sextiotalist skrev 2014-06-26 14:02:55 följande:
Du kanske inte har tänkt på att även barnen kanske trivs med att få vara sin egen lilla familj i styvfamliljen.
Jag brukar ofta citera trådar här när jag småpratar med sambons barn och de hade inte velat ha det annorlunda. Inse att det inte finns en lösning som passar in i alla familjer.
Du måste komma ihåg att barn är också individer, de kanske inte ens vill att den vuxna tar sig an dom, utan vill ha ett mer distanserat förhållande
Så länge barnen och den nya hittar en relation som båda är bekväma i, så spelar det ingen roll om de är en, två, tre eller fyra familjer som lever under samma tak.
Sedan är barn ofta en "orättvisletare" (ha mitt eget barn var inte sämre, han tyckte det var sååååå orättvist att de äldre syskonen gjorde saker med sin mamma, sina morföräldrar), varav mor talade om att sådant är livet, det är orättvist ibland, ibland kan man fixa det och ibland inte.
Mina svärföräldrar tog sambons barn hans första helg efter vårt barn föddes, det hra inte skadat deras relation alls, den syskonrelationen de har med varandra är så innerlig så att ett mammahjärta släpper en tår
När jag var barn så bodde jag med pappa, hans nya fru, hennes barn sedan innan, samt min halvbror (som pappa hade från ett tidigare förhållande), - varannan vecka.
Vi gjorde sällan saker ihop som en familj - vilket jag tyckte var JÄTTESKÖNT!
Vi åkte på EN gemensam sommarsemester varje år, samt firade storjul eller lilljul ihop (beroende på om det var deras tur att ha alla barnen under julen, eller ej) - that's it!
Detta gav vår pappa ett ypperligt tillfälle att spendera mer tid med antingen bara mig, bara min bror, eller (oftast) oss båda tillsammans. Samt att det gav pappas fru att spendera tid med sin dotter, som hon som sagt hade från en tidigare förhållande (hon bodde för övrigt där alla dagar, utom varannan helg).
Jag hade kräkts på att tvingas umgås som nån jäkla familj varenda vecka vi var där. Jag var där för att träffa min pappa och min halvbror, ingenting annat!
