och inte särskilt jobbiga. Försökte få igång det hela med lite dans och aktivitet för jag var rätt trött på det sådär 11 dager över tiden... men fick bara mer sammandragningar som inte gjorde ont så jag gav upp det där.

Vid 21 var jag trött och gick och lade mig. Sade dock till min man att lägga sig i ett annat rum för jag hade på känn att det kunde dra igång och ville att han skulle ha sovit i alla fall någon timme så att en av oss var någorlunda alert i huvudet. Svärfar var hos oss av en slump (filmkväll dagen innan) och sov med Folke.

Nästan genast jag lagt mig kände jag att värkarna kom mer regelbundet, ca 10 min mellan och de gjorde mer ont. Inte ohanterbart dock. Klarade mig fint på egen hand men var omöjligt att sova. Klockan 23 hände något... det liksom small till och plötsligt gjorde det SVINont och jag fattade att det verkligen var på riktigt - äntligen!! Gick för att värma vetekudde och ta en tallrik fil för att ladda innan förlossning och gick sedan upp för att väcka min man. Kom då knappt upp för trappan för att det gjorde så ont. Väckte en yrvaken J runt 23.20 och vi kom iväg strax innan midnatt efter att först ha pratat med förlossningen. Värkarna kom nu tätt tätt tätt 2 (?) min emellan men inte lika långa nu.

I bilen började nästa bekymmer... vi bor ca 40 min från sjukhuset och det är skumpig och jobbig landet-väg. Efter 5-10 min började det låta jäääääkligt skumt från bilens framhjul. Min man vågade inte fortsätta köra så medan jag satt och flåsade mig igenom värk efter värk var han ute och lekte bildoktor.... kom fram till att bromsen låg på hjulet och att vi därför inte kunde köra så fort... så vi körde i snigelfart (kändes det som) hela vägen in. Egentligen tog det nog max 45 minuter...

När vi kom in kunde jag inte stå på benen utan de fick hämta mig i rullstol, efter ett misslyckat kiss-försök kravlade jag mig upp i sängen för undersökning. 8-9cm öppen och 10 cm när värkarna kom. Vilken lättnad! Hann naturligt nog inte få bedövning så inhalerade lustgas för glatta livet. Funkade mycket bättre än förra gången! Barnmorskan var lugn och stöttande och ja, helt fantastisk. Undersköterskan likaså. Båda var i rummet heeeela tiden. Som natt och dag jämfört med förlossningen med Folke! Senare visade det sig att jag var den enda som kommit in till förlossningen den natten och att 3 barnmorskor låg och tittade på OS :) Snacka om perfekt natt att föda barn på!

Efter ca 1 timme i 2 olika positioner kände jag det karakteristiska trycket och den brännande känslan Det  var dags att krysta! 15 min senare (kändes mycket längre!) så var han född! Jag kände så tydligt när först huvudet och sedan kroppen kom ut. Han kom upp på mitt bröst och var ljuvlig ljuvlig helt från början. Jag bara låg och snosade på honom  och höll om honom. De var tvungna att sy lite och det är ju aldrig kul... blev även tappad på urin eftersom jag inte kunde kissa (precis som sist). Men hela tiden hade jag en sådan känsla av frid... äntligen var väntan över, äntligen var han här. Jag kände en omedelbar kärlek som jag inte gjorde med Folke eftersom jag var så utmattad då. Och jag var så lättad över att förlossningen blivit så snabb!

Vi blev senare flyttade till special BB eftersom jag haft GBS under graviditeten men allt var bra och vi fick åka hem efter 2 dygn så även blåsan börjat fungera igen.

Summa summarum: förlossningar är hemska men jäklar om jag inte fick den bästa möjliga ändå? Kan absolut tänka mig att göra om det, synd bara att J inte vill ha fler barn! :)

Hej hej!

Ett tag sedan jag tittade in här! Stort grattis till alla som fått bebisar! Och stort lycka till alla ni som väntar!

Vår lilla tjej börjar förskolan snart och sedan är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Har jobbat en del under ca ett års tid hemifrån och ca en dag i veckan sedan mars så känns inte som jag varit borta...

Men vi bestämde oss för att börja med syskonförsök och med all press som jag känner inför det så tänkte vi starta lite tidigare än tänkt... 2,5 år mellan såg jag framför mig... Jag plussade tidigare i veckan och är helt chockad. Skäms nästan när jag vet hur svårt det kan vara för vissa... Så mycket tankar nu i och med att det kommer vara rätt tätt mellan barnen om nu allt går vägen. 26 månader cirka...

