BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Gnäller väl lite mer här då..

Sambon fick ryggskott när han tränade igår! Grattis! Nu är det förstås extremt synd om honom.. det tycker jag också iofs men jag tycker det finns fler i familjen det är synd om!

Hej IBS, jag har saknat dig! Det har skött sig skapligt nu några veckor, har tom kunnat äta RIKTIG mat och inte bara fil/yoghurt. Men efter blödningen och förvärkarna i söndags är det värre än förut. Minsta lilla jag får i magen gör att magen känns orolig, gör jätteont och jag får springa på toa. Inte ens fil fungerar:( dåligt med mat och dåligt med sömn kickar igång magkatarren också så det är inte bara tarmarna som gör ont.

Man brukar ju va dålig i magen någon dag innan det sätter igång men det kan jag inte heller hoppas på nu när det hållit på 6 dagar:(

Igår morse började värkar från ingenstans, vid 22 började de tätna och vid 1 på natten var det dags att åka in. Vi ringde till BB Stockholm där vi skulle föda men det var fullt, Danderyd lika så så vi blev skickade till BB Sophia. Vi kom dit vid 2 och värkarna blev snabbt värre. Jag tappade koll på allting och var inte särskilt närvarande och trodde jag skulle dö i slutet av öppningsfasen, men jag överlevde och klockan sex imorse kom hon äntligen ut. Lilla Lucy, 50 cm, 3200 gram och älskad till tusen. Jag behövde inte sy och är stolt över att jag klarade det utan bedövning :)

Imorse grät jag av utmattning. Soben gade legat och ätit/snuttatspå bröstet sen halv 2. Hade väl slumrat till lite men inte slls gått den sömnen jag behövde. Blev inte bättre när han var ilsk på morgonen för att han tappat bröstet. Maken fick ta honom och försöka lugna ner honom. Sen la vi oss igen och då lunde han äta lite och somnade sedan gott. Fick också ro att sova lite till men känner mig ändå helt matt nu på morgonen. Vi ska testa med napp snart men jag vill vänta till efter nästa vägning som är på måndag.

Jag - varit vaken hela natten och mår skit idag.

Han - snarkat gött hela natten och NU kliver han upp och har sååå ont.

Ja jag vet att jag borde tycka synd om honom men jag känner mest bara "buhu, skyll dig själv när du tränar för hårt".

Men för all del, sätter det igång nu vill jag gärna höra honom pusta och stöna över ryggont medan jag tar mig igenom värkarna!

Helt rätt! Jag är också sugen på att köpa nåt - vet bara inte vad. Jag fick hem min gördel igår i alla fall. Det ska bli intressant att se om det var en god eller onödig investering.

Jag känner igen mig! Är på ökända dag 3 idag och känner mig deppig över att amningen inte funkar alls :,( han får inget tag alls nu trots napp. Igår lyckades vi två ggr och då ammade han i 20 min per gång men nu känns allt bara hopplöst. Vi har koppmatat sista två-tre målen och jag pumpar ur. Känns så otroligt frustrerande så jag gråter lite nör jag hör om hur alla andra tycks få till det från start :( fy vad usel man känner sig som mamma.

Baby blues kan sitta i ett tag men tycker att du skall ringa din BVC-sköterska och boka in ett möte och få svara på de frågorna som gör att du blir skattad enligt MADRS-skalan.

Jag kan definitivt känna igen tankarna om att jag saknade mitt och makens tidigare liv när vår dotter kom. Jag till och med tyckte att hon hade förstört mitt liv i mina mörkaste stunder (trots att jag älskade henne) MEN jag drabbades ju också av en förlossningsdepression och det önskar jag ingen.

Säkert är det en dålig dag men bättre att ta det säkra före det osäkra och slå BVC en signal. Se till att vara snäll mot dig själv, ät något gott som du är sugen på och be sambon att ta lillen och gå och ta en riktigt lång dusch och ta hand om bara dig en liten stund. <3

Hjälp: Förlossningsbrev. Jag har inte skrivit något. Tänkte att jag ändå inte har några speciella önskemål, så det kan kvitta, men nu börjar jag bli fundersam. Ni som fött - hade ni några extra lyckade önskemål med, eller något ni önskar att ni skrivit? Och ni andra med såklart?

Det är inget konstigt att man har strul och mår dåligt av amningen i början. Det är ju som en sorts fortsättning av graviditeten, där ens kropp ska fortsätta att producera all näring till den lilla. Och att må dåligt av graviditeten är ju helt normalt... 

Tycker att chocken har varit mycket mindre nu med tvåan, men inte så mycket för att allt varit lättare eller barnet varit lättare, utan bara för att jag varit förberedd på det jobbiga och haft ett hum om VAD som är jobbigt. Och sen vet jag ju den här gången att det gick bra i slutändan och att det blir lättare. Den där riktigt jobbiga tiden i början är ganska kort ändå. Sen får bebisarna mer rutiner, äter mer sällan, sover på någorlunda förutsägbara tider så att man kan börja planera sitt liv igen. Och om inte allt för många månader kan vi börja smyga in lite välling och lite smakprover som lättar ansträngningen att producera maten och mättar så att barnet är mätt lite längre...