Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU
Jag är 28 år och vi har precis börjat försöka bli gravida. Tyvärr har inte min mens kommit igång än, slutade med p-piller i mitten av maj (är inte gravid).
Inlägg från: Lillajag86
|
-
-
Får man fråga om varför du var hos gyn? Var det för att kroppen kändes i obalans som du skrivit tidigare? Jag slutade med p-piller i maj och har inte fått igång min mens. Funderar på om jag ska kontakta gyn. men vet inte hur länge jag ska vänta. Börjar bli lite orolig eftersom jag hade oregelbunden mens innan jag började med p-piller också.Lavelii skrev 2014-07-10 09:30:45 följande:
Hallo gruppen!
Jag var ju till gyn i tisdags... som jag skrev innan så känns det ju inte som att jag har någon ÄL denna månad. Känns fortfarande inte så... Men enligt gyn så sa hon först att det såg ut som att jag nyligen hade haft det...sedan ändrade hon sig när hon tittade vidare och sa att det ser ut som att ÄL är på g i dagarna (alltså nu denna vecka någon gång då). Hon gjorde ett UL. Allt såg bra ut enligt henne.
När jag nämnde att ÄL stickorna inte gett utslag och att jag ändå (då) är inne på dag 18 så känns de ju som att ÄL hoppats över denna månad. Hennes reaktion var då: "Släpp det där nu! ÄL tester stressar enbart upp oss kvinnor mer och när vi blir stressade så reagerar kroppen. Oavsett hur mkt vi säger att "det är ok...ska inte tänka på det" så gör vi ju det. Och ska man då stirra sig blint på ÄL test så kan du nog vara så säker på att kroppen kommer reagera". Hon menade ju att det är bättre att försöka ha som tumregel att ha sex när man vill, varje dag, varannan dag etc och ha i åtanke att ca 1,5 vecka efter mens så infaller dagarna då man är som mest fertil och då kan man ju i barnsyfte vara mer aktiv så klart... Detta förutsätter ju så klart att man har en viss regelbundenhet i cykeln, får jag ju anta... För den tumregeln om 1,5 vecka skulle ju inte stämma för mig denna månad, som fick min förra mens på dag 21 ist för mellan 28-31 som jag brukar ha... Men det menade hon är normalt och händer alla att mensen kan förskjutas eller komma för tidigt. Kroppen balanserar i regel ut detta under cyklerna.
Men så ja, nu har man försökt mysa till det extra...men tror inte att det tagit sig denna månad. Och på onsdag flyger vi iväg på semester i 3 veckor, så då tänkte jag försöka släppa lite och inte tänka så mkt på det. Tror att mensen är beräknad till nästa helg.
Vi ska ju på en reunionsemester med syskon och familjer från olika delar av världen, så även om semester låter som en perfekt tid att mysa extra mkt så har jag känslan av att det kommer vara så mkt annat under denna resa att det inte kommer bli extra mys iaf. Vissa av oss delar hus, barn som springer runt (härligt, men inte i bebisverkstadssyfte! haha) osv... Så om inte annat så får dessa tre veckors sol, bad och roligheter bli en tid för kroppen att ställa om sig lite mer efter p piller stoppet, med mer vila och avkoppling.
Sedan talade jag ju förresten med gyn om det här med rädslan för graviditet och ens ålder... och hon tittade en extra gång i journalen och sen på mig: "Men du är ju bara 30! Det är ingen ålder. Det är den perfekta åldern att få barn!"
Gick glatt därifrån haha
-
Jag är 28 så inte så stor skillnad mellan oss =) Jag börjar ocksåbli orolig att något ska vara fel på mig :( Jag slutade med mina p-piller i början av maj och min mens har inte kommit igång än... Vet att det kan ta tid innan mensen kommer igång men det som gör att jag oroar mig är att jag hade väldigt oregelbunden mens innan jag började med p-piller. Du får gärna skriva sen vad de sa när du var på drop-in.joss82 skrev 2014-07-14 08:24:25 följande:
Hej, får jag också hoppa in här? Det är så många 20-åringar i de andra trådarna, känner mig en smula gammal...
Jag är 31 och jag och min sambo, 29, är inne på femte försöket för första barnet nu (som vi nog kommer missa eftersom vi är på olika orter runt ÄL). I början kändes detta bara nytt och spännande, men jag börjar redan oroa mig. Har ganska oregelbunden och lång menscykel (de senaste månaderna 32-38 dagar) och är rädd att något ska vara fel. Vet ju att det kan ta tid, men det är svårt ändå! Funderar på att gå på en dropin-tid hos barnmorska idag bara för att höra mig för lite...
-
Stort grattis till dig =)BowserSchnauzer skrev 2014-07-25 13:11:09 följande:
... Testade imorse och det var positivt! Är ju väldigt tidigt men så himla härligt! Hoppas att detta lilla knytte vill stanna kvar och komma till oss i april :)!
