• Miranda85

    Min svärmor :(

    Hej,

    vänder mig till er nu för att jag vet inte vad jag ska göra..

    Historien är lång men ska försöka förkorta den och komma fram till kärnan i vad jag vill ha sagt.

    Vi har för en månad sen blivit sams med mina svärföräldrar efter 1 års bruten kontakt. De var hos oss och allt gick finemang. Vi hade det trevligt och kul. Det gick bra.

    Min svärmor har nog aldrig gillat mig på grund av många saker men jag kan erkänna och säga att jag har aldrig gjort henne illa utan hon har till och med spridit så hemska rykten om mig att jag har varit så nära på att polisanmäla henne för förtal.

    Men hur som helst. Nu när vi har blivit sams så har jag en aning svårt för att veta hur jag ska förhålla mig till henne. Hon har en annan svärdotter som är mer lik henne än vad jag är. Samma åsikter, samma livsåskådning etc. Och hon visar, offentligt, hur mycket hon "tycker" om henne. Till exempel på facebook. Jag känner mig så klart utpekad för att jag är också hennes svärdotter och det känns så jobbigt för mig att se hur mycket hon försöker visa facebook att hon tycker om henne, när jag vet att hon faktiskt inte alltid gör det, då hon har själv berättat framför mig och maken hur usel hon kan vara ibland som mamma och som fru till hennes andra son. Om jag ska vara helt ärlig så känns det som hon gör det som ett hån mot mig. Hon vill håna mig och ja jag känner mig hånad för jag vet inte vad jag har gjort henne för något. Jag vet inte varför hon hatar just mig så mycket. Nu har ju iofs den andra svärdottern funnits med i hennes liv i minst 7 år och jag 4 år. 

    Men hur ska jag förhålla mig till henne? Nu ska vi snart till dom för att vi ska göra en viktig sak.. och jag spyr i min mun när jag tänker på att jag ska sova hemma hos henne... fyfan så obehagligt.. men jag har en man, hennes son, som jag älskar mer än allt annat på jorden och som jag verkligen vill spendera alla mina år med för han gör mig så lyyyyyycklig!!! Han är världens bästa man och min bästa vän! Men problemet är hans mamma. Nu vill jag inte ta detta med honom för jag vill inte såra honom, det är ju trots allt, hans jääkla mamma. 

    Utan jag vänder mig till er, ni andra kvinnor som har haft problem med era svärmödrar. Hur har ni gjort? Hur agerar ni i er relation? Hur trevlig ska man vara egentligen? Hur tillbakadragen ska man inte vara? Hur ska jag ta det när hon jämför mig hela tiden med den andra svärdottern, inte för att jag är avundsjuk på vad den andra svärdottern har, för det har jag också och lite mer utan snarare hur hon använder henne som vapen mot mig. Vad ska jag göra?

    Tack <3

  • Svar på tråden Min svärmor :(
  • isabellab

    Var artig och trevlig och framför allt, sluta bry dig! Om hon älskar eller hatar din svägerska kvittar väl?

    Fokusera på er egen relation och var trevlig mot din svärmor, så länge hon är trevlig/artig mot dig. Är hon inte det så hade jag räknat till tio och beroende på graden av otrevlighet frågat varför hon sagt/gjort som hon gjorde eller bara skitit i det.

    Folk är som folk är och att sluta bry sig är ganska skönt...

  • asta66
    isabellab skrev 2014-07-23 04:45:06 följande:

    Var artig och trevlig och framför allt, sluta bry dig! Om hon älskar eller hatar din svägerska kvittar väl?

    Fokusera på er egen relation och var trevlig mot din svärmor, så länge hon är trevlig/artig mot dig. Är hon inte det så hade jag räknat till tio och beroende på graden av otrevlighet frågat varför hon sagt/gjort som hon gjorde eller bara skitit i det.

    Folk är som folk är och att sluta bry sig är ganska skönt...


    När jag började se min svärmor som en besvärlig kund/klient så vart det lättare. Helt enkelt en besvärlig människa som jag måste hantera. Men inte måste älska eller tycka om. Då blev det lättare för mig. Jag har helt enkelt accepterat att hon inte gillar mig. Att hon inte är en snäll person. Tyvärr inte bara mot mig utan även min man och svärfar är hon inte snäll. Men jag håller en artig, trevlig fasad mot henne. Fast hon kommer mig inte nära.
  • Miranda85

    Var hos svärmor nyligen. Såg att hon har bild på alla hennes svärdöttrar, svärsöner barn och barnbarn men inte en enda bild på mig. Blev så ledsen men sa inget. Jag var fortfarande trevlig och visade att det ej bet på mig,

    Hon sa till sin son (min man) där är ett kort på mig och dig (alltså svärmor o maken) och tittade på mig och sa fint va? Jag sa ja ni är jätte fina på det kortet (bild från vårt bröllop)

    Sen kom den andra äldsta svärdottern. Då sa svärmor till henne fin bild på mej och Oskar va? (Oskar min man då) 

    Försökte i mitt huvud lista ut vad hon ville visa mig. Om hon kände en viss ångest eller kände sig dum för att hon fryser ut mig eller om hon vill enbart påminna mig om att jag inte är en del av familjen för henne. Jag sa inget. Jag log bara.

