Jag tappade mitt spädbarn!!!!!!

Det handlar ju inte om någon som kastat sitt barn i golvet med vilje för att se om det studsade.
Det var en olyckshändelse, och tyvärr så händer olyckor.
Man kan aldrig förutse att man kommer att trampa snett, eller att knät viker sig osv. Det bara händer, och som tur är så klarar sig oftast de inblandade utan större blessyrer.

Hur kan man ha brustit i sin föräldraroll om man snubblar?

Att vända ryggen åt ett skötbord så barnet dimper ner är en helt annan sak, där kan jag hålla med dig att man brister i tillsynen.

Där håller jag med dig.
När vi fick andra barnet så lade vi skötbädden på golvet, just för att undvika att den lilla skulle trilla ner om man behövde vända sig efter den stora.

Men finns här egentligen så många i tråden som försvarar att man vänder sig bort från ett skötbord?

Ursprunget var ju det ts skrev, att hon mår sjukt dåligt över att hon halkade/snubblade och tappade barnet. Varpå många skriver att hon ska ta det lugnt eftersom olyckor händer.
Men då är det ursprungs olyckan man utgår från, inte att vissa slarvar eller kastar sina barn på golvet, lämnar dem i en varm bil osv. Det är inte enligt mig en olycka när man med vett och vilje lämnar sitt barn (eller hund) i en varm bil, det är ren idioti.

Vissa saker kan man förutse och undvika, som tex att lägga skötbädden på golvet. Speciellt om man har större barn som pockar på uppmärksamhet.
Andra risker får man kalkylera med, som tex att sätta sig i bilen, vilket ju också är en rätt stor risk att utsätta sig för. Men det är en risk som är i stort sett ofrånkomlig.

De flesta som bär ett barn och snubblar försöker vända sig så att man själv tar största smällen, det är en reflex. Men det är inte alltid att det räcker ända fram.