MxMeNow skrev 2014-07-14 01:55:14 följande:
Jag har aldrig begripit det resonemanget eller de lagar som säger att en vuxen individ som fråntagits rätten att leva med sitt barn ändå ska få rättigheten att vara en betydelsefull person i barnets liv. Uppenbarligen har man misslyckats grovt som förälder för att bli fråntagen sitt barn, så varför utsätta barnet för en relation som med stor sannolikhet är skadlig?
Har inte barnet rätt att få växa upp utan inflytande av en sån person (knulla fram en unge kan vem som helst, det gör dig inte till en förälder)? Låt barnet få veta vilka de biologiska föräldrarna är och sedan välja om hen vill träffa dem eller inte.
Nej, man ska inte utsätta barn för skadliga relationer. Det är därför barn ibland behöver tas omhand och omplaceras. Men när barnet placeras i familjehem är det viktigt att det under kontrollerade former och tillsammans med människor som förmår skydda det och som bättre kan klara av att se och möta barnets behov övervarar träffar med barnets biologiska föräldrar i de fall där det låter sig göras. Det är en av familjehemmets många uppgifter, och en viktig sådan.
Barn växer som bekant upp. De blir större, de blir tonåringar och de blir till slut vuxna. Och av erfarenhet vet man hur viktigt det egna ursprunget och relationerna/banden till den biologiska familjen är. Barn som inte fått möjlighet att ha kontakt med sina föräldrar har oerhört många funderingar och sorger kring detta. Det sätter djupa spår i barn att först ha levt tillsammans med föräldrar som av någon anledning inte fungerat bra och sedan inte beredas möjlighet att på ett tryggt sätt ändå kunna upprätthålla någon typ av kontaktyta med dessa föräldrar. Så får man inte göra mot barn, inte ens av kärlek eller vad man nu tycker sig ha för ädla skäl i övrigt.