-
Jag slutade också med mina p-piller i maj. Problemet för mig är att min mens inte kommit tillbaka alls. Mensen var även väldigt oregelbunden innan jag började med p-piller. Så ska kontakta gyn när de öppnar efter semesterstängningen.Rebecka84a skrev 2014-07-27 11:32:39 följande:
Hej allesammans! Här kommer en till!
Jag har läst alla möjliga trådar på familjeliv, upp och ned, om längtan till plusset.
Är 30, sambon 32, och vi slutade med p-piller i maj 2014. Trodde verkligen att det skulle gå med en gång! Icke sa Nicke! Nu är vi uppe i försök nummer 4:a. Använder inga stickor då det enbart skulle stressa mig ytterligare, har lovat mig själv, inga stickor de första 6 månaderna
Vi får väl se hur det går med det löftet?
Är skendräktig så gott som hela tiden, visst är man rolig?
Är så trött på alla som "det gick på första" bla bla bla ... och alla dessa magar
Så, nu var det sagt!
Kram på er!
Jag känner som dig också, att jag är trött på alla som fixade det på första eller andra försöket. Klart roligt för dem, men det börjar bli lite jobbigt att höra hela tiden.Speciellt de som skryter om att det gick så fort och framställer det som att de har "extra starka" spermier, ägg o.s.v.
-
Ja, samma här. Trodde inte att det skulle vara sådant krångel. Och nu börjar det bli riktigt jobbigt med folk som frågar om när man ska skaffa barn. Och av någon anledning (vet inte om det är att jag närmar mig 30 eller vad) så har alla möjliga folk börjat fråga....Rebecka84a skrev 2014-07-27 12:37:07 följande:Känner mig lätt lurad *bitter* - är uppvuxen med att "glöm för guds skull inte preventivmedel då blir det barn direkt!" - OM det ändå vore så! He he ... Varför klarar "alla" detta på första försöket? Känner mig lite sviken av min kropp, hade ingen aning att det skulle vara svårare än att beställa böcker på adlibris typ. Ja ja ... Är "bara" inne på 4:e försöket, beräknad mens på onsdag.
Jisses så bitter jag låter!!!
LillaJag86: låter bra o kontakta gyn., alltid skönt o höra att "att allt är som det ska!"
Kram!
Min sambos mamma skrev idag på sin fb att hon känner sig nyfiken, direkt var det någon som tolkade det som att jag var gravid???!!! JObbigt =(
Kram till dig också -
Hej!Sserena86 skrev 2014-08-03 08:25:29 följande:
Hej igen! Har haft semester så har inte varit inne här på ett tag. Hur går det för alla?
Jag hade äl i tisdags enligt äl-testerna så jag har BIM 11/8.. Seg väntan nu..
Har precis fått veta att min bror kommer att få en bebis till i februari. Så nu är både min brors fru, min mans svägerska och min bästa kompis gravida. Jag vill också! Jag försöker tänka att den dagen vi plussar så kommer det att vara kul att vårt barn har så många jämnåriga barn runt sig, men det är svårt att inte känna sig iallafall lite avundsjuk på dem som redan plussat..
Förstår hur du känner, jag känner likadant. Kan inte låta bli att avundas alla som lyckas bli gravid på bara några försök.
För egen del går det inte bra. Ska ringa gyn imorgon för att få en tid att kolla upp min oregelbundna mens. -
Grattis =)Rossarna skrev 2014-08-01 06:27:07 följande:
Hej tjejer! Jag är gravid!! Helt galet! Mensen kom aldrig efter jag slutat äta mini piller och när den va en vecka sen tog jag ett test. Det var negativt.. Så jag bara väntade och väntade en vecka till och trodde hela min kropp blivit knäpp. Men inga symtom eller likande alls. Så tillslut tog jag ett cb med vecko indikator här i USA och där stod det Pregnant 2-3!! Jag blev så ställd. Och livrädd. Och sen glad och nervös. Nu några dagar senare börjar det smälta in... Men vi får se hur det går. Är i vecka sju bara en så länge... Ville bara att bästa gruppen skulle få lite kul nyheter! Kram
-
Har inte fått tillbaka min mens sen jag slutade med p-piller för flera månader sen. Innan jag började med p-piller kunde det gå över 2 månader innan jag fick min mens, någon gång gick det bara 3 veckor. Så har ganska extremt oregelbunden. Men är du orolig kan du ju ringa gyn och fråga.joss82 skrev 2014-08-03 18:24:05 följande:Hur oregelbunden mens har du? Funderar på om jag borde gå till Gyn också. Senaste halvåret har den varierat mellan 32 och 40 dagar. Inte extremt kanske, men ändå?
Är skapligt arg och ledsen just nu. Ringde gyn idag för att få hjälp med min oregelbundna mens. Men på sjukhuset hade de tydligen inga läkare för det. Fick numret till två privata mottagningar. Den första svarade ingen på. På den andra fick jag till svar att de har bara en läkare där som jobbar deltid. Han ska dessutom bara jobba några år till så han tar antagligen inte emot några nya patienter. Men de skulle höra med honom. Känns inte så lovande.
