Nyförlösta = diviga narcissister

Att under den första tiden, som nybliven mamma, då hormonerna flödar, man ska landa i en ny roll, troligen gått igenom en tuff resa (oavsett om det är KS eller VF) ja, då får man (och även ska) behandlas som en gudinna, tids nog kommer man landa i ett kaos med vaknätter, läckande bröst, avslag, blöjor och annat.

Fram till 80-talet fick kvinnorna ligga kvar på BB en vecka för att hämta igen sig och ta det lugnt och landa i sin nya roll.

Om man som man inte kan hantera detta, så är det sorglig. Men tack och lov så verkar de män jag känner och männen till de kvinnor jag känner, anse att det är självklart att mamman ska få prioritera sig själv och det nyblivna barnet den första tiden
Pratade i helgen med ett nyförlöst par, det äldre syskonet var hos sina morföräldrar och skulle vara så en vecka (men fick självklart hälsa på)

Kom i en diskussion med en väninna om detta med PMS, som hon ansåg vara en myt, eftersom hon själv aldrig upplevt det (jag hade väldiga problem med PMS då), hon hävdade att hormoner inte påverkar en så mycket, så kom hennes dotter i puberteten, hormonstinn till max och även om man inte har PMS på det sättet som tonåring, så kunde hon följa sin dotters menscykel genom att läsa av henne på morgonen, efter det har hon backat och insett att vissa kvinnor påverkas kraftigt av hormononerna

Du kanske inte har tänkt på att även barnen kanske trivs med att få vara sin egen lilla familj i styvfamliljen.
Jag brukar ofta citera trådar här när jag småpratar med sambons barn och de hade inte velat ha det annorlunda. Inse att det inte finns en lösning som passar in i alla familjer.
Du måste komma ihåg att barn är också individer, de kanske inte ens vill att den vuxna tar sig an dom, utan vill ha ett mer distanserat förhållande

Så länge barnen och den nya hittar en relation som båda är bekväma i, så spelar det ingen roll om de är en, två, tre eller fyra familjer som lever under samma tak.

Sedan är barn ofta en "orättvisletare" (ha mitt eget barn var inte sämre, han tyckte det var sååååå orättvist att de äldre syskonen gjorde saker med sin mamma, sina morföräldrar), varav mor talade om att sådant är livet, det är orättvist ibland, ibland kan man fixa det och ibland inte.
Mina svärföräldrar tog sambons barn hans första helg efter vårt barn föddes, det hra inte skadat deras relation alls, den syskonrelationen de har med varandra är så innerlig så att ett mammahjärta släpper en tår

Du kanske inte ens kan tänka tanken på att barnen inte heller vill ha påtvingad intimitet.
Ditt resonemang är väldigt respektlöst inför barnen anser jag. Jag är ganska säker på att sambons barn hade känt sig väldigt obekväma om jag hade försökt att vara på samma intima nivå som de är och har varit mot sina föräldrar

Vaddå skylla på barnen, sambons barn är numera vuxna och jag har en väldigt bra och fin relation till dom, de brukar, när jag citerar visa trådar här, bara garva och tacka mig för att jag inte är som t.ex du.
Troligen hade du fått en rejäl verbal käftsmäll av dom om du hade försökt att agera mamma åt dom.

Jag har fått den bra relationen genom att respektera dom, och de har respekterat mig, utifrån detta har vi hittat en relation som passar dom och mig (men inte en del på FL har jag förstått, men det är ointressant, eftersom det är vår relation som är intressant)
Jag har några vänner till i ungefär samma situation som jag, ett par har även haft egna barn in i relationen och de har samma erfarenhet som jag har, även en som gick in till 100% och fick den verbala käftsmällen av barnet som inte alls var intresserad av en kramig extramamma, utan tyckte att hon kunde hålla kramarna till pappan istället

när du och jag föddes så fick våra mödrar ligga kvar på BB i en vecka, besök endast av barnafadern.

Numera så ska den nyförlösta hem snabbare än snabbast och vara redo att möta hela släkten, annars är man skör och curlad.