1234568 skrev 2014-06-28 12:51:23 följande:
Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.
2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.
Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.
Vad menar du med att man mamman
bör vara någorlunda återhämtad efter 2-3 veckor? Givetvis vore det önskvärt. Jag hade gärna sett att alla återhämtade sig direkt. Och ingen hade varit gladare än jag om jag hade återhämtat mig på bara ett par, tre veckor! Jag hade älskat att vara relativt pigg, glad, åtminstone nästan utan smärtor och haft ork att bjuda in vänner och släktingar. Men så blev det inte.
Det finns inga
bör här. Det går som det går och man får försöka att göra det bästa av situationen.
Jag tror att en anledning till att en del, t.ex. TS, inte förstår vissa mammors reaktioner efter förlossningen är att man inte berättar allt. Det är för intimt - en del känner sig t.o.m. misslyckade och skäms. Fittupproret visade väl tydligt att så är fallet? Det borde räcka att bara säga att man mår för dåligt för att ta emot besök (t.ex.). Omgivningen bör acceptera det utan att avkräva förklaringar som föräldrarna kanske inte alls vill dela med sig av.
Och sen finns det säkert någon enstaka drama queen som gillar uppmärksamheten. Men någon sådan har jag aldrig stött på, varken i själva livet eller på FL, så de är nog väldigt ovanliga. Jag är rätt säker på att motsatsen - de som tiger och lider - är betydligt fler!
Annars håller jag med dig: flera månader är förmodligen inte bra att isolera sig. I synnerhet inte för föräldrarna. Men mår mamman så dåligt så länge har hon förhoppningsvis sökt vård!
