Min sambo berättade igårkväll han vill separera. Vi har två barn tillsammans som är 2,5år och 8 veckor gamla.
Eftersom jag har min familj i en kommun 20 mil härifrån så kommer jag att vilja flytta dit.
Om han motsäger sig det, kan jag då bli tvingad att bo kvar här för att underlätta umgänget?
Man kan inte tvinga andra människor till något i det här landet. Du får bo och flytta vart du vill. Precis som din sambo också får.
Har ni gemensam vårdnad om barnen? För om ni har det så krävs det samförstånd i alla större beslut gällande dem. Det innebär att varken du eller pappan på egen hand får flytta med er era barn utan den andra förälderns medgivande.
Ni ska ha barnens bästa framför ögonen när ni fattar beslut gällande era gemensamma barn. Om ni båda gör det finns det goda möjligheter att era barn får det bra. Det kan dock bli problematiskt om ni har olika syn på vad som är för barnens bästa.
Min sambo berättade igårkväll han vill separera. Vi har två barn tillsammans som är 2,5år och 8 veckor gamla.
Eftersom jag har min familj i en kommun 20 mil härifrån så kommer jag att vilja flytta dit.
Om han motsäger sig det, kan jag då bli tvingad att bo kvar här för att underlätta umgänget?
Jag kan förstå din första reaktion att du vill " hem" men tänk ett steg längre, ska du tvinga dina barn att resa 20 MIL varannan helg?känns det som ett rimligt senario??? DU har valt att skaffa två barn med den här mannen, hur illa han än burit sig åt mot DIG just nu ( för det ÄR illa att säga till en " nyförlöst" att man vill separera,det är lågt!) så är han ändå pappa till dessa två barn och BARNEN har rätt till ett fungerande umgänge med sin pappa, att flytta 20 mil är INTE bra för deras del! Så små barn ska inte ens ha vh, de ska träffas oftare helst inte mindre än varannan var tredje dag, vilket ju kräver att ni bor nära varandra! Ge det TID ,ge pappan en chans ( eller rättare sagt för BARNENS skull ge honom många chanser) att visa hur engagerad pappa han kommer att vara ( och du kan inte basera det på hur han är idag många, inte alla, " frånvarande"pappor blir en bättre pappa efter separationen ) när barnen är äldre och OM han fortfarande då inte ger barnen sin tid som DE förtjänar DÅ kan du fundera på att flytta så långt bort. Jag har FULL förståelse för VARFÖR du i nu läget känner att du vill flytta ( stöd och hjälp och uppbackning rent praktiskt och känslomässigt tex) Men hur sårad DU än är så handlar det inte om dig utan om barnen och deras rätt till ett nära umgänge och nära kontakt med BÅDA sina föräldrar. Tyvärr så är det det här man kan få " stå ut med" när man väljer att flytta långt från släkt och vänner för kärlekens skull, för kärleken till sina barn kan man sedan bli kvar länge på en ort man egentligen inte vill bo på för BARNENS skull. Styrke kramar till att klara av att se till barnens bästa
Tack för era svar!
Jag inser ju att det är bäst för barnen att jag stannar och hoppas att han kommer att engagera sig i dom om vi separerar. Det känns bara just nu som att jag får ta all skit, bli lämnad med så små barn och vara tvungen till att bo denna stad (mindre stad) utan något eget umgänge och utan nära stöd från min familj.
Min förhoppning är ju givetvis att han kommer att tänka igenom det hela igen och inse att han har hamnat i någon form av kris ( manlig förlossningsdepression?)
Ska till BVC med den lilla snart och hoppas att de kan hjälpa till med familjerådgivning eller liknande.
Du får flytta vart du vill. Däremot får inte barnen flytta om inte båda föräldrarna skriver på.
Om pappan vägrar skriva på för barnens flytt så kan du välja mellan att flytta utan barn eller att stanna kvar med barn.
Ja. Fast personen som skrev inlägget jag svarade på påstod att de inte var sant att båda vårdnadshavarna behövde godkänna flytten utan att de bara var att flytta. Barnen skulle bli skrivna där men det skulle ta länge tid. Och de stämmer ju OM boendet "går igenom". De blir ju inte skrivna där om tingsrätten dömer att de inte fick flytta....
Men ja, personen kan ju mkt väl ha missuppfattat familjerätten sa såklart ;)
Hur tänkte du nu? Om tingsrätten tilldömer förälder A boendet så kommer ju inte barnen bo hos förälder B.... Eller hur menar du? Förklara gärna närmare.
Fast då blir det ju verkställande av dom och barnen kommer ju att flyttas oavsett....
Vi har en situation med en förälder som flyttade bort. Jag skulle inte rekommendera det. Barnen har hamnat i kläm. Då beslutet att separera är rätt färskt skulle jag avvakta lite, lösningen kanske klarnar över tid?
Jag förstår hur du känner det TS, du behöver stöd som du inte kan få av barnens pappa just nu och kanske inte i framtiden heller.
Det enda pappan kan göra, oavsett om ni har gemensam vårdnad eller inte, är att stämma dig och kräva ett interimistiskt beslut om boendet. Inte troligt att han får det om en 8 v bebis och oftast vill de inte skilja på syskon heller.
Har han inte heller varit föräldraledig med den stora så är risken ännu mindre, även om den finns, att de tilldömer pappan boendet.
Skaffar du en lgh och flyttar, samt gör en flyttanmälan på barnen så kontaktas pappan (om ni har gemensam vårdnad) om varför. Sen görs en utredning om vart barnens huvudsakliga dygnsvila är och så skrivs de där.
Pappans enda chans är således att stämma dig och kräva ett interimistiskt beslut om boendet.
Troligen anses barnen rotade (iaf den äldsta) hos dig när en utredning är klar så du får boendet iaf, om han som sagt inte får ett interimistiskt beslut på boendet = barnen ska bo med honom tills utredningen är klar.
Huruvida detta är rätt mot barnen eller inte lägger jag ingen värdering i, alla barn klarar inte varannan v eller ens varannan helg. Vissa klarar det alldeles utmärkt.
Umgänget försvåras så klart, det är jävligt drygt att sitta och åka så pass i längden så pappan kommer nog att ledsna. Det är upp till TS eget samvete hur hon vill göra.