Vet inte vad jag ska göra nu. Ska det vara så sjukt att bara för man tydligen bor i en skitstad så får man ingen hjälp`? -
Var hos gynekologen idag. Och det var som jag misstänkte "jag är en pco tjej" (gynekologens uttryck).
Det värsta av allt var att han inte ville hjälpa mig eftersom jag min familj har en ärftlig sjukdom som är ganska ovanlig i sverige. Jag har symptom på sjukdomen men vet inte om jag har den. Och han vill inte hjälpa mig förrän han vet om jag har sjukdomen eller inte. Jag har inte så allvarliga symptom och därför vet jag inte om jag har den eller inte. Men grejen är att får man sjukdomen kan man få väldigt allvarliga symptom. Jag har alltid tänkt att om jag skulle bli gravid så kan jag göra moderkaksprov eller fostervattensprov för att se om barnet har sjukdomen eller inte. Men det gick gynekologen absolut inte med på (han uttryckte sig inte så men det var ungefär så det lät). Eventuellt kan det bli IVF med pgd (vet ni inte vad det är så fråga :p). Men här jag bor så får man bara två försök med ivf och jag och min sambo kommer inte ha råd att bekosta några besök själva (vi tjänar inte speciellt mycket någon av oss). Så just nu är jag jättedeppig och ledsen. Jag och min sambo har alltid pratat om att skaffa 3-4 barn. Nu kanske det inte ens blir 1 :(
Ska också säga att gynekologen var bra i övrigt och hade ett väldigt bra och psoitivt bemötande. Men just det där att inte vilja hjälpa för att jag har sjukdom i familjen stör mig. Kan man neka någon "vård" p.g.a. det.
Ber om ursäkt för långt inlägg men var tvungen att skriva av mig. -
Ja, idag har det varit tufft. Har fällt många tårar idag. Men ska försöka komma igen. Försöker tänka positivt, att om det nu blir ivf kommer vi att lyckas. Men det är inte så lätt att tänka så. Tycker det är så orättvist att en del verkar kunna använda abort som preventivmedel (vet tjejer som gjort massor av aborter) och att en del föder massor av barn och sen nästan struntar i att ta hand om dem. Sen kan andra som verkligen längtar efter barn bli tvungna att betala ofantliga summor för att ens försöka bli gravida. Förstår inte varför ivf ska vara så dyrt.Diamant skrev 2014-08-14 20:00:05 följande:
Ååh beklagar Lillajag86! :(
Vilket tufft besked, förstår eftersom det är så nära inpå också att ni kanske inte hunnit prata igenom alla alternativ iheller.. Jag är inte så insatt i det men har vänner som åkt till Danmark (samkönade par visserligen, men det är kanske inte enbart för dem?) för att de har bättre regler och kanske billigare också för IVF?
Stor kram till dig!
-
Tack, känns skönt att kunna skriva av sig någonstans =) Sambon är betydligt mer positiv än mig. Han börja t.o.m. prata om att om vi inte blir gravida så får det vara så, då får vi klara det. Jag kan inte tänka så.Diamant skrev 2014-08-14 21:56:37 följande:Nä jag vet, så jäkla orättvist!! :(
Det är bra att du tänker positivt, fortsätt kämpa! Vi finns här som stöd när du behöver skriva av dig. -
Just nu är det tungt. Tycker att man läser så himla mycket överallt om folk som gjort sex, sju och fler försök via ivf utan att ens bli gravida. Så tankarna just nu är ganska negativa.Fjällsippa skrev 2014-08-15 06:29:57 följande:Vad tråkigt Lillajag86. Men vad händer nu? Jag förstår att det är tidigt och ni kanske inte har landat i det än, men två IVF-försök är ju ändå två försök! Har han den gynekologen "sista ordet" eller finns det någon annanstans ni kan vända er? Privat?
Just nu så väntar jag på att min bror ska ringa sjukhuset för att få papper hemskickade på att han har den sjukdomen vi har i familjen och lite uppgifter kring sjukdomen. Sedan ska de tas ett blodprov på mig så kan man jämföra med min brors för att se om jag har sjukdomen. Tydligen är det så också att om de här papperna (anlagsbärartest kallas det) inte finns så måste man börja "från noll" i utredningen av mig. Och då tar det ett halvår innan man ens utrett om jag har sjukdomen. Har som sagt ytterst få symptom på sjukdomen själv och lever ett helt normalt liv. Men skulle jag få ett barn med sjukdomen kan den få många och komplicerade symptom.
Det är en privat gynekolog vi vänt oss till (kopplad till landstinget). När jag kontaktade sjukhuset här för min oregelbundna mens så hade de inte ens någon läkare som kunde hjälpa mig utan hänvisade mig privat.
Har tyvärr inte råd att gå till någon privat som inte är kopplad till landstinget. Varken jag eller min sambo tjänar speciellt bra så då kommer vi få ta lån.