Aldrig. Det är oerhört empatilöst att medvetet utsätta en bebis från att tas ifrån sin biomamma direkt efter födseln. Än mer vidrigt om det dessutom finns syskon som tvingas uppleva att deras syskon ges bort. Människohandel av värsta sort.
Det är bra att ni vet. 
Själv vet jag av ERFARENHET. Och barnet lever med sin biofar och har kontakt med sin bio"mor" så så värst konstigt är det inte med det. Inte konstigare än många familjer idag, t ex styvbarn/föräldrar/halvsyskon etc. Men vill man komplicera och problematisera allt så går ju det. Ni får nog vänja er med att familjer kan se mycket olika ut idag och i framtiden. 
Om man ska se det så så har vi ALLA ett rent ensidigt vuxet perspektiv när vi bildar familj! Vi har aldrig någon garanti för något. Men vi kan välja att ha tänkt på allt vi kan komma på och göra det möjligt för barnet att få veta och få del av. Och det är viktigt för oss och där tycker vi att det är bättre med ett känt ursprung än t ex anonym donation. Men jag är väl en hemsk människa förstås för att jag fött ett barn som ska bo med sin pappa...och hua en mamma som inte är dess biologiska mor!! Och vilket enormt trauma att komma direkt från livmodern till en kvinnas famn som inte delar samma dna! Hemskt hemskt.... Jag borde brinna i helvetet för att jag inte tar hand om detta barn utan låter en annan kvinna och pappan göra det. Tack för mig. Tar bort tråden. Ni kan fortsätta diskutera.
Författaren till artikeln i länken vinklar ALLT om surrogatmödrarskap negativt.