Inlägg från: Ann Cistrus |Visa alla inlägg
  • Ann Cistrus

    Nyförlösta = diviga narcissister

    Drottningen70 skrev 2014-06-26 11:36:02 följande:

    Att man är stark och självständig står inte överhuvudtaget i motsatsförhållande till att man under en omvälvande tid i livet är svag och skör. Om det är nån gång i livet man kan få koncentrera sig på sitt eget välmående, och att fokusera på det och sitt barn, och skita i sociala konventioner så är det som nyförlöst. Att våga göra det är inte svagt, utan jäkligt klokt och inget som överhuvudtaget behöver "försvaras" som du kräver.


    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Ann Cistrus

    Känns ganska tramsigt att hålla på med generaliseringar på detta vis. Ja, det kanske är ett vanligt fenomen att förstagångsföderskor är ganska omtumlade ett tag efter förlossningen men för de allra flesta släpper det med tiden, de läker, blir starkare och växer in i rollen som förälder. Är det så himla konstigt att olika kvinnor hanterar denna omställningen på olika sätt? 

    Jag utgår förresten från att du själv hade ett bonusbarn som studsade i soffan bredvid dig när du försökte få till en fungerande amning? 


    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Ann Cistrus
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 13:51:40 följande:



    Klart jag har och bredvid bonusen min biologiska.

    Jag behandlar alla barn i mitt hushåll lika, vi är en familj. Därför blir jag äcklad av alla dessa bonusföräldrar som gör skillnad på mitt och ditt i hemmet, skäms på er! Barnen har inte valt att bli indragna i era liv, ni har valt att ta del av deras!
    Skäms på oss? Nej vet du vad, jag skäms inte för att jag behandlar barnen i vår familj olika. Jag har en bonusdotter och två gemensamma och ja, jag gosar och pussar på mina egna men mindre ofta med bonusen. Hon har en mamma och en pappa som är intima med henne på det sättet och gagnas inte av att jag fejkar fram en kelighet som inte är naturlig. Jag hade också känt mig obekväm med att ha henne hängande över mina bröstvårtor och komma med kommentarer när jag ammade. (även om det aldrig hände). 

    Om vi bortser från intimitetsaspekten så är det sen så att jag är den vuxna personen som hon tillbringar mest tid med by far. Jag är föräldraledig och hämtar henne från fritids timmar innan pappan slutar jobba, jag har alla barnen hemma nu när det är sommarlov, jag handlar kläder till henne, tvättar, lagar mat hon gillar, städar hennes rum, hjälper med läxa, you name it. Jag gör långt mer för henne än vad hennes biomamma gör och nej, jag skäms banne mig inte för något. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Ann Cistrus
    Anonym (X) skrev 2014-06-26 14:14:53 följande:



    Då lever det barnet just nu med begränsad intimitet, från dig och sina bioföräldrar och det tycker du är helt ok? Helt otroligt hur en vuxen människa kan resonera så, en kram är värd så mycket mer än ett rent rum!
    Du tolkar såklart min text hur du vill men jag vet hur verkligheten ser ut. Om du vill tro att min närvaro i bonusens liv är negativ kan jag säkert inte få dig att ändra den uppfattningen. Hennes pappa gosar med henne precis så mycket som hon vill så närhetsbehovet får hon tillgodosett av honom. Om hon kommer till mig och vill ha en kram så besvarar jag givetvis den. Sen ska man inte underskatta barns förmåga att uppfatta subtila signaler. Jag ser på bonusen hur glad hon blir när jag har lagt möda på att göra fint på hennes rum. Hon förstår att jag visar uppskattning genom att göra saker för henne och jag ser att hon förstår det. Men visst, du vet säkert bättre hur vår relation fungerar.
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
Svar på tråden Nyförlösta = diviga narcissister