Någon som har gjort GBP som försöker bli gravid?
Ligger i soffan med stickningar och hugg-smärtor på höger sida. Så jag bedömer att missfall nr 3 är påbörjat. Känner mig så vansinnigt liten och värdelös!!! Fy vilken känsla! :(
Inlägg från: Anonym (Lövet)
|
-
-
Tack för kramar! Tyvärr är det nog ett faktum, vad skulle det annars vara liksom?majja83 skrev 2014-10-12 11:19:53 följande:
Hoppas att de inte är de missfall på väg! Håller mina tummar att de är något annat och att de går över sänder styrke kramar ?
-
Är idag i v 10+2. Har vart på inskrivning och var på ett VUL i v. 7 och såg et litet, litet vallmofrö pickade på där inne. Har nu bestämt oss för att göra KUB och ska på nästa VUL om ca 1 vecka. Så himla nervös!majja83 skrev 2014-10-12 14:31:01 följande:Vet inte tyvärr.. du mår inte illa? Kan vara gallan även blindtarmen?
Annars har jag en fruktansvärt smärta i brösten. Att kliva ur sängen på morgonen eller ta av sig BHn efter en dag är som pinan själv. Huvva. Så här minns jag inte att det var.
Tack för att du tog dig tid att svara, men gallan är redan borta och vore det blindtarmen så hade jag nog i dags läget vart sjukare än så här...
-
Hur mår du Maja? Hur går det?Anonym (maja) skrev 2014-09-27 17:06:29 följande:
Är gravid
gick in i v 7 i onsdags har mått bra fram tills i tisdagkväll då börja ja må dåligt så just nu tar jag postafen för illamående men de hjälper inte så ska ringa bm på måndag å få något annat.
Fatta inte att de skulle gå på första försöket. Är i chock än tror ja..
-
Välkommen över till ditt nya liv! Hoppas du mår bra! Kanske? Du låter trevksam...lilsis skrev 2014-11-16 17:07:32 följande:
Nu är iaf open gjord, så om sisådär 9 månader börjar vi väl försöka igen. Kanske.
-
Som jag skrev tidigare så var jag lite misstänksam mot denna graviditet och att allt stod rätt till... Det har varit en jävulusisk tid ska ni veta!
I början av december avbröt jag min tredje graviditet detta år...
KUB-testet visade skyhöga siffror, vidare CVS (moderkaksprov) visade att det var en svårt sjuk liten bebis i magen. Kaotisk tid. När själva avbrytandet (de kallar det för abort och jag VÄGRAR kalla det för abort, för för mig är det nått "ofrivilligt"!) var gjort trodde vi på en liten ljusare tid, när sorgen lagt sig. Då tar komplikationer vid med x antal sjukhusvistelser och skrapningar och diverse tråkigheter vid. Är inte återställ ännu.
Mitt i detta virr-varr har en annan sak uppdagats. Jag går och bär på en ovanlig sort av anti-kroppar, nått som eventuellt gör det omöjligt för mig att vara gravid igen. Utredning av detta ska ta vid om vi ens kommer utsätta oss för att ens prova på att bli gravida igen...
Önskar inte min värsta fiende NÅTT av detta ska ni veta!!
Kram på er alla och STORT lycka till!
-
Tack!!majja83 skrev 2015-01-11 22:34:52 följande:
Usch va ledsen jag blir när jag läser detta fy va tråkigt att göra vet inte va jag ska säga mer för de hjälper ändå inte... ta hand om er nu! Sänder massa kramar ???? ????
Jag är en anings på fötter igen men inte helt 100. Utredningen har startat och mitt landsting har stött och blött vårt ärende på längden och tvären! Har en fantastisk läkare som ställer upp på oss nått otroligt!
Vi har fått ett förhands-besked om att vi inte ska vara rädda för att bli gravida igen! Men inget är klart så vi tar inte ut nått i förväg. Vårt ärende ligger nu hos specialister i ett grann-landsting.
Är mer orolig och konfunderad över hur det blev såhär?! Jag har opererats två gånger och detta har inte kommit fram, ve och fasa! Tänk om jag har blivit i behov av blod...?! Hemska tanke! :( -
Ja. Då har man plussat igen. Med stor oro. Någon som mer som är med tåget...? Om vårt tåg ens kommer lämna perrongen denna gång.
-
Allt ser bra ut nu i vecka 10+1. Än så länge... Vi tar inte ut nått i förskott då vi har en del provtagningar framför oss nu...
Läkaren är hoppfull och tycker vi ska glädjas lite. Men det är riktigt svårt.
Hur går det för er...? -
Hej!Anonym (Ledsen) skrev 2015-08-09 08:02:17 följande:
Hej! Jag opererades i april 2014 och jag och min sambo väntade i ett år med att försöka. Jag har regelbunden mens och ägglossningar precis som jag ska, men vi blir inte gravida.
