tycker synd om bonus

Vi har också problemet att det tillåts saker hos mamman som vi inte gör. De måste inte städa rummet där, hon har högre tolerans för röra och smuts än vad vi har. De får ofta pizza på fredag eller lördag eller båda ( här finns också ett barn med övervikt)

De får gå i myskläder till skolan och mammans man gör deras mackor.

Här måste man städa, vara inne klockan 19 30 för kvällen, plocka i ordning på rummet, bada regelbundet, osv.

Barn kan dock förstå detta med olika regler. Om man förklarar för dem och inte lägger massa värderingar i det, att den andra föräldern skulle vara sämre på något vis för att den har andra regler.

Delvis är det för att vi tycker att myskläder myser man i och i skola och på jobb är man proper. På helger och hemma får man skrota runt i vad man vill från kavaj till naken om man så önskar- byter själv om så fort jag kommer hem, slänger av mig bh och strumpor osv.

Delvis är det för att största barnet är ett tacksamt offer. Han är kort, tjock och lite minipolis som kommer med lite präktiga kommentarer. Han har få vänner och främst bland de mindre tjejerna. Jag vill inte han ska bli än mer en måltavla än vad han redan är genom att harva runt i mysbyxor som han dessutom drar upp till armhålorna.

Därav min önskan att de ska ha vanliga kläder i skolan, jeans eller chinos.

Tyvärr så är det ju så verkligheten ser ut. Man kan snacka hur mycket som helst om att det är insidan som räknas osv men det betyder inte ett skit när han väl står där ensam sedan utan kompisar. Om kläder kan sälja in honom så han slipper sticka ut ur mängden och vara ett tacksamt hackoffer så är det ett billigt pris att betala.

Jag tycker egentligen det viktigaste är att han leker med någon, sen om det är tjejerna i förskoleklassen är oviktigt i mina ögon. Tyvärr ser inte fröken det på samma sätt utan en del av hans utvecklingsplan är att vi och hon ska hjälpa honom att få kompisar i sin egen klass. Och nu har han själv börjat vilja det med.