BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Är det någon av er som bytt från babyskyddet till bilbarnstol (nr2)? Bosse haaaatar att åka bil, och jag misstänker att det är för att han inte ser något i babyskyddet. Men bilbarnstolen vi har är från 9kg, o han väger bara 7,5... enligt hans viktkurva kommer han väga 9kg när han är 11 månader = 5 månader till i babyskyddet... Har hört att flera barn som hatar babyskyddet är nöjda när de får sitta i bilbarnstol istället, men känner inte riktigt för att köpa en ny bilbarnstol då dom inte direkt är gratis. Bosse har fått ärva den vi har från hans kusin... Någon som bytt? Bättre/sämre?

Alltså hur mycket ersättning äter era pluttar per måltid? Håller ju på att byta ut tissen mot ersättning... B äter 90-120ml per måltid (morgon, em, kväll o sen 2ggr per natt). Ibland mindre än så. Sen äter han en halv burk mat till lunch o en halv burk till middag, sen 3/4port gröt på kvällen. Känns lite, men har ju inge o jämföra med...

Jag räknade ut att jag inte sovit en hel natt på 10 månader nu. Sov ju urkasst de sista 4 månaderna av graviditeten och sen hon föddes har jag ju blivit väckt i snitt 5 gånger per natt. Inte konstigt jag känner mig mosig i huvudet liksom! Känner att minnet är uselt och tålamodet gentemot de äldre barnen är rätt lågt (att de bägge två tycks ha kommit in i någon trotsålder just nu hjälper ju inte direkt).

Har den senaste veckan fått konstiga "ångestattacker", går omkring med en klump i halsen hela tiden och vill bara gråta, känner mig allmänt nedstämd och ensammen. Tror det är för att jag varit så himla klistrad vid Selina och verkligen inte har en enda stund för mig själv. I normala fall är jag en person som behöver "eget space" men när Selina föddes hände visst något och jag har haft (och har fortfarande) väldigt svårt för att lämna henne mer än en halvtimme åt gången, även om det är med sambon. Även om det är så att jag mår dåligt av att vara ifrån henne tror jag att det börjar tära på mig att inte få en paus. Dessutom är jag som sagt väldigt ensammen. Började jobba när de andra barnen var 9 månader och den här gången har jag ju redan varit hemma 10 månader i och med att jag var sjukskriven från november. Har INGEN att umgås med på dagarna utan går här hemma och har bara barnen att prata med. Önskar att mina föräldralediga kompisar kunde bo lite närmare:(

Hur har de små magarna reagerat på mat hos er? Här började vi med gröt ganska tidigt och intresset för mat va stort så vi körde på. Gröt morgon och kväll, ett mål puré under dagen, resten ersättning.

Men de e en jäkla kamp att hålla hennes mage stabil! Antingen e den stenhård så hon illskriker halva natten av magont eller lös när man försökt rätta till det med katrinplommon och olja????

Just nu har vi gått tillbaka till ersättning o gröt, ingen mat eller välling som vi körde på test..

Lite "kul" (missförstå mig inte nu) att läsa om bebisar med förstoppning när jag både igår och idag känt att faaan vad less jag är på alla blötbajsar! Här har vi MINST 5 bajsblöjor varje dag och det BUBBLAR ur henne.. sen har man cirkus en halv sekund på sig att byta blöjan innan det läckt ut antingen vid benen eller upp mot ryggen. Det är liksom slemmigt och gelé-aktigt vilket gör att blöjorna inte suger upp det utan det ligger som en pöl i blöjan och trycks ut åt alla håll :( så har det ju varit ett halvår nu, sen hon föddes, så jag borde ha vant mig men tycker det blev värre sen vi började med gröten:( så nu har jag slutat även med den och återgått till helamning. Hoppas på 6 månaderskoll på bvc snart så jag får lite råd hur jag ska göra.

Lite komiskt ändå att man skulle ha dåligt samvete när man flaskmatade de andra barnen för "amning skyddar mot allergier".. de ungarna tål ALLT, Selina som helammats har provat TVÅ grejer och reagerat på bägge. En slump säkert men komiskt som sagt ;)

Nu sitter jag här med en okry bebis:( de andra barnen har varit förkylda ett bra tag nu och har hostat rätt duktigt så det var väl bara en tidsfråga innan Selina skulle åka dit.

Var småsnorig tidigare ikväll, men somnade som vanligt och sov tills för en timme sen. Vaknade och var sååå ledsen, gick inte trösta henne:( gav en alvedon till slut. Skrek så hon fick en hostattack och började kräkas men det var så tjockt slem att hon knappt fick upp det. Nu sitter jag med henne i gungfåtöljen, hon lugnade ner sig till slut. Men nu vågar jag inte lägga mig med henne, rädd att hon ska sluta andas. Känns bättre att sitta med henne både så jag har lite koll och så hon får lättare att andas för hon låter rätt slemmig.

Fy för sjuka barn! Men så länge hon får sova och inte är ledsen så är jag nöjd!

Hittills har allt faktiskt känns jättebra, men nu är jag för första gången sen Bosse kom rätt nedstämd... Det är för att amningen inte längre funkar. Jag ville ju verkligen långtidsamma! Först fick jag kämpa för att få igång produktionen då han låg på neo och inte fick amma fritt (tog för mycket kraft för honom innan produktionen kom igång). Sen funkade det rätt smärtfritt i 3 månader, fick ibland böka lite men absolut hållbart. Mellan 3-5 månader fick jag böka mer, gå och amma, endast amma höger bröst då han inte riktigt ville greppa vänstra osv. Sen efter han blev 5 månader var det som att han för varje dag ville amma mindre o mindre, tills typ i veckan/förra veckan då jag fick sluta helt. Har försökt få han att ta tissen lite varje dag men det är typ 10-20 sek sen vägrar han. Ger jag han sen flaskan kan han suga i sig allt direkt. Och jag vet att jag har mjölk men han vill verkligen inte. Men jag vill... Känner sån sorg att behöva sluta amma redan. Jag hade somsagt planer på att amma 1-1,5 år iallafall. Innan förlossningen var jag livrädd att inte kunna amma, då både min mamma och syster hade problem med det. Men när jag väl fick igång mjölken var det som att jag tog för givet att vi skulle amma så länge JAG ville, inte en tanke på att HAN kunde bestämma sig för att sluta tidigare. Ååh... Oså försöker jag vara stark inför andra och bara rycka på axlarna när jag säger att jag slutat, fast jag typ grinar inombords. Orkar inte säga hur jobbigt jag tycker det är egentligen. Vet inte om jag värdesätter mig själv som mamma med hur amningen funkar? Eventuellt... Samtidigt försöker jag vara glad över att jag har en matglad kille, som mår bra och utvecklas. Och tänka att nästa barn kanske vill amma längre. Att det inte är sista gången jag ammar.

Det är väl jättebra att du kan göra så! Kan du sova där ibland framöver också? Tänker att om du börjat få symtom på utbrändhet behöver du nog mer än EN bra natt inom en överskådlig framtid.