Nyförlösta = diviga narcissister

Jag personligen var fruktansvärt slutkörd efter att ha burit vårt barn i nio månader och sen ha genomgått en 18,5 timme lång förlossning! Var öm i hela kroppen, varje gång jag reste på mig veckorna efter förlossningen flödade avslag ur mig (blod och sårvätska från livmodern om du inte visste), gjorde ont att kissa och bajsa eftersom jag efter 1,5 timmes krystande födde fram vårt gemensamma barn, bara två stygn men ändå! Mina hormoner va kaos så grät för ingenting, såriga bröstvårtor de två första veckorna av amning, gjorde fruktansvärt ont! Det är fruktansvärt omvälvande att föda fram ett barn, och de flesta är helt slut efteråt, både fysiskt och psykiskt! Jag tycker att det minsta partnern kan göra är att sköta markarbetet första veckorna. Min man gjorde det gärna efter att jag frivilligt tagit sönder min kropp! Den läkte fort men va inte direkt pigg i början!

Vi tog emot besök från början, familj och närmsta vänner men jag hade aldrig dömt någon som vägrar besök första tiden! TS, du har själv aldrig fött barn va?

Det vet jag mycket väl! Kommer ihåg min förlossning med enbart glädje och längtar tills nästa . Och som jag skrev, tog emot besök redan från början, låg på bb 1,5 dygn vilket jag anser normalt för en förstföderska. Jag bara säger att alla kanske inte har haft en bra erfarenhet så varför döma?

Jag anser att alla gör som dom vill. Bara för att det kommit ett litet tillskott till familjen så betyder inte det att det plötsligt är öppet hus! Man har ju knappast det så i normala fall eller hur? Man kollar innan man dyker upp om det passar och gör det inte det så, ja då får man väl vänta. Ni tycks tycka att bebisen är allmän egendom och att alla promt ska titta, klämma och känna direkt. Det är upp till föräldrarna, punkt!