Känner verkligen igen mig i din historia Fjällsippa, man kan helt enkelt inte släppa det. Visst man tänker inte jämt på det... Men visst finns det där i bakhuvudet.. När man tar ett glas vin och snabbt tänker "tänk om det här är det sista på länge" eller när man går på toa och tänker "ska jag kanske ta ett test" eller när man går förbi någon fin barnbutik, eller när magen knorrar lite - så tänker man oj vad kan det här vara? Ja och så håller man på. Även om man bestämt med mannen att "ta det som det kommer" . Eller hur. Det är en stor sak och kanske behöver vi den här processen för att förbereda oss... Själv tog jag mitt första grav test igår och det var negativt. Nu är ju BIM på lördag så jag hade ju inga stora förväntningar... Men endå. Har inga symptom heller.. Bara att hålla tummarna.