Här kommer en till som med skräckblandad förtjusning börjat "köra utan" så att säga!
Sambo sedan 10 år och börjar inse att det är dags!!
Vi närmar oss 30 med stormsteg och lever ett stabilt liv tillsammans, finns ingen på jorden jag hellre vill ha barn tillsammans med än honom så det är egentligen ingenting att tveka på!
MEN lite ångestfyllt ändå på något vis! En stor sak i livet!!
Vad tror ni?
Sambon och jag har som sagt börjat köra utan (började förra veckan), efter det har jag haft två små blödningar. Det blir ingenting mer utav det, blöder lite efter sex och eventuellt färgad flytning efteråt. (Ursäkta detaljer!!)
Vad kan detta bero på? Har inte ont eller nått!
Efter det att vi börjat tänka tanken har en längtan dragit igång och jag kommer nog bli lite besviken när mensen kommer typ nästa vecka!
Kunde inte hålla mig längre idag utan tog ett test, trots att det tydligt stod att jag skulle ta morgonurin om testet gjordes före mens kunde jag inte låta bli.
Testet var negativt och jag känner mig lite besviken...
Kan man vara gravid trots det?
Hade inga förväntningar på att det ska gå så fort men som sagt, nu är jag lite besviken...
Hej!
Får man vara med här? Jag och min sambo är 29 år och har nyligen slutat att skydda oss. Juli får nog räknas som vårt första försök, även om vi hade oskyddat någon gång innan dess. Blev, till min stora förvåning, väldigt besviken igår då jag fick min mens. Det låter kanske konstigt, men jag har aldrig haft någon särskilt stor längtan efter barn. Inte så att jag känt att jag aldrig vill ha barn, men jag har inte direkt gått runt och längtat. Inte förrän nu, bör kanske tilläggas!
Har under de senaste veckorna gått runt och varit skengravid som en gammal märr: kissnödig, stick i livmodern, ömma bröst, illamående, spottings ett par dagar innan mens, m.m., m.m. Varje liten signal i min kropp har uppmärksammats, googlats och analyserats. Förhoppningar blandades med skräck över att kanske vara gravid. Ju mer jag tänkte och kände, desto mer säker blev jag på att jag faktiskt var gravid och desto mer växte paniken. Lagom till att jag vant mig vid tanken på, och faktiskt börjat längta till, att vara betydligt större till våren, kom mensen som ett brev på posten. Jag hade väl aldrig någonsin kunnat tro att det skulle vara så tungt! Och vi är på första försöket!!! Jag undrar var det här kommer att sluta...
Det skulle kännas väldigt bra att få hänga här med er likasinnade, som kanske förstår lite vad man går igenom. För tillfället känner jag mig rätt knäpp, och förstår knappt mig själv :) Ska bli roligt att följa er alla!
Grattis förresten till er som redan har plussat!
Fattar inget!!
Trodde jag fick min mens i morse, lite "spår" på pappret när jag var på toaletten, blev lite besviken och tänkte inte mycket mer på det, gilla läget, på med skydd.
Men sen har det inte kommit så mycket mera under dagen!
Lite brunaktigt men inte mens som den brukar vara.
Vad är nu detta?!
Vi har inte berättat för någon om våra planer!
Det är exklusivt bara för oss!
Men ser redan fram emot att berätta för min svärmor! Hon kommer blir helt överlycklig!!!!
Min mamma med såklart (och pappa) men inte så som min svärmor, hon har väntat många år!!
Fippla, kan det va en nidblödning?
Tack!!!
Hoppas vi med!
Annars innebär det att jag bara är svullen av semester!
Usch jag vågar inte ta det där testet!!! Vill inte ha ett minus!!
Fått reda på att sambons kusin ska ha i januari....
Tog ett nytt test nu för en stund sedan.
Visade absolut ingenting!!
Riktigt besviken faktiskt... Både sambon och jag.
Häpp ingen mens!
Bara den där lilla knepiga blödning/flytning för cirka 1-2 veckor sedan. Sen inget.
Borde fått mensen förra veckan eller denna.
Har inte hundra koll på ägglossning, BIM osv osv.
Vi hade väl egentligen beslutat att inte planera för mycket utan "köra" på och hoppas på det bästa.
Men samtidigt blev både sambon och jag besvikna igår när testet inte visade någonting!
Vi räknar inte med något intalar vi oss själva! Det går väl sådär...
Vi har bara använt kondom så vi slutade med det i juli.
Har en ganska regelbunden mens. Eventuellt att den hoppat någon gång, kan inte minnas riktigt när eller hur.
Men som sambon och jag minns det hade jag mens runt 13 juni.
Ja det är konstigt!
Men jag har inga andra "symtom", ömma bröst eller så.
Lite mensvärks liknande ibland.
Vet inte hur mycket hjärnan själv skapar riktigt...
Eftersom inga test visar någonting och jag inte har andra symtom så kan det kanske vara något annat som är vajsing?
Nu får vi se då!
Fick ingen riktig mens sist den skulle kommit, nu verkar kroppen göra ett nytt försök.
Mensvärk, lite ömma bröst, ont i skallen, svullen osv!
Bara hoppas på att det blir mens denna gången, annars är något galet och jag måste börja oroa mig på riktigt! =)
Eller är det utebliven mens och ett plus man ska hoppas på nu!
Fast jag vill verkligen inte hoppas någonting, kroppen spelade mig ett riktigt spratt sist. Sambon är väldigt förväntansfull och han hoppas nog att jag redan är på "tjocken" så att säga!
Lingonveckan har startat... Känns sådär skoj! 
Well well! Då fungerar kroppen i alla fall!
Är det värt att testa ägglossningstest eller blir det bara stressat?
Vet inte hur jag ska ställa mig till det hela med tester och metoder...
Väntar just nu på ett mensen ska ta slut helt och vi kan "köra på" igen!
När man pratar om SMEP metoden, menar man dag 8 efter att mensen börjat eller slutat? Sånt här gör mig förvirrad! =P
Då börjar vi på försök nr 2 eller 3. (Svårt att säga eftersom mensen uteblev sist!)
Men nu har den varit här och nu "kör" vi igen! =D
Håll alla tummarna!