Får han stå sitt kast och jag har ryggen fri!?

Det finns andra som har sett och hört vad som pågått jo och barnen berättade saker på dagis när de var mindre och ritade våldsamma teckningar. Det finns flera som sett mina blåmärken och flickvännen efter mig som bekräftat att han gjort exakt likadana saker mot henne som han gjorde mot mig och vi hade aldrig pratat med varandra förut och detta pågick även under deras umgänge hos honom.

Jag förstår att dom inte vill vara hos honom när det försigår våld där.

Mina föräldrar ställer upp och passar barnen vid behov ja, det är väl naturligt med en back upp!?

Min man kommer att vara med mig på sjukhuset, frågor på det??!

Jag vet flera stycken som skulle göra det ja men eftersom det är människor jag känner så hade han ju bara hävdat att det var bullshit för sådana är han, alla andra är alltid idioter och han är ett jäkla offer. Hur som helst så var detta många år sedan och det var inte det som tråden handlade om även om det var dit det bar.

Jag kan ju undra när barnens talan ska väga tyngre än vad han anser, umgänget är ju till för barnen och om dom inte vill, när ska man sluta tvinga??

Så länge inte barnen blivit utsatta för våld så finns det ingenting jag kan göra har jag fått höra.

Du skulle bara veta så mycket jag har googlat runt på detta område, haft kontakt med fr, mailat med advokater och dylikt men så länge barnen inte blivit utsatta för våld så har jag inte mycket att vinna på att dra igång någonting.

Visst, har fått rådet att kontakta soc för en utredning men vet att dom inte skulle hitta något fel eftersom han vet hur man spelar folk och skulle aldrig visa en negativ sida utåt. Sen så vill jag skydda barnen från att bli utpekade på sin nya skola eftersom det även blir kontakter där. Det känns som att jag har tillräckligt med Bup, skolkontakter iom ena barnets behov av särskilt stöd, ett nytt barn på g osv. Jag orkar helt enkelt inte utan har väl egentligen väntat på att barnen ska säga ifrån själva att dom inte vill åka till honom eftersom det ska lyssnas mer på deras önskemål ju äldre de blir.

Mina föräldrar tåler inte honom och vill helst av allt inte se honom igen överhuvudtaget.

Det var det fräckaste! Jag har uppfostrat mina barn utan hans hjälp i snart 8 år, har fått genomgå bup-utredningar, psykologer, sjukvård, skolhälsovård osv så att säga att jag inte kämpar för mina barn är bullshit men en människa orkar inte hur mycket som helst.

Nu sitter jag här höggravid så låt mig för i helvete ha tillåtelse att inte "orka" mer just nu.

Dessutom så kom detta åter upp till ytan för ett halvår sedan för innandess så hade han lovat mig dyrt och heligt att han gick att lita på och att han inte var våldsam längre. Jag hoppades väl så innerligt att jag gick på det. Sen så kommer då flickvännen och berättar hur han sig de senaste åren.

Jag ska messa honom och propsa på att barnen inte vill till honom denna helgen utan ser det som viktigare att få träffa sitt nya syskon. Åter igen så jobbar pappan hela fredagen.

Jag anmälde honom för misshandel i samband med att han jagade mig runt huset med en kniv och skulle döda mig i samband med att jag lagt fram att jag ville göra slut. Han vandaliserade även delar av mina föräldrars hus som vi vid tillfälle hyrde. Barnen var hemma och bevittnade detta. Detta var dock många år sedan och enligt honom har det inte hänt. Sen så lyckades han sticka med bilen hem till sin pappa och han lyckades att lirka sig ur allt sammans med pappans hjälp på något sätt? Han hade dessutom druckit rätt mycket när han satte sig bakom ratten och var bara centimeter från att köra på min mamma. Vi var i kontakt med offerjouren, psykolog... Ingen av dom anmälde något. På något sätt så rann allt bara ut i sanden? Det är ingen annan förutom polisen, offerjouren och psykologen som sagt att det är skadligt för barnen, tror inte att de andra velat bli inblandade. Åter igen så vill jag inte dra igång en utredning som jag vet inte kommer att leda någonstans för ord står mot ord. Sen att jag har vittnen som hört oss bråka och som sett mina blåmärken hör inte hit för enligt honom så är det bara bullshit och dom kan likaväl vara köpta enligt honom. Barnen trivs inte hos honom och när den ena legat sjuk hemma så har inte den andra velat åka själv så dom verkar att känna sig ganska så otrygga. Sen så är det såklart kul för stunden när dom får saker och så men han kör hela tiden med offerstilen, att det är så synd om honom och att det var jag som var idiot. Att jag har varit ärlig när barnen frågat saker om det förflutna rörde till det rejält för honom och han blev fly förbannad och sa att sådant pratar man inte om. Han väljer att ljuga och jag väljer att vara ärlig och sen har väl ungarna lagt ihop ett och ett och fattar nu vad som försigått och försigår. Under åren då han lovade att han ändrat sig och jag trodde honom så var det inget problem alls med helgumgänget men sen det kom fram att han bara ljugit och misshandeln upprepat sig så litar jag inte ett dugg på honom längre och tänker inte tvinga iväg barnen mot deras vilja.

Inte nödvändigtvis. Dom kan skicka ut barnen till bilen bara men om inte min pappa är hemma på fredag, vilket han inte är nu heller eftersom han är utomlands en del så kan inte min mamma köra till mötesplatsen.