Inlägg från: Batmamba |Visa alla inlägg
  • Batmamba

    Nyförlösta = diviga narcissister

    Man mår olika efter förlossning. Det låter som att du, ts, har mått ganska bra efter dina. Kul för dig. Desto tråkigare att se att du saknar förståelse för andra, mindre lyckligt lottade.

    Själv har jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde efter min första förlossning. Som tur är hade jag folk omkring mig som visade förståelse...

    Bvc kollar mödrars psykiska hälsa pga att det är så pass vanligt med depressioner, eller ännu värre. Men det kanske du inte visste?

  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 19:12:23 följande:

    Det du beskriver är en högst okomplicerad förlossning, grattis!

    Jo, jag har både fött vaginalt och snittats.

    Varför tror så många att jag inte fött barn eller att jag är man baserat på det jag skriver. Är det så svårt att förstå att det finns kvinnor som fött barn och kommit ur det utan att utnyttja situationen fullständigt? Utan att bli traumatiserade/invalider?


    Det kan nog vara så att det är svårt att tro att en kvinna som själv fött barn är så okunnig om de trots allt ganska vanliga problem som kan förekomma efter förlossningar.
  • Batmamba
    Tramptass skrev 2014-06-26 19:20:42 följande:

    Kan inte heller förstå detta beteende. Har fött två barn och varit på benen samma dag båda gångerna. Besök togs glatt emot dagen efter. Ville ju visa upp mina underverk! Vi fortsatte våra liv som vanligt och besökte andra och andra besökte oss någon/några dar i veckan kanske. Det var lite krångligt att få till amningen i början men det var ju bara att gå undan lite. Det gick, hör och häpna, att knyta an och vara i sin lyckliga lilla bebisbubbla ändå.


    Kul för dig. Det låter som att du kunde gå längre än några meter åt gången, fick mer än en timmes sömn i taget, inte behövde profylaxandas under amning eller vid toalettbesök. Kanske behövde du inte ens en dusch när du gick på toa. Sitta var möjligt? Inga smärtande hemorrojjder? Depression? Anemi? Mjölkstockning med hög feber?
  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 19:28:59 följande:

    Att det smärtar, blöder och att amningen strular borde inte förvandla någon till diva och omgivningen till betjänter som vissa tycks tro. Det finns ett vettigt mellanting.


    Nej, diva behöver man absolut inte bli. Där är vi överens!

    Själv behövde jag verkligen betjänt (behöver även nu, som gravid). Det är verkligen inget jag gillar. Det är otroligt nedstämmande att som vuxen tvingas inse att man inte klarar av att ta hand om sig själv och sitt/sina barn.
  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 19:35:31 följande:

    Eller så var hon helt enkelt mer tålig och förberedd på att livet som nybliven mor inte är en dans på rosor.


    Kan man gå bättre om man är förberedd? Är det lättare att gå på toaletter utan dusch när man behöver en (för att rengöra sår) om man är förberedd? Kan man umgås trevligt med andra samtidigt som man har svåra smärtor och 40 graders feber om man är förberedd? Svimmar man mindre av anemi om man är förberedd? Får man mindre ångest av sömnbrist (känd tortyrmetod) om man är förberedd? Blöder hemorrojjderna mindre om man är förberedd?
  • Batmamba

    [quote=73517050][quote-nick]Anonym (X) skrev 2014-06-26 19:35:31 följande:[/quote-nick]

    Eller så var hon helt enkelt mer tålig och förberedd på att livet som nybliven mor inte är en dans på rosor.[/quote

    Om någon är mindre tålig än andra eller råkar ut för något som han/hon inte kan hantera, då vill jag hjälpa och stödja den personen. Det kallas empati och omtanke - ganska trevliga saker, tycker många av oss andra.

  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 19:54:06 följande:

    Oj, något fruktansvärt du utelämnat? Foglossning, sår på bröstvårtor?


    Svara gärna på mina frågor istället.

    Det där jag räknade upp var bara sånt som är vanligt eller relativt vanligt efter normala vaginala förlossningar, mao sånt som du skrivit att man är en diva om man behöver hjälp med eller lugn och ro för.

    Foglossning kan väl ingå i att inte kunna gå ordentligt? Och sår på bröstvårtor, det är ju jättevanligt! Om du tycker det är fruktansvärt förstår jag inte riktigt din trådstart - då vet du ju att helt normal amning kan vara just fruktansvärd.
  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 20:12:33 följande:

    Ja var ironisk då ditt inlägg var en offerparad jag tyvärr inte har stor sympati för, du tycks ha det så det räcker åt oss båda om jag säger så.

    Ja hon är förmodligen tåligare, jag likaså.


    Vaddå offerparad? JAG har inte haft allt det där. Jag exemplifierade vanliga problem som du menade kunde bero på att man var dåligt förberedd. På vilket sätt tycker du att man kan förbereda sig för dem? Foglossning tex, som du nämnde själv.