    Efter en stund börjar hon prata om bilderna igen. Då säger hon till den andra svärdottern att hon gärna vill ha bild på henne o hennes man som blir då min svåger - från deras bröllop och att den ska vara i en viss storlek. Ja sa hennes svärdotter medan jag satt där och bara lyssnade och kollade på tv. Sa inte ett ljud. Sen kollar hon på mig och säger hör du, det? Förlåt vad sa du svara jag? Jag vill ha ett kort från erat bröllop också i den här storleken och jag betalar för det. Jag svarade absolut, inga problem.

    Snälla, vad försöker hon säga mej? Vad vill hon uppmärksamma? Tycker bara det är så jävla elakt att göra så. Skiter fullständigt i mig själv men hur kan man göra så mot sin egna son? herregud.

  • isabellab

    Men hon ville ju ha på er också?

    Jag tror att du tänker och analyserar för mycket, det du skriver nu tyckte inte jag var något konstigt, tvärtom att hon ju ville ha bild på er med.

  • Fröken W

    Men fy va jobbigt! Håller med isabellab, försök att vara trevlig och inte sjunka till hennes nivå. Dock ska detta såklart inte pågå under någon längre period, och märker du ingen tydlig förbättring så tycker jag att du ska prata med henne. Du måste ju även prata med din man om hur du upplever situationen och be honom vara med när du pratar med svärmor. Försök att inte vara anklagande när ni pratar utan försök att fortsätta vara artig. "Jag tycker att det är så kul att vi har börjat återuppta kontakten igen...blabla smöra på med nåt. Men en sak jag funderat lite på är varför du säger/gör så här? När du gör så, så känner jag mig..." Om hon ändå fortsätter vara otrevlig så skulle jag sluta åka dit.

  • Miranda85
    isabellab skrev 2014-08-03 20:49:36 följande:

    Men hon ville ju ha på er också?

    Jag tror att du tänker och analyserar för mycket, det du skriver nu tyckte inte jag var något konstigt, tvärtom att hon ju ville ha bild på er med.


    Ja absolut det ville hon men hon kände att det var fel att göra så. Hon visste vad hon gjorde. Jag förstod inte varför hon nämnde bilderna på väggen så många gånger. Jag är liksom inte blind. Jag ser ju. Hon har en bild på oss som hon kan lägga upp och det är inte från bröllopet men det är ett otroligt vackert foto som var först på väggen - den tog hon bort efter vår konflikt som vi hade. Så det är bara skitsnack det här med att hon vill ha bild på oss - det säger hon för hon känner det är FEL men hon vill vara uppståligt elak.
  • Miranda85
    Fröken W skrev 2014-08-03 20:49:44 följande:

    Men fy va jobbigt! Håller med isabellab, försök att vara trevlig och inte sjunka till hennes nivå. Dock ska detta såklart inte pågå under någon längre period, och märker du ingen tydlig förbättring så tycker jag att du ska prata med henne. Du måste ju även prata med din man om hur du upplever situationen och be honom vara med när du pratar med svärmor. Försök att inte vara anklagande när ni pratar utan försök att fortsätta vara artig. "Jag tycker att det är så kul att vi har börjat återuppta kontakten igen...blabla smöra på med nåt. Men en sak jag funderat lite på är varför du säger/gör så här? När du gör så, så känner jag mig..." Om hon ändå fortsätter vara otrevlig så skulle jag sluta åka dit.


    Vi har varit osams i över 1 år. Det har gått bra men min psykiska hälsa har ej mått bra då jag sett hur dåligt min make har mått. Det går tyvärr inte att undvika de men om hon fortsätter mobba mig på det här sättet kommer jag aldrig följa med och vill hon träffa våra barn sen i framtiden får hon komma upp. Han vet att jag blev ledsen och såg också att jag var det men han tyckte inte det var något att bry sig om utan påpekade att vi har haft en stor konflikt som precis har börjat lösa sig och det tar sin tid innan jag får vara med på väggen där. Det skulle hur som helst kännas skönare ifall både jag och maken ej var med på fotoväggen men nu när han är det - och hon har folk på besök - så vet ju jag hur mycket hon hatar mig och även om vi är sams så hatar hon ju mig. Jag har så svårt att fatta beslut. Så trött i själen. Så deprimerad blir jag.
  • Fröken W
    Miranda85 skrev 2014-08-03 21:40:03 följande:

