Har du gjort medicinsk abort? Hur var det för dig?
Jag ska genomgå en abort nästa fredag, Ville ha en kirurgisk men blev övertalad en medicinsk.
Har du erfarenheter av det? Hur var det för dig? Hur går det till?
Jag ska genomgå en abort nästa fredag, Ville ha en kirurgisk men blev övertalad en medicinsk.
Har du erfarenheter av det? Hur var det för dig? Hur går det till?
Tack! Jag är i vecka 7 när det är dags. Jag läser så otroligt många skräckhistorier och får ont i magen .
Tror ni att man kan köra hem själv efteråt?
Jag fick förresten svälja ett piller två dygn innan själva aborten. Det skulle avstanna graviditeten. Blev förvarnad om att det även kan börja blöda men det gjorde det inte för mig. Hade sen tid på sjukhuset då jag fick föra upp 2 piller i slidan för att graviditeten skulle stötas ut. Fick stanna ca 2-3 timmar tills det "kommit igång"
Brukar du ha mensvärk annars TS? Tänker att det kanske har ett samband med om man får ont eller inte. Jag har nästan aldrig mensvärk.
Sköterskan på abortmottagningen fnös åt mig i luren när jag pratade med henne i veckan. "Att man blir gravid i din ålder när man inte vill det, du borde veta bättre". Det kändes hemskt! Hon menade på att eftersom vi redan har två barn så ska inte detta få ske.
Kändes inte direkt som ett stöd.
Någon mer som vill dela med sig av sina erfarenheter?
Jag har äntligen slutat blöda nu. Det tog nästan tre veckor. Jag mår så dåligt över valet vi gjorde och jag ångrar mig djupt. Vi har alla förutsättningar att ta hand om ett till barn (vi har två sedan tidigare) och jag blir så förbannad när jag tänker på att sambons ord fick mig helt ur balans och att jag inte ens kunde säga emot. Det lilla livet hade varit så välkommet för mig men inte sambon. Han ville absolut INTE ha några fler barn. Det värsta är ändå att han tyckte att det var mitt fel att jag blivit gravid. Han kände sig lurad sa han...
Han har inte en enda gång frågat hur jag mår efter aborten. Jag har försökt prata lite om det men får noll gensvar. "Nu är det ju ur världen" får jag till svar. Så fan heller. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur fel jag har gjort. Kan man söka psykologhjälp för en sån här sak? Jag behöver någon att prata med.
Älskade lilla barn som jag aldrig får träffa - förlåt.