I vilken ålder har ni lärt era barn tvätta, diska osv och i vilken ålder har ni ställt krav på dem att hjälpa till?

Nej, nej. Jag tror nog att tvättmedlet gör sitt när det kommer till att döda bakterier. ;)

Jag har alltid tvättat i 30C - sparar på miljön bland annat.

För övrigt så är de flesta av sonens och mina kläder märkta med 30C-tvätt. Ett ytterst fåtal är märkta med 40C, knappt något plagg med 60C.

Vid 30C kan man även vara rätt säker på att kläderna inte krymper, vilket man inte kan med kläder som är märkta med 40C och tvättas i 40C.

Mina barn hjälper till att städa sina rum. 10 åringen gör egen frukost. Mer behöver de inte göra.

Min sexåring plockar undan i sitt rum och de saker han spridit i resten av lägenheten. Ställer sin tallrik i disken samt går ut med soporna varannan dag.

För egen del kunde jag tvätta, städa (där jag nådde) och laga t.ex. pannkakor när jag började skolan. Det var jag ensam i min klass om att kunna.

Jag hade egna arbetsuppgifter som att skala potatis till middagen, duka och gå ut med soporna, men det var inget som jag förutsattes göra utan att ha blivit ombedd. Däremot skulle jag själv bädda sängen varje morgon, städa undan och hålla ordning på mina saker när jag lekt, både inne och i trädgården.

Vid 11-12 lagade jag mat och tog hand om tvätten själv någon gång i veckan. 1-2 gånger i veckan städade jag och min syster hela huset. Mina klasskompisar gjorde stora ögon över "allt" jag måste göra. Ingen av mina pojkvänner/killkompisar har någonsin behövt hjälpa till med något hemma, få av mina tjejkompisar. Vissa har varit förbjudna att göra annat än äta i köket.

Född -77, uppväxt i genomsnittlig villaförort. Involverar dottern på 3,5 år i den mån hon önskar och kan hjälpa till. Hon får plocka upp efter lek, men vi föräldrar kan hjälpa till. Vi bakar och lagar mat ihop ibland och hon får bre sina egna smörgåsar till frukosten och lägga upp mat till sig själ vid de andra målen. Att hjälpa till handlar ju i första hand om att bli självständig och att man ska lära sig att hjälpas åt. För dottern är självständigheten viktigast, men att få beröm för att man är snäll smäller nästan lika högt som att kunna själv.

Handdiska har de fått lära sig vid 11-12 år. Tvättmaskinen vid 15-16 år. Diskmaskinen har det varit lite olika med. Matlagning har de snappat upp grunderna i under tonåren, men de har egentligen inte haft något intresse för det innan de flyttat hemifrån.
Vi har inte ställt särskilt stora krav när det gäller hushållsarbetet. Någon disk i bland, tonåringarna har tvättat sina egna kläder när det varit speciella krav kring skötseln av dem. Städat sina egna rum och någon gång dammsugit även i kök eller hall. Typ så ...

Vår son bars i sjal väldigt mycket som liten, och har därför varit med från början vid hushållsarbetet. När han slutade bäras ville han gärna stå bredvid och kolla istället. Således har vi aldrig lärt honom aktivt hur man gör, utan han har lärt sig det automatiskt, utan att vi haft någon tanke på det. Första gången han tvättade en maskin helt på egen hand var han 1,5 år. Tvätten bestod av några plagg, en blöja, två nallar och (tyvärr) fjärrkontrollen till tv:n! (Efter det fick vi och för sig visa honom vad man inte får tvätta, så där lärde vi ju honom något aktivt, antar jag). 

Nu är han 7 och tar del i nästan allt hushållsarbete, utan att vi behöver kräva det; lagar enklare maträtter själv, sorterar tvätt och tvättar den, dammsuger, dukar, bäddar, städar toaletten o.s.v. (givetvis gör han inte allt detta ensam, utan han utför några uppgiften i veckan och sen gör vi föräldrar resten).

Däremot är han urdålig på att plocka undan efter sig, och därför har vi haft en del bråk om hans rum. Vi har försökt på alla möjliga sätt, med regler, konsekvenser och löften om belöningar (väldigt stora sådana, dessutom), men inget har funkat. Det är som att det blir för mycket för honom, och det låser sig på något sätt - kanske handlar det om att han inte är tillräckligt mogen (han är lite sen i utvecklingen på vissa andra sätt också). Så nu har vi gett upp för stunden, och det har blivit så att vi vuxna sköter hans rum medan han sköter vårt. Förhoppningsvis blir det ändring på detta i framtiden, men just nu är vi ändå rätt nöjda som det är.

Du och jag var nog rätt lika. Jag var en sådan som frivilligt hjälpte till mycket med både tvätt och städ tidigt, till skillnad från mina äldre bröder kan tilläggas. Men jag brukade sätta på tvätten efter skolan ibland, dammsuga osv kanske när jag gick i högstadiet. När vi var i sommarstugan fick jag och mina bröder sköta disken, varsin disk var varje dag, och då gick vi nog i låg- och mellanstadiet. Så för mig är det naturligt att barn ska hjälpa till efter förmåga men det verkar inte vara lika naturligt för alla.

Jag är super självständig idag och det har jag vart från det jag var 19 år och flytta 50 mil för att studera på annan ort. Innan dess gjorde jag inget hushållsarbete. På vilket sätt tog jag skada av det?

Här har tösen hjälpt till sen hon va 3 år att plocka fram frukost, duka fram bestick, glas och tallrikar, städa undan efter sig på kvällen innan hon ska sova, hon har fått laga enkel mat som grill korv å makaroner och koka broccoli under uppsikt av oss, lägga smutstvätt i tvätt korg, starta tvättmaskin och diskmaskin även plocka in saker i den.. Hon är 4 år nu och älskar att hjälpa till. jag anser att det är nyttigt att de får lära sig i tid att ta ansvar och att man gör det roligt för dem... behöver inte muta henne till att göra saker men det kanske kommer sen när hon blir äldre ...