Nyförlösta = diviga narcissister

Ja, jag håller med dig ts. Samhället borde helt enkelt stänga ned förlossningsavdelningarna och alla mvc. Varför kan dessa drama queens istället inte hålla tyst och föda sina ungar ensamma i badrummet när mannen är på jobbet, så hinner de städa upp skiten efter sig också och efter det ha maten klar. Tror du håller med ts, eller? 

Håller med. Det konstiga är väl att så många nyförlösta måste säga ifrån oför att få lite lugn och ro. Varför andra kommer och kräver och påstår att de har rätt att komma när de vill. På sina villkor. Att barnet är nåt som de har rätt att träffa närhelst de vill.

Eller så tar man mer än gärna emot besök från sina egna föräldrar, men svärföräldrarna ska hålla sig borta. Sin egna mamma får gärna hålla barnet och komma med tips, men om svärmor vill samma sak är hon hemsk och den nyblivna mamman blir hysterisk. Verkar inte vara ett ovanligt fenomen här på FL. Vill mannen att hans familj ska få vara lika involverade som mammans är han ett ego och en skit.

Fast det är väl inte så himla konstigt, att en nyförlöst och "rå" - både i kropp och själ - kvinna litar mera på sin egen mor, än på sin svärmor..? Farmor hinner nog skapa sin egen roll till barnbarnet sedan, när det blir lite större. Det brukar vara så praktiskt att ha barnvakt, så DET behöver hon inte oroa sig för! SÅVIDA hon inte fuckar upp relationen med svärdottern genom att vara för påträngande då i början.

För att man inte orkar det just då..? Man kan vara utmattad länge efter en långdragen förlossning, och speciellt om man tappar mycket blod. En del kvinnor blir också ledsna och gråter ("baby blues"). Då ska de inte tvingas vara uppe och städa och göra fint, baka kaka och koka kaffe, så att inte svärmor o svägerskorna ska ha något att anmärka på...

Wow...rätt forum att kalla nyblivna oroliga mammor, som just gått igenom en förlossning/snitt för sköra..

du borde kanske läsa på lite vad en förlossning/snitt innebär, och även det ger åkommor efteråt. Hormonsvall av dess like, samt så är du trasig på insidan, och ska samtidigt sköta ditt barn. Så lite lugn och ro är nog inte för mycket begärt.

Och ja barn är infektionskänsliga. Och spädbarn ska man inte utsätta för masvi med nya bakterier direkt. Ett spädbarn klarar inte av en förkylning eller ännu värre magbakterie 8spysjuka) på samma vis som ett större barn. Och dom smittorna sprids enkelt, även av dom som är friska (man kan vara smittobärare). Så det finns en fin anledning att inte släppa allt för många in i hemmet första veckorna.

De som är gnälliga och kinkiga när de fött barn är antagligen sådana annars också? Finns ju många som i princip ALDRIG är nöjda utan klagar om det mesta.

Vad märkligt och okänsligt ts och en del fler resonerar. De av er som fött barn kanske hade ganska smidiga förlossningar och återhämtningar?

Vi har en liten som är under året. Har nästan hela tiden varit känslig för mycket folk, nytt folk och att bli hållen av andra. Självklart träffar vi ändå familj och släkt, men för vår lillas skull begränsar vi och säger ifrån när vi behöver.

Sen efter förlossningen.... Vi träffade närmaste, men i efterhand hade jag nog önskat att vi begränsat det mera, för vår lilla familjs skull. Det är ändå otroligt viktigt att den nya familjekonstellationen får det utrymme den behöver för att lära känna varann, växa och må bra.

Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.

2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.

Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.

Fast jag tror nog att det räcker med att barnet är runt andra människor! Har aldrig förstått mentaliteten "borde vänja sig", vi har varit runt mycket folk från början men inte slussat runt vår son bland människor han inte känner igen och inte är han rädd för det. Han flörtar med alla och är glad trots att vi aldrig tvingat på honom fysisk närhet med främlingar! Är såklart inte alls bra att isolera sig själv och barnet mer än kanske de första veckorna, det förespråkar jag inte alls, men reagerade på åsikten om att bara för att man inte låter alla hålla barnet så hönsar man, det håller jag inte med om.

Att begränsa betyder inte att isolera. Tror inte att ni tycker det är okej om era barn storgråter när de är hos andra? Klart vår lilla får bli hållen av andra, och klart vi träffar folk. Men vi BEGRÄNSAR det. Inte isolerar oss. Hittills denna vecka tex har vår lilla träffat släkt och vänner 3 av 6 dagar. Men vi låter inte alla hålla, och inte heller att flera olika håller vid samma tillfälle. Och vi går undan om det blir för stökigt. Åker hem tidigare då det behövs. Åker inte alls om vi upplevt att det varit för mycket runt om och barnet reagerar negativt. Vi bryr oss mer om vårt barns behov än om vad andra släktingar vill och tycker.

I början försökte vi "träna" bort det, men det gick inte utan blev bara värre egentligen. Jag tror att man kan rubba barns trygghet om man ska "vänja dem" vid att va bland folk, liv och rörelse mer än de klarar av i en viss ålder och med sin personlighet.

Sen vill jag ställa en motfråga till dig ts. Det har inte slagit dig att barn är olika?

Alla barn eller människor över huvudtaget går inte att stöpa i samma form.

Jovisst, jag kanske har haft ett någorlunda enkelt liv utan att bli överkörd av varken mentala eller fysiska ångvältar med någon sorts regelbundenhet, men nu handlade det inte om mig. Även förlossningsupplevelsen kommer i många olika varianter och jag tycker bara det är underligt att låtsas som om den för det mesta skulle vara någon sorts spaupplevelse.

Men som sagt, folk är olika och jag har aldrig blivit utsatt för några horder av narcissistdivor.

Dessutom borde det väl vara rätt så lätt fö dig att undvika att umgås med dina vänner några veckor efter förlossningen om de nu blir så jobbiga?

Håller med dig! Riktigt bra skrivet!

Har TS eller en del andra hört talas om den den hormonella förändring som kallas baby blues några dagar efter förlossningen? Som drabbar 8 av 10 kvinnor, eller skall jag skriva "divor"

www.babycentre.co.uk/a541888/the-baby-blues