Vi kommer vänta länge med att gå ut med det... Är lite rädd för reaktioner från anhöriga om att det kommer vara tätt mellan barnen. Men har bestämt mig att inte bry mig. Vi har i princip ingen hjälp alls från främst min familj och min mans föräldrar är lite äldre men gör verkligen mer än de orkar. Vi har haft hjälp ett fåtal timmar under dessa 1,5år.

Men innerst inne är vi så glada och tacksam för att om nu allt går vägen få uppleva detta igen. Har ju (stundtals) en helt underbar snart 1,5 åring här hemma!

Guuuud.... Dottern vaknade 00.30 och det var helt omöjligt att få henne att somna om, till slut gick jag upp med henne. Strax före tre verkade hon supertrött, så jag la henne igen, men hon sover fanns fortfarande inte!

Jag blir galen!!!

Nu har hon iofs bara gnytt lite senaste tjugo minuterna (jag har alltså lämnat hennes rum), så har jag jättetur somnar hon. Kan dock hända att hon vaknar när jag går över det extremt knarrande hallgolvet.

Hur gör ni andra när barnen ska somna? Vi lägger ner i sängen, på kvällen får hon välling men inte till lunchvilan eller på natten, sen stryker vi lite över ryggen och sitter kvar tills hon sover. Kan hönda att hon vaknar igen, då lägger vi henne på sidan och stryker lite till. Oftast går det fort, men ibland blir det så här.

Jag vill inte köra femminutersmetoden, och jag vill inte lyfta upp henne hela tiden, så jag vet inte vad annat jag kan göra?

Alltså denna ålder! Alla ord som bara bubblar ut! All glädje! Underbart! MEN också detta testande av gränser och alla illskrik rakt ut!! Jösses! Börjar ana vad de närmsta åren har i beredskap åt mig!

Våran tvåa kom igår!

Inskrivna 16.15 och han är född 17.30.

Förlossningen var verkligen HELT olik första.

Var öppen 7cm när jag kom in (2-3cm förra gången), struntade i eda (förra fick jag eda vid 10cm, behövde värkstimulerande dropp och kateter som sedan gav mig uvi), skitkort krystskede (1h45min sist). Var på förlossningen 1h 15min (10h sist).

Kände mig som vanligt orkesmässigt efter nån timme. Trodde jag skulle vilja vara kvar här ett tag ändå, men redan efter ett par timmar hade jag helst velat åka hem (fast kände ändå att ett dygn med personal på plats kan vara skönt).

Kände tyvärr inte alls samma kick efter den här förlossningen... Jag vet inte om det beror på att det gick så fort? Eller på att jag inte väntat på den här bebisen som jag gjorde på Josefin?

Å hu! Fasar för situationen framöver nu då! Dock ingen renovering i sikte. Kan någon av er gå ner i tjänst? Låter hemskt om ni gråter av utmattning!

Preventivmedel ja. Jag är också i valet och kvalet. Vill inte ta någon form av hormoner, inte heller ha det i kroppen. Vill inte ha spiral, någon sort... Känner mig låst. Har du testat kopparspiral? Minipiller?

Vi har i 10 år kört natural cykles som funkat så bra fram tills efter förlossningen då jag ammade... Det kan jag inte använda nu när jag ammar. Knappast du heller om du har oregelbundna cykler.

Börjar fundera på pessar. Någon dom testat?

Hur mycket äter era 1,5 åringar ?

Jag blir alldells förundrad över hur mycket Julian äter och på dagis är de också förvånade säger de, han äter mest av alla barn. 

Varje morgon äter han havregrynsgröt, 1,5 portion enligt förpackning, plus en halv smörgås med ost. Gör jag en normal portion gröt protesterar han och vill ha mer.

Lunch äter han på dagis och de rapporterar varje dag hur han äter! 

5 potatisbullar i måndags.

8 köttbullar med 2 stora potatisar i tisdags

6 fiskpinnar med en stor klick mos i onsdags

1 hel kycklingfile med en dl ris igår... 

Sen äter han alltid 2 smörgåsar till mellisen på dagis, plus en frukt. 

Middag äter han hemma , vanlig mat i vad jag anser rätt normala portioner men inte alls lika stora som de han äter på dagis. De säger att de ger honom hälften först, han äter upp o sträcker ut armen och säger mer. Så då fyller de på och låter honom äta tills han själv säger ifrån. 

Han är absolut inte tjock, nästan tvärtom, lång och smal. Så jag är inte orolig så att han ska bli tjock. Men det känns onormalt på nåt vis att en 1.5 åring äter så mycket?? Och på dagis gör de stor affär av det när jag hämtar, de berättar glatt hur mycket han äter och säger att han äter dubbelt som de andra barnet. 

Borde jag bli orolig över detta ? Eller hur äter era barn ?