    Om du nu är så himla tålig - varför kan du då inte hjälpa andra som inte är det? En del människor råkar värre ut än andra i livet pga yttre omständigheter (tex skador), andra råkar värre ut pga att deras psyken inte tål så mycket. Båda sorterna behöver, och förtjänar, andras vård och omtanke.
  • Batmamba
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 20:41:20 följande:

    Och vissa behöver bara tuffa till sig!


    Jag ger upp! Hoppas att du själv blir bättre bemött när du själv befinner dig i kris än du bemöter andra.
  • Batmamba
    Tramptass skrev 2014-06-26 22:18:12 följande:

    Det är klart att man är ursäktad om man är halvt döende.

    Jag hade avslag, såriga bröstvårtor och sömnrubbningar precis som de flesta andra. I början kissade jag bara i duschen. Men jag umgicks med de som var ok med att jag låg på soffan i bästa mjukisarna.


    Ok, då missuppfattade jag ditt tidigare inlägg. Det lät som att du tyckte att det gick bra att leva som vanligt där.

    Min poäng var dock att det jag räknade upp inte är att vara halvt döende. Det är jättevanligt att må så efter en förlossning. TS verkar ha svårt att förstå hur begränsande de är problemen kan vara, i synnerhet om man råkar drabbas av många av dem.

    Utifrån kan det verka som att mamman är divig, men det kan bero på att hon inte berättar för allt och alla om sina problem.

    Varför ifrågasätta en person som mår dåligt istället för att hjälpa den?
  • Batmamba
    1234568 skrev 2014-06-28 12:51:23 följande:
    Där kan jag hålla med dig. Alltså begränsningen av folk som kommer på besök måste ju ha sitt slut oxå. Man kan ju inte isolera barnet i flera månader.

    2-3 veckor ok. Men sen bör man som mamma ha återhämtat sig från förlossningen någolunda, och barnet bör oxå få vänja sig med folk.

    Och om barnet inte klarar av att någon annan håller i det, och är så extremt känsligt för andra människor. Då får man nog om mamma inse att man hönsat fram den situationen.
    Vad menar du med att man mamman bör vara någorlunda återhämtad efter 2-3 veckor? Givetvis vore det önskvärt. Jag hade gärna sett att alla återhämtade sig direkt. Och ingen hade varit gladare än jag om jag hade återhämtat mig på bara ett par, tre veckor! Jag hade älskat att vara relativt pigg, glad, åtminstone nästan utan smärtor och haft ork att bjuda in vänner och släktingar. Men så blev det inte. Det finns inga bör här. Det går som det går och man får försöka att göra det bästa av situationen.

    Jag tror att en anledning till att en del, t.ex. TS, inte förstår vissa mammors reaktioner efter förlossningen är att man inte berättar allt. Det är för intimt - en del känner sig t.o.m. misslyckade och skäms. Fittupproret visade väl tydligt att så är fallet? Det borde räcka att bara säga att man mår för dåligt för att ta emot besök (t.ex.). Omgivningen bör acceptera det utan att avkräva förklaringar som föräldrarna kanske inte alls vill dela med sig av.

    Och sen finns det säkert någon enstaka drama queen som gillar uppmärksamheten. Men någon sådan har jag aldrig stött på, varken i själva livet eller på FL, så de är nog väldigt ovanliga. Jag är rätt säker på att motsatsen - de som tiger och lider - är betydligt fler!

    Annars håller jag med dig: flera månader är förmodligen inte bra att isolera sig. I synnerhet inte för föräldrarna. Men mår mamman så dåligt så länge har hon förhoppningsvis sökt vård!
  • Batmamba
    Anonym (60-talist) skrev 2014-07-04 10:51:27 följande:

    Det märkliga är att med åren så blir mammorna skörare och förlossningarna verkar upplevas som trauman i allt större utsträckning.

    Min personliga uppfattning är att dagens unga mammor har blivit så curlade att de tror att det är onormalt att föda barn, känna smärta och att ha avslag efter en förlossning. De tror att de har varit med om trauman, när de i själva verket har fött barn, en av de äldsta förmågor som vi kvinnor har. Visst kan det vara omvälvande och chockerande att föda barn. Men i normalfallet är det inget trauma.


    Eller så har det blivit mer socialt accepterat att berätta hur dåligt man mår. Psykisk ohälsa har varit, och är tyvärr fortfarande, väldigt tabubelagt. Detsamma gäller skador och komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Om det här tabut har lättat något, så att fler berättar om hur de mår, ser jag det som positivt. Om fler på grund av okunskap blir chockade av vad en förlossning innebär är det däremot mycket beklagligt - men kanske inte helt förvånande med tanke på hur knappa resurser mödravården har idag jämfört med bara tio år sedan. I mitt län har tex antalet träffar på föräldrautbildningen minskat med hälften.
Svar på tråden Nyförlösta = diviga narcissister