Nyförlösta = diviga narcissister

Att man är stark och självständig står inte överhuvudtaget i motsatsförhållande till att man under en omvälvande tid i livet är svag och skör. Om det är nån gång i livet man kan få koncentrera sig på sitt eget välmående, och att fokusera på det och sitt barn, och skita i sociala konventioner så är det som nyförlöst. Att våga göra det är inte svagt, utan jäkligt klokt och inget som överhuvudtaget behöver "försvaras" som du kräver.

Att inte ens i samband med tiden efter förlossning våga prioritera sig själv, är tyvärr inget jag anser vara en styrka eller avundsvärt. Jag tycker snarare att det är lite ledsamt, att man till och med i den situationen är så styrd av vad andra kan tänkas tycka. Får jag föreslå lite jagstärkande terapi?

Spännande att du tänkte på mig. Att jag givetvis såg till mitt eget och barnets välmående i samband med förlossningen är nåt jag är stolt över såklart Man är inget offer för att man prioriterar sig själv under en kort tid av livet, snarare tvärtom. Ledsamt att du inte kände att du kunde göra detsamma.