Världens bästa fl efter att den förra gick åt h-vete..kan inte glömma bm och bara gråter....
min förra fl för 5.5 år sen gick ALLT fel på 5.2kg barn fl skada och sjukt mkt smärta och sorg + fl depp efteråt..
Nu har jag för 2v och 3 dagar sen fått mitt andra barn, en flicka på 4.4kg med planerad igångsättning en vecka tidigt efterom första var så stor. ALLT gick PERFEKT det känns i förhållande till 1a fl att det inte ens gjorde ont... sprack ingenting och tog från etablerade värkar endast 4h och 20 min och endast 11min kryst(37 med sonen) HELT OTROLIGT!!!
Jag har haft ett otroligt stöd denna gång från start till "mål" och har det även nu i form av kurator osv.... nu till saken...
Min förlösande bm var grym!! hon brydde sig, tog sig tid att sitta hos min och prata med mig under värkarbetet eftersom jag var så sjukt rädd osv osv helt otrolig och vår kemi i form av skämt och sånt var helt otrolig! Jag bara tjuter och tjuter av massa anledningar såklart typ sorg över att förra blev sån tragedi men mest gråter jag över denna fantastiska människa.... att vi "aldrig" kommer att ses igen trots detta fantastiska möte... känns som hon räddat mitt liv och jag har ingen aning om hur jag skall kunna tacka henne och ännu mindre hur jag skall kunna komma vidare???
har långt till sjukhuset men skall in på onsdag med lilltjejen på hörseltest och skall då lämna present i form av ett kort som jag beställt med min tjejja på och som jag skrivit lite av hur jag känner och hur mkt hon betytt och hur fantatisk jag tycker hon är(hoppas hon inte tror ja e världens stalker ;) ha ha!! sen även en flaska champange är införskaffad och jag hoppas detta kan hjälpa lite att jag får visa en del av min tacksamhet...dock vet ja inte om hon jobbar då och skulle verkligen vilja lämna ver det personligen för att få krama henne en gång till och säga att hon är toppen! Sen har jag även fyllt i positiv feedback via sjukhusets mail ang deras personal och framförallt min bm... fick ett glatt mail tillbaka och det värmde =D
jag spenderar mkt tankar kring detta... någon som vart med om något i stil med detta och hur löste ni "problemet"?
Alla dessa tårar och känslor hur länge efter fl anses som "normalt" att vara sån? är såååå rädd att jag är på g in i en depp även om det denna gång inte handlar om bebisen... men tänker lixom att det är normalt såhär i början med tårar och mkt gråt men hur mkt är ok???
Skönt att få skriva lite även om ni kanske inte förstår(för de gör inte så många i min omgivning) men skönt som sagt att skriva ur sig lite!