Känns som att jag är en sån där nojjig förstagångsförälder när det gäller kost o amning! ;) men ska, precis som ni säger, prova introducera en sak i taget o se om han reagerar (och först ut blir choklad för det har jag tom drömt om...)! O som ni säger, lagom mängd borde ju inte skada :)
En update från oss!
Lillen sover väldigt mycket och är så snäll, sover på nätterna men vaknad 2-3 och 6-7 för att äta :)
BVC var på hembesök idag och han har gått upp i vikt, 100g sen i fredags. Vilket jag tyckte kändes lite, men hon sa att det var helt normalt.
Dock så är han gul (har varit det sen dag två) och hon nämnde att det är därför han sover mycket. Men eftersom han äter och bajsar/kissar som han ska samt går upp i vikt så ska jag inte oroa mig.
Men nu trodde ju jag bara att jag hade fått en snäll bebis och inte att han sov pga gulsotet. Så nu blir jag orolig att han är för slö och äter för lite. Han äter 5-15 min per bröst trots att vi använder amningsnapp, har läst att amningen oftast blir längre då..
Någon fler som har/haft en bebis med gulsot? Är era bebisar slöa?
Nån mer som blev sydd efter bristning? Har ni fortf ont, hur lång tid har det gått? Har stygnen lossnat? Jag blev sydd, mest inuti, och har kvar stygn efter två veckor och två dagar. Känns som ett stygn håller på att lossna men istället sitter och skaver på insidan. Känns som att bli stucken av en nål! Vågar inte känna efter för mycket heller...
Gick upp 16kg o har ca 6-7 kg kvar. Med kläder ser jag rätt smal ut, men naken är en helt annan historia! Hade dock tur och fick inga bristningar, så finns hopp om att någorlunda komma tillbaka till min gamla kropp :)
Varit på en drygt 5km lång barnvagnspromenad i delvis slask, kändes kan jag lova! Men med tanke på att jag varit sjukskriven sen början av oktober pga foglossning tyckte jag att jag gjorde det riktigt bra! :)
Nån som hunnit fundera över preventivmedel efter graviditeten? Jag slutade med minipiller 2010, innan jag blev gravid med mitt första barn, sen dess har jag inte haft nått då vi kört med avbrutet... Inte så smart men då visste vi ju också att vi nån gång ville ha ett barn till. Nu har vi ett barn till så kanske man borde skydda sig lite bättre?
Idag började navelstumpen att lossna. Upptäckte det pga små blodfärgade prickar på bodyn. Torkade med våt tops, något jag googlade mig till att man ska göra varje dag - vilket vi inte har gjort (bm sa inget, bara att "den ramlar av av sig själv".) den hänger fortfarande kvar i någon del och ramlar säkert helt idag. Hittar dock inget om vad man förväntas göra efter att den ramlat. Ingenting? Är naveln hel då?
Ca 30 timmar efter de första värkarna där på natten till den 3 april föddes vårt lilla charmtroll. Så han kom på min födelsedag trots allt. Det var en väldigt utdragen förlossning med först en lång latensfas (typ från 2 på morgonen till 19 på kvällen) Vid åtta var vi på förlossningen och jag var öppen 4 cm och slapp därmed åka hem igen. Fram tills jag var öppen 7 cm klarade jag mig utan något smärtstillande alls även om det var jobbigt men just vid 7 cm tog det stopp och då började vi med tens och värmekudde vilket jag överlevde på en halvtimme innan jag testade lustgasen. Vilken skillnad det blev trots att jag fortfarande kände allt. Detta var runt 2 på morgonen. Krystningarna var jobbiga och jag var väldigt nära att ge upp allt när de kom. Men just då var det skiftbyte och den bestämda barnmorskan och undersköterskan såg till att jag inte fick ge upp. De tvingade mig att byta ställning för att vi skulle få ut honom men dt var många gånger jag bara ville ge upp för det kändes som att huvudet aldrig ville komma fram även om jag fick känna på det. Men till sist kom bara hela bebisen ut med en krystvärk och så hade jag mitt lilla underverk på magen.
Blev bristningar på insidan för han hade satt handen vid huvudet som Stålmannen så dels hade det gjort det svårare för mig och dels hade han skurit upp insidan. Vi blev även tvungna att stanna en stund på komplikationsavdelningen (eller vad den heter) för jag hade feber och kunde inte kissa. Men nu är allt bra och vi befinner oss på familje-BB och försöker förstå att nu är allt över och det stora föräldraäventyret har börjat.
Jaha, ännu en skitnatt.
Hon började runt nio tror jag, och somnade inte förrän vid två. Jag var så jävla trött, stressad och ledsen. Sambon var som vanligt bättre på att trösta. Tur det...
Imorgon fyller Josefin fyra veckor, och vi har då två tredjedelar av den klassiska kolikperioden framför oss. Jag ska försöka få tag på en pump idag och ge sista målen på flaska. Har ingen aning om det hjälper eller om jag isf borde ge alla mål på flaska. Jag vill veta hur lång tid efter att luft är svald magknipet kommer, och hur lång tid efter att jag ätit något hon kan reagera på det.
Men jag fick inte riktigt känslan att vår BVC-sköterska vet sånt (eller så är det jätteolika så det inte går att säga).
Sedan magknipet började tror jag vi har haft två hyfsade kvällar, då hon bara varit ledsen, men inte otröstlig flera timmar i sträck.