Innan min op gjorde vi en fertilitetsutredning som visade att både jag och min sambo är helt friska men att det antagligen beror på min vikt. Gjorde därför op och gick ner 50 kg.
Ingenting händer och jag är totalt knäckt. Jag var så säker på att jag skulle bli gravid direkt jag slutade med p-piller.
Allt känns skit, jag tröstäter och gråter och min sambo vet inte hur eller vad han ska göra för mig....
Vad duktig du vart som gått ner så mycket i vikt! Va härligt! Grattis.
Förstår du tycker det är pest och pina. När slutade du med p-piller? När man slutat med hormoner kan det dröja minst 1 år innan kroppen är fri från dessa konstgjorda hormoner och att det dröjer med att man blir gravid är helt normalt! Prata med en bm om detta. Är det trögt att få igång kan man få hjälp med det! -
Å va roligt att du bär ett friskt barn! Vilken lycka!! Lite kilon, lite foglossning och lite illamående kan vara en fis i rymden i det stora hela! :)Erka skrev 2015-07-03 07:26:44 följande:
Hallåj! Opade mig i mars 2010, blev gravid ett par månader senare helt emot rekomendationerna. Vi var lite oförsiktiga med skydd då vi hade ett tråkigt bagage med sju mf/ma bakom oss och inte tänkte att det skulle ta sig så bra som det gjorde.... Jag gick fortfarande ner i vikt unde graviditeten och mådde väl sådär. Tack och lov så pluggade jag på distans och kunde styra dagarna rätt bra efter dagsformen. Allt gick bra och sonen föddes i februari 2011. Efter det har vi försökt få till syskon men det har resulterat i tre eller fyra (har tappat räkningen lite) mf/ma till sp vi bestämde förra sommaren att nu lägger vi det här på hyllan och fortsätter att glädjas över vårt lilla mirakel som vi redan har. (Har en ärftlig genetisk åkomma som "bara" stör vid graviditet). Vi sålde bort allt - och då menar jag ALLT - på loppis. So far so good. Kände mig dock inte helt "klar" ändå, men alternativet med fler mf var värre så jag lät känslorna vara. Plötsligt var mensen sen och vi plussade! Halva graviditeten har varit en pain, dels pga överjävligt illamående, tidiga foglossningar, trötthet och en stark oro att bäbisen inte var frisk. Det visade sig att lilla pojken i magen är helt frisk (oddsen är inte stora!) och oron avtog tack och lov efter fvp-svaret. Nu i v21 har jag "bara" järnbrist, lite illamående och en eskalerande foglossning kvar... ;) Vet att jag gått upp en del i vikt, men undviker vågen helt och hållet för att inte stressa upp mig över det också. Vikten får jag ta itu med sen. :D
-
Jag skrev ett inlägg här för en ett tag sen, men jag ser det inte. Försvunnit?!
För några veckor sen så var vi och gjorde ett CVS och ca 3-4 dagar senare kom ett sånt hett efterlängtat brev! Ett friskt litet barn!! Det är heeeerlt enormt! Lyckan är obeskrivlig!
Milstolpe 1 avklarad!
Nu har jag fått tid till RUL om ca 4 veckor och det blir nästa milstolpe! Sen kommer efterföljande med att kolla upp flödet hos bebisen pga mina ovanliga antikroppar. Inget känns lugnt på nått vis. Men hoppet överger mig inte! Hoppet om ett välmående barn i min famn i vinter.
Är i v 16 nu och har börjat att berätta lite runt omkring..., känns overkligt! -
Grattis!Erka skrev 2015-08-17 22:43:46 följande:
Så himla kul TS! Stooort Grattis! :D
Själv är jag nu i v28 och ska iväg imorrn och få första, av tre, järninjektioner så jag kanske piggnar till nån gång. Blir himla bra!
Å det där man järninjektioner... Har en vän som fick det, hon blev inte hjälpt av det. Hoppas det är annorlunda för dig. Vet tyvärr hur det känns att vara konstant, onormalt trött! Puh! Man är inte människa på nått vis! Lycka till! -
Erka:
Å så bra!
Jag har haft järnbrist som ogravid men klarat mig med tredubbel dos Duroferon. Jag hoppas det håller i sig nu dock. -
Oj, va längesen jag var in här!
Min graviditet blev en lätt och lugn graviditet. Alt flöt på under koll. Var på mycket extra koller och kände mig trygg hela tiden. Fantastiskt!
Hade BF 28/1. Men den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge sägs det. Den 9/2 kom världens finaste och mest älskade lillasyster ut till oss. Det gick mycket fort och vi mådde bra.
Nu njuter vi av livet och även fast det är som i en dröm så är det tydligen en verklighet att hon är här nu!