Nyförlösta = diviga narcissister

TS har nog missuppfattat vad ironi ar. Det ar inte starkt att inte sta upp for sig sjalv och stalla krav. Det ar starkt att lagga fokus dar det behovs just da (vart skulle fokus vara efter forlossning om inte pa bebis och de nyblivna foraldrarna?) Sa nej det finns ingen ironi i att saga att man ar stark och krava hansyn fran omgivningen nar man kanner att det behovs. Case closed.

De första veckorna är även extra viktiga för att få chans att knyta an. Så att man begränsar och kanske även isolerar sig första veckorna, tills man återhämtat sig nogorlunda och känner att man "landat", tycker jag är helt rätt. En snabbvisit av närmaste räcker väl i början.

Vad menar du med att man mamman bör vara någorlunda återhämtad efter 2-3 veckor? Givetvis vore det önskvärt. Jag hade gärna sett att alla återhämtade sig direkt. Och ingen hade varit gladare än jag om jag hade återhämtat mig på bara ett par, tre veckor! Jag hade älskat att vara relativt pigg, glad, åtminstone nästan utan smärtor och haft ork att bjuda in vänner och släktingar. Men så blev det inte. Det finns inga bör här. Det går som det går och man får försöka att göra det bästa av situationen.

Jag tror att en anledning till att en del, t.ex. TS, inte förstår vissa mammors reaktioner efter förlossningen är att man inte berättar allt. Det är för intimt - en del känner sig t.o.m. misslyckade och skäms. Fittupproret visade väl tydligt att så är fallet? Det borde räcka att bara säga att man mår för dåligt för att ta emot besök (t.ex.). Omgivningen bör acceptera det utan att avkräva förklaringar som föräldrarna kanske inte alls vill dela med sig av.

Och sen finns det säkert någon enstaka drama queen som gillar uppmärksamheten. Men någon sådan har jag aldrig stött på, varken i själva livet eller på FL, så de är nog väldigt ovanliga. Jag är rätt säker på att motsatsen - de som tiger och lider - är betydligt fler!

Annars håller jag med dig: flera månader är förmodligen inte bra att isolera sig. I synnerhet inte för föräldrarna. Men mår mamman så dåligt så länge har hon förhoppningsvis sökt vård!

Nja. Kan ju vara så att svärmor skulle envisas med att hålla barnet, kanske till och med pussa det. Och det gjorde väl inte du eller de andra gästerna på caféet..? Mormor och farmor kan vara gränslösa, för att de tror att det nära släktskapet ger dem rätt till barnet.

Det märkliga är att med åren så blir mammorna skörare och förlossningarna verkar upplevas som trauman i allt större utsträckning.

Min personliga uppfattning är att dagens unga mammor har blivit så curlade att de tror att det är onormalt att föda barn, känna smärta och att ha avslag efter en förlossning. De tror att de har varit med om trauman, när de i själva verket har fött barn, en av de äldsta förmågor som vi kvinnor har. Visst kan det vara omvälvande och chockerande att föda barn. Men i normalfallet är det inget trauma.