    Vi har varit osams i över 1 år. Det har gått bra men min psykiska hälsa har ej mått bra då jag sett hur dåligt min make har mått. Det går tyvärr inte att undvika de men om hon fortsätter mobba mig på det här sättet kommer jag aldrig följa med och vill hon träffa våra barn sen i framtiden får hon komma upp. Han vet att jag blev ledsen och såg också att jag var det men han tyckte inte det var något att bry sig om utan påpekade att vi har haft en stor konflikt som precis har börjat lösa sig och det tar sin tid innan jag får vara med på väggen där. Det skulle hur som helst kännas skönare ifall både jag och maken ej var med på fotoväggen men nu när han är det - och hon har folk på besök - så vet ju jag hur mycket hon hatar mig och även om vi är sams så hatar hon ju mig. Jag har så svårt att fatta beslut. Så trött i själen. Så deprimerad blir jag.


    Men stackare! Tror dessvärre aldrig att varken du eller din svärmor kommer känna er helt hundra i varandras sällskap. Hon verkar ju ha sårat dig väldigt mycket. Ha ett ordentligt samtal med din man om hur dåligt du mår och hur du känner kring allt det här. Att ni är på väg ur en konflikt är ingen ursäkt, du har "rätt" att må dåligt ändå.
  • Miranda85
    Fröken W skrev 2014-08-03 22:13:03 följande:

    Men stackare! Tror dessvärre aldrig att varken du eller din svärmor kommer känna er helt hundra i varandras sällskap. Hon verkar ju ha sårat dig väldigt mycket. Ha ett ordentligt samtal med din man om hur dåligt du mår och hur du känner kring allt det här. Att ni är på väg ur en konflikt är ingen ursäkt, du har "rätt" att må dåligt ändå.


    Tack! Gullig du är! Han vet men jag orkar inte lägga mer tid av vår tid som vi har ihop på henne. Vill hon inte ha mig så vill hon inte. Det får mig

    På något sätt att vilja kämpa mer för att bli mer

    Framgångsrik o lycklig med hennes son. Det känns som jag kommer honom

    Närmare varje gång hon behandlar mig illa. Hon vet att hennes son är på min sida o han stod upp för mig jämt när jag och hon tjafsa. Han valde bort henne o sa att han aldrig kommer sätta sin fot i deras hem om jag inte var välkommen. Så hon vet och jag tror det är det som gör så ont i hennes onda själ att hon måste straffa mig. På det här viset. Jag vet bara inte

    Om mitt bemötande var jätte bra eller om jag borde gjort på annat sätt. Men det känns faktiskt att det allra bästa är att bara vara vänlig som man är

    Mot vilken random person som helst och visa hur lyckliga vi är och allt vi lyckas med!
  • Fröken W

    Nej det är klart...man vill ju inte slösa energi och tid på henne när man kan umgås med varandra istället. Men hoppas att allt löser sig till det bästa!

  • stellie

    Förstår många av dina känslor så väl. Min svärmor är en mkt knepig kvinna att ha att göra med och vi förstår inte varandra. Efter ett antal år har jag försökt olika strategier- jag började med att vara duktig öppen varm och bjuda in. Det funkade bra ett tag men så får man sig en skopa ovett för något eller syrliga kommentarer om något (gärna utseende) etc. Och då blev jag väldigt ledsen. Sen provade jag det hennes söner gör- stänga ute, vara otillgänglig och bara ge ett minimum. Funkade hyfsat men kostade mig mycket i energi eftersom det inte är jag. Och nu är jag tillbaka på ruta 1. Jag är en öppen person och jag tänker vara mig själv. Om tanten missbrukar det är det hennes problem. Jag måste sluta vara brydd om vad hon tycker om mig för jag kan inte styra det ändå. Kritiken och hennes sätt att såra är desamma oavsett vad jag gör så det är lika bra att vara den jag är. Låter som att du har samma problem som jag- en önskan att vara omtyckt. Släpp det. Fokusera på sonen..

  • Jeanetteemilia

    Förstår verkligen att det är jobbigt. Har själv haft problem med min svärmor och kom till slut fram till att hon är som hon är och vi är olika. Jag har slutat försöka vara henne till lags och är mig själv. Jag är en väldigt utåtriktad person och har lätt för att prata om det mesta med de flesta men då och då när jag är hos min svärmor blir jag tyst och engagerar mig inte så mkt i hennes samtal och det känns bara skönt. 
    Försök sluta bry dig om henne och vad hon menar med saker, kör ditt race och fokusera på annat. De gånger ni måste träffas kan du vara artig men inte lägga ner mer energi än så.
    Gör henne "osynlig" på Facebook  eller blocka henne så att du slipper se vad hon skriver, då slipper du reta upp dig på henne. Om hon frågar varför är det bara att säga som det är. 
    Som någon skrev kan du behandla henne som en besvärlig kund. När jag började tänka på min svärmor som en på gruppboendet jag jobbade på förut blev det lättare, jag tog det inte personligt :) 

Svar på tråden Min svärmor :(